Oj, så rörligt det blev i nya stallet..

Flyttade Mackan till det nya stallet och såg fram emot en riktigt bra rehabilitering i och med alla grusvägar och den anlagda ridslingan, men glädjen varade inte i så många dagar. Efter knappt en vecka så ringde N, en av de som arrenderade anläggningen, och meddelade att hon tyvärr hade tråkiga nyheter som innebar att de inte skulle fortsätta arrendet längre. De hade ett nytt stall på gång i närheten och jag fick gärna flytta med dit om jag ville. Gissa om jag fick mycket att tänka på! Till en början så var nog min tanke att flytta med, men när jag hade varit i det stallet och sett att det inte alls motsvarade det jag hade flyttat till så tänkte jag om. Mackan älskar sitt fönster, han har en stor box och det är hög takhöjd. Stallet är otroligt fint och det finns spolplatta utomhus och inomhus. Sadelkammare med bra möjligheter till förvaring och en foderkammare med plats för tunnor och dessutom fyra rejäla hyllor att förvara saker på. Manegen är stor och paddocken är stor. Varför lämna det om det inte är nödvändigt? I stallet hade ägaren satt upp en skylt där det stod att man skulle ta kontakt med honom om man ville stå kvar efter augusti månad, så jag gjorde det. Jag berättade för honom att jag är beroende av att min häst får mat och kommer ut varje dag och då svarade han ”vi löser det på något sätt”. Frågan är bara hur?? I dagsläget är vi bara fyra stycken i stallet varav två flyttar inom inte allt för avlägsen framtid. Jag har i alla fall bestämt mig för att stanna så länge som det är möjligt, och förhoppningsvis så kommer det några fler som kanske är intresserade av att samarbeta kring fodringar, utsläpp mm – om inte annat så kanske man kan betala någon för att fixa det. Hur som helst så är framtiden oviss och jag har svårt att fokusera utan att hela tiden återkomma till dilemmat som jag har hamnat i. Tanken är att om det inte fungerar så får jag slänga ut en förfrågan på Facebook – det är väl alltid någon som känner någon som kanske har en boxplats. Min förhoppning är i alla fall att vi skall få det att fungera eftersom det är en superfin anläggning och både Mackan och jag trivs bra där.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen