Och där frös manegen…

Nu har kylan kommit och med den frusna underlag. Typiskt att jag inte har fått på dubbdäcken på transporten så att jag kan åka iväg och rida. I förrgår när Amanda red Mackan så trodde jag att det var plaskblött i manegen eftersom det lät så, men det visade sig att kylan hade börjat ta det fuktiga underlaget och göra om det till ett fruset sådant. Trist. Vi hoppades att lite färre minusgrader och salt på skulle göra susen, men i dag hade det frusit så pass att mycket det inte ens gick att köra med harven för att få ner saltet i underlaget. Vad gör man då som hästägare? Jo, man tar och går en promenad på isgatan med en superladdad häst som av och till beter sig som en hingst: skriker och slår med frambenen för att därefter hoppa rätt upp i luften. Jobbigt värre emellanåt. På vägen tillbaka till stallet så fick jag köra lite extra ”uppfostran” med Mackan, så det blev några steg framåt, halt, några steg framåt, halt, rygga, halt, och så vidare. Till slut sansade han sig och insåg nog att det trots allt är jag som bestämmer. Av säkerhetsskäl så valde jag att vända efter ca 15 minuter och det innebar en kort promenad på sammanlagt 30 minuter. (I morgon skall jag också ha broddar på mig…)

Nu hoppas jag på att underlaget i manegen skall ta till sig saltet så att det går att rida där – fast jag tänker nog börja med att tömköra min elektriska häst. 🙂

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen