Nej, jag är inte gravid…

För ett par dagar sedan när jag berättade för mina elever i år 7 att jag skulle vara borta några timmar för att göra ett ultraljud så var det en kille som förvånat utbrast ”Är du gravid?!” Nej, jag är inte gravid men jag har en sjuhelvetets smärta i mina ljumskar så fort jag skall göra något där benen måste föras utåt – typ rida och simma bröstsim. Inte alls roligt. På sätt och vis får jag väl skylla mig själv som inte har tagit itu med det här problemet förrän nu, efter år av smärta av och till. Jag har på egen hand försökt komma på vad det är som gör ont och för att försöka lösa problemet så har jag gått på yoga, gjort pilatesövningar, stretchat och knaprat smärtstillande före uppsittning till häst. Det enda som egentligen har hjälpt (för stunden) är om jag har stretchat precis före uppsittning, vilket jag har gjort till vardags, före träning och på tävling. Ibland tittar min omgivning lite märkligt på mig, men det bjuder jag på. Jag har också varit hos olika kiropraktorer, hos naprapat, läkare och sjukgymnast och alla har gett sin syn på problemet. Nu äntligen insåg jag att jag verkligen måste ta reda på vad som orsakar all smärta och när det gäller hästen så är ultraljud ett bra verktyg för det så jag letade upp en kvinna i Halmstad som lär vara duktig på ultraljud och i dag var jag där.

Efter lång och noggrann kontroll så fick jag reda på att det är tendiopati i adduktor longus. Känns ju så där… Jag blev rekommenderad att söka upp en läkare som under ultraljudsövervakning kan ge kortisoninjektioner, och om inte det fungerar så får man gå vidare och ”frisera” senorna, med andra ord sprätta upp mig i ljumsken och hyvla bort det som inte skall vara där. I allra värsta fall måste man skära av senan och sätta fast den igen så att den har en chans att läka på riktigt och då får jag räkna med 6-12 månaders konvalecens. Goodbye sadel, goodbye ridning. Låter som värsta mardrömmen för mig som har svårt att hitta någon som kan rida min häst även för en kortare period. Ordinationen är också att INTE stretcha då det påverkar muskeln negativt. Bra för stunden men värre på sikt. Hur skall jag då göra? Jag måste ju kunna sitta i sadeln… Får väl plocka fram tabletterna Håkan fick när han bytte knä – de tar i alla fall bort smärtan. 😉

Nu är det ju så att jag har läst att laser kan göra susen på inflammerade leder och senor på häst, så jag skall faktiskt höra mig för bland mina kontakter som brukar behandla min häst. Förhoppningsvis finns det en ljusning utan kortison och operation. Håll tummarna!

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen