Muskelskada.

I morse åkte jag med Mackan till Stefan Andreasson för att se om han kunde hitta något som kunde förklara Mackans beteende den senaste tiden. Och det kunde han.

Jag fick börja med att longera Mackan och då valde jag att börja med vänster varv så att Stefan kunde se hur Mackan rör sig i det varvet jämfört med höger varv. Miljön var ny och Mackan hade tagits från boxen till transporten och vidare till Stefan utan att ha fått röra på sig så han bjöd på lite stolligheter även i vänster varv. I höger varv blev det värre, men inte alls så som han har gjort tidigare när jag har longerat hemma. Efter typ ett och ett halvt varv sa Stefan ”det räcker”. Han hade sett det han behövde se. Enligt Stefan så har Mackan en sträckning/blödning i serratus cervicis (på höger sida) som sitter i halsen, precis framför bogbladet och det gör att Mackan har svårt att böja sig och arbeta riktigt i höger varv. Mackan fick laserbehandling, lätt massage med liniment och en genomgång av resten av kroppen. Stefan tyckte att Mackan var bra i muskulaturen för övrigt, och det är ju bra. 🙂

Nu skall jag massera Mackan enligt instruktioner och promenera med honom fram tills nästa besök om en vecka. Goodbye div I i Laholm… MEN vad gör man inte för sin häst. Även om jag inte kommer att tävla själv så åker jag mest troligt med som åskådare och hejar på laget och jag ser fram emot en riktig trevlig dag med mina lagkamrater.

På eftermiddagen fick jag också massage och behandling av kiropraktor och det var både det ena och det andra som behövde fixas till, så nu hoppas jag att jag är rak och fin i kroppen när jag väl skall sitta upp i sadeln igen. Förhoppningsvis bränner jag en och annan kalori också när jag är ute och promenerar med Mackan. 😉 Det finns inget ont som inte har något gott med sig… 😀

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen