Stallbyte.

I går kväll flyttade jag Mackan till hans nya hem, vilket innebar blandade känslor. Jag har trivts oerhört bra hos Ulla och gänget på Ligården i Fjärås under de dryga två år som Mackan har bott där. Ett fantastiskt gäng med ryttare i olika åldrar där en del tävlar och andra inte – vissa är inriktade på dressyr, andra på hoppning och några rider bara för nöjes skull och då helst ute. Under tiden som jag har varit där har stämningen varit på topp och alla har supportat varandra och det är endast vid ett tillfälle som någon uppstallad har flippat ur (vad jag känner till i alla fall). Det kan ju tyckas märkligt att jag flyttar Mackan från ett sådant toppenställe till något okänt, men som en del kanske redan har hört så vill jag ha möjligheten att på ett enkelt sätt kunna ta mig ut i terrängen för en mer allsidig träning. Ingen asfalt och inga motorcyklar – förutom den motorcykeln som bor på gården.. Det är bara några hundra meter på grusvägen till ridslingan, vilken jag verkligen ser fram emot. 

Eftersom det bor kvar betesgäster några dagar till så har Mackan fått flytta in i en tillfällig box så länge, men han misstycker inte i och med att det finns ett fönster där han kan sticka ut huvudet och ha koll på läget. Fönstret sitter riktigt högt upp och det måste vara svårt för små hästar att ens kunna få ögonen över kanten, men Mackan är ju en rejäl kille på ca 175 cm så han lyckas få ut hela huvudet. På fredag eller lördag flyttar han in i det andra stallet och det blir säkert riktigt bra (även om det är bra nu också). 

I morse var jag i stallet vid 7-tiden på morgonen för att vara med när Mackan gick ut i hagen, men när jag kom så var redan alla hästar ute. Mackan hade sprungit en del och jag misstänker att han också hade halkat omkull eftersom han hade spår av blöt jord på högerlåret. Nu när hästarna går ute på gräs så får de inte mat förrän till kvällen, så jag la ut lite hö i hagen eftersom det inte var särskilt mycket gräs i hagen. När jag åkte från stallet i går vid 19.30 så var fortfarande alla hästar ute, så det blir lite mer utetid för Mackan nu än på Ligården och det gillar jag.

Även om jag fällde en tår när lämnade Ligården så känns det här riktigt bra och jag ser fram emot att träffa nya människor och kunna bygga upp min häst på ett riktigt bra sätt. 

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen