Tandfix

Att tiden går fort, det har vi ju alla konstaterat tidigare, men ibland är det mindre roligt när det är så. Som t ex när det är dags att åka med hästen till veterinären för att fixa tänderna – igen. Nu är det sex månader sedan sist och C-F får fortsätta det arbete han påbörjade sist: att få ordning på Mackans tänder. Hakar och vågbett är väl det största problemet som C-F har att arbeta med, men hakarna krymper så det finns hopp om att det kan se riktigt fint ut på lite sikt. I dag visade han mig hur de främre hakarna nästan är i samma nivå som övriga tänder, vilket känns bra. Nästa gång så kanske de går att få bort helt och efter det så kanske det räcker att slipa ner dem var 8:e månad. C-F fick slipa lite på framtänderna också så att de blir lite rakare. Hela tandraden sluttar något i och med att Mackan sliter tänderna snett när han äter, så nu är det också fixat.

Jag fick rekommendationen om att att växla mellan bettlöst, rakt oledat bett, enledat och tvåledat bett. C-F tipsade också om att jag kan använda en betthöjare för att lyfta bettet från lanerna och som tur är så har jag redan en sådan – skall bara börja använda den också.

När jag kom till kliniken så fick C-F syn på Mackans pigmentförändring ovanför högerögat och undrade då vad det var. (Han hade aldrig sett något liknande.) Jag visade bilder och förklarade hela förloppet med soleksem på mulen och hudförändringarna på huvudet och vid svansroten och C-F sa att det inte är säkert att symptomen har med varandra att göra. Eksemen på mulen kan vara fotosensibilitet och utslagen på huvudet kan indikera leverskada. Precis vad jag påpekade för veterinärerna förra året utan att de tog notis om det! C-F sa att om besvären återkommer till våren/sommaren så skall jag absolut göra en leverkoll på Mackan. Var så säker på det!

Som grädde på moset i dag så passade jag på att vaccinera Mackan. Stackars pållen var alldeles groggy och fick promenera länge innan vi kunde lasta och åka tillbaka till stallet igen. Nästa besök för tandfix blir om åtta månader och tills dess skall jag spara lite pengar, för det är ingen billig historia det här. 😉

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen