Skoning.

I går var Kjell hos Mackan och fixade nya skor, vilket jag tyckte passade bra i och med att Mackan fick kiropraktorbehandling i måndags och skulle ta det lugnt några dagar. När jag skulle ta in Mackan på kvällen så märkte jag att han ömmade väldigt och stapplade in till boxen. Typiskt! Kontaktade Kjell och förberedde honom på att han kanske skulle få åka ut igen dagen efter för att kontrollera om det var sömtryck eller något annat. Det har hänt vid något tillfälle tidigare att Mackan har fått tryck av söm, men det var säkert tre år sedan. Han har inga lätta hovar och Kjell säger att man måste vara riktigt försiktig, för om man tar det minsta lilla för mycket vid verkning så börjar Mackan blöda. För några år sedan ringde jag Kjell och frågade om min häst behövde en blodtransfusion eftersom det såg ut som om någon hade slaktat en gris på stallgången. 😉 Riktigt så illa var det inte, men jag tyckte att det var roligt att reta Kjell lite. 🙂

I stallet har vi världens bästa Idriz som jobbar hela dagarna och fixar och donar mest hela tiden. I morse ringde jag honom för att be honom kontrollera om Mackan fortfarande var öm i framhovarna – och det var han. Kjell fick åka ut och kolla, de sprang med Mackan men Kjell kunde inte se någon orenhet så vi bestämde att avvakta istället för att börja mecka med skor och hovar.  På kvällen när jag kom så upplevde jag inte att Mackan var öm, men jag tyckte att han gick lite annorlunda och liksom knixade med kotleder och karpalleder istället för att bara sätta ner hoven och rulla över. Får se vad det blir av det, men förhoppningen är att kunna rida lite lätt i morgon (på relativt mjukt underlag). I dag blev det en promenad med gräsätning istället för ridning. Så kan det bli när man har en känslig häst…

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s