Muskelskada nr 2?

Onsdags förra veckan så var jag på återbesök med Mackan hos Stefan och fick konstaterat att den skada som fanns i halsen veckan innan var mycket bättre, MEN att triceps på vänster sida inte var ok. Va? Fanns inte den skadan i så fall veckan innan och varför åtgärdades den i så fall inte? Eller hade skadan uppkommit akut nu? Ingen aning faktiskt. Jag lyssnade och ifrågasatte inte det jag fick höra, utan det var först när jag satt i bilen på väg hem som jag började fundera på vad som hade sagts. Rådet jag fick för kommande veckor var att promenera ytterligare en vecka, uppsutten skritt på rakt spår veckan efter, trav och galopp på rakt spår veckan efter det och först därefter kunde jag börja böja. Varför då? Faktum är att jag inte alls har samma plan. Tyvärr. Min första tanke var att ta det lugnt ett par dagar och därefter sitta upp och börja jobba Mackan i skritt med lösgörande arbete. Ganska så snart efter det så blir det lite trav och galopp och beroende på hur Mackan känns då så anpassar jag arbetet efter det. För säkerhets skull så har jag stämt av min plan med både Mackans massör och med min tränare, och de tycker att min plan är bra.

I fredags och lördags red jag honom i skritt och på söndagen fick han endast en kort promenad eftersom jag var både frusen och trött efter en dag i Laholm med laget. I dag fick Jossan rida i och med att jag arbetade sent och dessutom skulle hämta halm på kvällen och hon sa att han kändes lite stel i högervarvet men inte alls som tidigare, så förhoppningsvis är det på rätt väg. I morgon är det min tur att känna på lite trav och galopp. 🙂 Tills vidare fortsätter jag att massera halsen och stretcha båda frambenen/bogarna som jag har gjort tidigare. Håller tummarna för att han snart är bra!

Om tre veckor kommer Magnus Lindén till stallet för att kolla över både Mackan och ett par andra hästar – får se om han kan lägga någon pusselbit. Om Mackans problem kvarstår så blir det nog att kolla upp halskotpelaren igen för att se så att inte det har uppstått inflammation igen. Hemska tanke.

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen