Förpassad!

Då var det ett faktum! Från och med i morgon så blir Mackan förpassad till grushagen igen. 😦 I går när jag hämtade in honom från hagen så hade han ju tappat en sko och i dag var även den andra på svaj. Som tur var skulle hovslagaren till stallet för att fixa en annans hästs bakskor och då tog han Mackan också. Tack och lov!

Hovslagaren konstaterade att det inte är bra för Mackans hovar att gå ute i det blöta gräset och i den blöta jorden och tyvärr är det så att det finns stora delar i hagen som aldrig torkar upp i och med att gräset har fått växa sig så långt. Det finns en liten yta direkt innanför grinden som är avbetad, jämn och torr – än så länge. Egentligen vill jag absolut inte ställa Mackan på grus redan, men just nu har jag inget val. Det allra bästa hade varit om det fanns stora vinterhagar som inte blev geggiga, men det finns väl knappt några sådana någonstans. De bästa hagarna vi någonsin har haft hästarna i var faktiskt våra egna, och det berodde nog på att det var havsbotten under matjorden och på så vis var dräneringen fixad. Helt suveränt! Förhoppningsvis kan jag lösa det med hagen så att Mackan kan få gå på gräs i alla fall några veckor till.

Med tanke på gårdagens besök hos tandläkaren så red jag Mackan på bettlöst Micklem i dag. Jag satte tyglarna direkt i ringarna på var sida om nosgrimman och det lär vara den mildaste formen av varianterna på Micklem. Faktum är att det fungerade över förväntan. Jag har tidigare testat att ha bettlöst på andra sätt och då inte varit nöjd, men den här gången blev det riktigt bra och jag kommer garanterat rida oftare så här.

Bettet som jag beställde i helgen är slut i lager och finns inte heller på lager hos Bombers, så nu får jag vänta i 9-11 veckor innan det blir leverans. Trist. MEN, den som väntar på något gott (hoppas jag) väntar aldrig för länge…

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen