Programridning – LB2 (film)

Jag har anmält mig till tävling i början av september och skall då bl a rida nya LB2 och tog därför tillfället att provrida programmet för domare på programridning eftersom jag aldrig har ridit det tidigare. Det var Kungsbacka ridklubb som anordnade programridningen och bortsett från det kassa underlaget på framridningen så var det riktigt bra anordnat. Enda fördelen med att det var lite jobbigare (lösare/tyngre) underlag på framridningen var att när jag kom in på dressyrbanan så kändes den som ett dansgolv. 🙂 Jag tror faktiskt att Mackan också kände det så.

Jag måste säga att jag är supernöjd med vår insats. Redan på framridningen så kändes det bra i och med att Mackan, som kan vara mötesskygg och tycka det är jobbigt när andra hästar kommer för nära, var avslappnad och fin. OK, vid ett par tillfällen reagerade han, men det var inte så konstigt eftersom han nästan blev påriden och fick ett spö eller en svans i ansiktet. Då hade jag också reagerat om jag var häst.

När jag kom in på banan så kändes Mackan inte alls spänd och han bjöd mer än jag hade förväntat mig och tittade inte på vare sig domare eller bokstäver. Det var bara vid ett tillfälle vid A som han reagerade på något, fast vi hade passerat där ett antal gånger innan. Hästar är konstiga ibland. 😉

Det kändes bra programmet igenom och jag hade min tränare Isabels ord i huvudet när det var dags att rida mellantrav: Spänn bågen och rid som om du skall igenom staketet. Nu var det inget staket så jag tänkte istället ”rid ända in i kaklet” och det fungerade rätt bra. Belönades med en 7:a på första mellantraven (även om den andra kändes bättre). Faktum är att när jag ser filmen så undrar jag hur jag kunde få 7 på mellantraven – den ser ju helt medioker ut. Vet inte om det är jag som ställer för höga krav på mig själv eller om det är domaren som dömer snällt. Hur som helst så är det bara att träna vidare på mellantraven och på så vis förbättra kvaliteten.I övergången till skritten så blev det ett missförstånd i och med att piloten glömde tänka (och rida) övergång i tid och gjorde en lite för kraftig förhållning och Mackan trodde då att det var halt som gällde. Efter det var det lite knackigt och jag fick inget flyt i skritten. För övrigt flöt programmet på bra och det är nog den bästa inridning halt & vänd rätt upp – halt som jag har gjort. Tror att det är för att jag inte tänkte trav – halt, utan trav – övergång – halt. Skall nog fortsätta med det. 😉 Alltid lär man sig något nytt och det är så himla bra att analysera sin ridning.

Jag är dessutom så himla nöjd med min häst! Det är nog den bästa häst jag kunde ha eftersom han är så okomplicerad och bussig, lätt att hantera och att åka iväg med och dessutom himla rolig att rida. En del av äran tar jag åt mig i och med att jag har gjort i stort sett hela arbetet själv, men grunden lades hos uppfödaren Eva C Andersson de första två åren.

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen