Jag och Mackan åkte på tävling hos Hermanstorps kör- och ridklubb i helgen och maken ställde upp som hästskötare och alltiallo. Fantastiskt lyxigt att få frukosten serverad i bilen på väg till tävlingsplatsen. 😉 Maken var riktigt duktig på att gå med Mackan, mocka transporten och vara hantlangare. Mysigt med lite mer tid tillsammans (även om inte han är lika pratglad som jag…).
Första starten var i LA3 och Mackan kändes fin på framridningen och jag gjorde vad jag kunde för att vi skulle befinna oss i samma mentala bubbla. Det var lättare sagt än gjort. Emellanåt var det Mackan som fick syn på något utanför banan eller så var det jag som tittade på något som hände utanför banan. Så dumt. Som tur var så kom jag på mig själv och då blev det lite lättare att också aktivera Mackan och få honom i ungefär samma bubbla som jag befann mig i. När vi väl kom in på banan och genomförde programmet så gjorde jag tyvärr ett par missar: glömde av halvcirkeln efter ryggningen samt tryckte på lite för mycket i en mellantrav så att det blev lite galopp istället. Mackan gjorde dessutom en miss på egen hand: saktade av till skritt i moment 4 (efter andra 10-metersvolten) utan att jag ens hade tänkt tanken på skritt. Inte bra. Vi lyckades få hela skalan från 4-8 i samma protokoll – inte illa att lyckas med det. Domarens samlade bedömning löd ”Trevlig ritt! Behöver bli lite stadigare i sin form så att bärigheten blir bättre, särskilt i förv. Tänk på rakriktningen! Lycka till!” Rakriktning är typ det vi alltid tänker på… 😉
Andra starten var i LB3 och var endast 60 minuter efter första starten så det var inte så mycket tid till återhämtning för Mackans del. Jag har aldrig haft så kort med tid mellan två klasser så jag visste inte riktigt hur jag skulle göra med en ev framridning till nästa klass. Det fick bli 15 minuter och Mackan kändes riktigt trevlig. Red in på banan med en bra känsla som fanns kvar genom hela programmet och blev lite förvånad när jag endast fick 61,333%, men när jag såg protokollet så förstod jag. Fick tre 4:or… En för att jag fick galoppinslag i ena mellantraven (här också!) och två för att skritten inte var 4-taktig. Domarens samlade bedömning löd: ”Flott häst! Önskar lite mer energi och engagemang. Stundtals öppen i formen. God sits men stundtals lite grova skänkelhjälper. Försök att visa tydligare överg. och längningar. Lycka till!”
Nu har mina tankar börjat snurra om varför Mackan har börjat bli ostadig i formen igen. Halskotpelaren? Ont någon annanstans? Kass ryttare? Bettet? Nosgrimman? Att han alltid har varit som tjuren Ferdinand är ingen nyhet, så det där med kvickheten är något vi alltid måste arbeta på. Har dessutom pratat med Isabel om att jag måste träna på att känna fyrtakten i skritten, vilket jag har lite svårt med. Hur svårt kan det egentligen vara??
Spontan som jag ibland kan vara så har jag precis beställt ett nytt bett och fixat en tid för koll av hästen. I morgon skall jag dessutom åka iväg med Mackan och fixa/slipa hans hakar, men det brukar inte göra någon direkt skillnad… 😉
dressyrbitchen 