Skogsgalopp på pigg häst! :)

Äntligen torsdag och möjlighet att komma ifrån jobbet i tid för att kunna rida ut före mörkrets inbrott. Gjorde en 5-minuters borst på Mackan, sadlade och fixade alla reflexer, drog på mig regnbyxor, regnjacka och satt upp – fast det var närapå att jag inte kom upp i sadeln på grund av lite väl trånga regnbyxor.. Höll på att fastna med låret i bakvalvet, men lyckades tråckla mig över till slut. Fick ta ett rejält tag i brallorna vid låren för att dra upp dem så att jag kunde sitta ner i sadeln. Lite meck men sedan fungerade det fint. Skrittade bort över golfbanan och in på Fortamarksslingan för att vända tillbaka innan jag kom ner till landsvägen. Mackan knallade på käckt, men jag tänkte att han säkert ville ta en liten galopp i uppförsbacken tillbaka – och det ville han. Jösses! Han sköt upp huvudet mot trädtopparna och drog världens repa! DET var roligt, tyckte han. När vi kom upp till toppen så fick jag sakta av till skritt eftersom jag inte ville ha full fart i nerförsbackarna. Han blev ännu piggare av galoppen och när jag skrittade nerför backarna så småhoppade han och pep. Stackars krake. Med så mycket energi i kroppen så var det bara att vända om när vi hade kommit ner för backarna och ta ytterligare en galopp. Den här gången var det en längre sträcka och när vi kom upp till krönet så var han nog lite tacksam över att backen var slut. Behöver jag säga att han skrittade lugnt nerför efter det? Hahaha! Han var from som ett lamm och skrittade hemåt på långa tyglar med stora steg. Underbart! 

Mina kollegor tillbringade kvällen på Kids med Mannheimer, men jag konstaterade att jag hade det minst lika bra som dem – om inte till och med bättre.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 60

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :) Visa alla inlägg av dressyrbitchen