Markbommar

I våras hade vi ett mål, jag och Heléne i stallet. Vi skulle rida en Pay & Jump till sommaren och lade upp träningen därefter och vi skaffade oss till och med en coach. 😉 Coach Emelie. Emelie kämpade tappert med oss under våren och anpassade övningarna efter vårt mål och efter ett tag så satte vi personliga rekord med hela 75 cm i hinderhöjd. Fräckt! Det var lagom fräckt att hoppa 75 cm i dressyrsadel – särskilt med mina kassa höftleder och muskler i ljumskarna. Efter den träningen blev det ett lite längre uppehåll från bommar och hinder för att mina ljumskar skulle få en chans att återhämta sig, men i samma veva så fick jag problem med en muskel i rumpan och hamstrings på höger sida också. Inte alls kul. 😦 Det tog typ hela sommaren innan jag kunde börja rida som vanligt igen och målet med Pay & Jump frös inne.

Nu har vi tagit nya tag och anlitar återigen coach Emelie med jämna mellanrum, men våra personliga rekord känns ganska avlägsna just nu… Nu är det bommar på marken igen. 😉 Faktum är att jag är ganska tacksam för det eftersom jag är rädd om mina höftleder, så innan jag har en hoppsadel där jag kan vara lite mer flexibel så lär Mackan få gå på marken. 🙂 Det är nyttigt att arbeta bommar på marken också – har jag hört. 😉 Både tempo och lydnad har förbättrats och jag upplever att jag har koll på Mackan (för det mesta), vilket innebär sansad galopp både före och efter bom.

Just den här träningen innebar travbommar på medellinjen och det var viktigt att vi hade rätt tempo och att vi kom rakt på hela serien. Gick så där med det… OK, det var första övningen så jag får skylla på att vi inte riktigt hade ”kommit igång”. 😉 (Brydde mig inte ens om att ta med det i filmen…) Därefter var det travbommar i hörnet, galoppbommar i varje språng över medellinjen och galoppbommar med ett språng emellan bommarna, också över medellinjen fast vid C. Maken kom och filmade eftersom jag tycker att det är roligt med film och jag har bantat ner materialet för att kunna dela med mig av det här:

Ok, ok, ok… jag fattar att det är trist att titta på några tanter som rider runt, runt i en manege, men tänk på utvecklingen som kommer! Från bommar på marken till en Pay & Jump till sommaren. Det du! 😉

Vi kämpar på och gör det bästa vi kan i det här läget och jag är fullt medveten om att det finns mycket som vi kunde gjort bättre. Men jag är skitnöjd med att vi i alla fall försöker!

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :) Visa alla inlägg av dressyrbitchen