I går var det dags för årets första tävling och jag var tyvärr inte så förberedd som jag hade hoppats. Under senvintern har Mackan haft flera muskelspänningar och muskelskador, vilket har bidragit till att vi inte har kunnat träna på samma vis som tidigare. Två träningar hade jag i alla fall hunnit med före tävlingen, men formen och rörelserna har inte befästs efter uppehållet även om själva träningarna har gått bra.
Tävlingen var på Hermanstorp och jag valde att rida enbart en klass av förklarliga skäl – lagklassen i MsvC:1. Kanske inte bästa klassen att börja med efter ett uppehåll men i och med att klubben anmälde lag och inte har tillräckligt många ryttare att plocka in så tänkte jag att jag rider och gör så gott jag kan och med tanke på vårens hjärnspöken hos mig så är jag trots uselt resultat rätt nöjd:
- Jag är nöjd med min häst som är så himla trevlig.
- Jag är nöjd med att framridningen fungerade bra (trots att Mackan blev mötesskygg och kastade sig vid ett tillfälle).
- Jag är nöjd för att att jag gjorde så gott jag kunde för dagen.
- Jag är nöjd med att jag medvetet gjorde en felridning för att komma bättre in i nästa moment. (Även om det kostade mig många poäng.)
Framridningen gick som sagt bra och när det var min tur att komma in på banan så var både jag och Mackan avspända och enligt min upplevelse i samma bubbla. Red förbi domaren som satt i en transport relativt nära staketet utan problem och tänkte att jag skulle visa Mackan domaren även i andra varvet, men när jag passerade transporten så ställde domaren sig upp och Mackan kastade sig åt sidan. Ett par sekunder senare fick jag min startsignal. Där sprack min och Mackans gemensamma bubbla…
Inridningen var ok, första mellantraven var mesig (en 4:a med motiveringen ”knappt visad”), i hörnpasseringen före öppnan så blev Mackan rädd för något, hoppade till och tog ett par steg åt sidan. I det läget tänkte jag att det inte var någon idé att gå in i en öppna så jag valde istället att lägga en volt i hörnet för att därefter kunna göra en bättre öppna. Räknade med att det skulle kosta mig 2 poäng men att jag kanske skulle få bättre betalt på öppnan. Så fel jag hade! I protokollet står det: medveten felridning ‘första gången rörelsen påbörjas är det som bedöms!'” Min idé med volten kostade mig många poäng… 😦 Något jag aldrig kommer göra om. (Kan det vara så att domaren trodde att jag påbörjade höger öppna i ögonblicket Mackan flyttade sig för att han reagerade på något i hörnet? Förmodligen.) Eftersom första mellantraven var mesig så satsade jag lite mer i den andra och följden blev galoppinslag (ytterligare en 4:a). Skritten blev inte heller bra, ”Ej fyrtaktig (pass)” och där fick jag ytterligare två 4:or. Fick 11 st 6:or och en 5,5:a – men vad hjälper det när så många andra moment blev riktigt kassa? Faktum är att om jag hade anat att det skulle bli så illa, endast 49,149%, så hade jag valt att utgå. Allmänt intryck blev: ”Ganska flott häst men som för dagen inte alls verkar tillfreds går genomgående i en ostadig form och får dålig framåtbjudning. Blir ofta spänd med flera grova missar som följd, se ovan.”
Den första tanken jag fick när jag läste protokollet var att lägga ner allt vad tävling heter. Eller nej, faktum är att jag först tänkte börja samla på frimärken eller något annat istället, det vill säga byta hobby helt och hållet. Nu har jag sansat mig och känner mig inte längre nerkörd i skorna och har faktiskt bestämt mig för att ta mig an nya utmaningar, som t ex ett par LA-klasser inom kort. Tills dess hoppas jag att vi har trimmat ihop oss igen, Mackan och jag.
I love my horse! ❤
Kämpa på! Bra att du ser saker som du var nöjd med trots allt. Sånt där är vi ju alla med om ibland tror jag, det är INTE roligt, men ni kommer igen! Jag hade aldrig vågat rida MSVC:1-an om vi inte tränat järnet innan, så det var modigt tycker jag! Blir säkert bra med några LA.
GillaGillad av 1 person