Älskade Ferdinand

Med siktet inställt tävling så lärde jag mig LA1 i början av året för att kunna rida det på en av Ligårdens programridningar med Britt Hammar. Dagen före programridningen fick jag ett meddelande om att Mackan var varm och lite tjock i vänster bak när han skulle ut på morgonen, och jag valde då att ställa in programridningen för säkerhets skull. Det tog några dagar innan både värme och svullnad försvann och sammanlagt fick han vila från arbete under en veckas tid. Hellre ge lite extra tid än att skynda. 🙂 Men innan den ofrivilliga vilan så hann jag rida igenom programmet och upptäckte då till min fasa att jag hamnade i mina gamla mönster så fort jag red upp på medellinjen. Skänkla, skänkla, skänkla, ratta, ratta, ratta… Jag missade helt att göra halt och förhållningar med hjälp av sätesbromsen och min andning! Har faktiskt tidigare tyckt att jag har fått rätt bra koll på min kropp: andning, långa ben, avslappning mm. Men ack vad jag bedrog mig. Faktum är att jag blev lite förskräckt över hur lätt det var att hamna i gamla invanda mönster igen och jag ställde frågan till mig själv om jag är redo för tävling – och då tävling med en annan typ av ridning än tidigare. Det första svaret blev NEJ, men när jag tänkte efter så ändrade jag mig till JA. Som vanligt pratade jag med några i stallet om mina tankar och då fick jag tipset om att bara fokusera på max tre saker när jag skulle rida programmet. Bra tänkt där! Härom sommaren var jag placerad på ett par tävlingar och då hade jag fokus på att förbereda Mackan och ut med tuttarna. Det gick ju bra! Inför programridningen den här gången hade jag bestämt mig för att fokusera på:

  • Förbereda Mackan (inför varje rörelse).
  • Andas.
  • Ha långa ben och slappna av.

Nu är jag anmäld till Ligårdens nästa programridning och hoppas kunna vara med då för att se om det gör någon skillnad att ha några fokusområden och skita i resten. 😉 Poängen är inte det viktiga i det här läget, utan jag vill kunna rida programmet på samma sätt jag rider i vardagen nu för tiden. Det skall bli kul att testa!

I lördags var det träning för Sofia igen och inledningsvis fick jag bara tänka lydnadsträning i och med att föregående ekipage skulle lämna oss ensamma i manegen och jag vet att Mackan  börjar fjanta sig då. Hans fjanteri gör att jag spänner mig lite och då är spiralen igång: Jag blir spänd – han reagerar – jag spänner mig ännu mer – han spänner sig ännu mer och så vidare. Men i och med att Sofia planterade begreppet lydnadsträning i skritten så kom jag snabbt till ett annat fokus och så gjorde även min häst. 🙂 Tack för tipset, Sofia! ❤

Mackan la in turbotrycket direkt för ovanlighetens skull och jag fick växla ner till tvåans växel istället för att låta honom fräsa runt på fyran. 🙂 Lite ovanligt att han har sådant tryck, för oftast brukar han vara lite som tjuren Ferdinand: Vad skall arbete vara bra för? Jag kan väl få ta det lite lugnt och lukta på blommorna istället… I och med att han var så pigg på att fräsa runt så fick jag fokusera på att dämpa hans framfart och hålla den lägre växeln så länge jag önskade. Jag fick rida en bit innanför spåret och tänka mig elstaket på båda sidorna för att rida rakt fram, och så länge det var hyfsat tempo så var det inte särskilt svårt, men när jag skulle ta ner tempot så blev det lite svårare att hålla en rak linje. Så nyttigt! Jag fick rida rakt upp på meddellinjen ett par gånger och rida en 8-volt i trav vid X. I den korta galoppen plockade jag fram CR-Yvonnes uttryck att ”smeta ut skinkorna i sadeln” för att få rätta känslan. 🙂 Vi hann även stämma av lite förvänd galopp innan det var dags att avsluta i lättridning och pratade med Sofia om hur mycket jag skall stretcha Mackan i traven och hon tycker att jag inte bör lägga ner honom särskilt lågt. Så bra! Lite lagom är bäst för hans del med tanke på hur han är byggd. 😉

Sammantaget gick träningen riktigt bra – inte minst med tanke på att det var ett bra tag sedan vi tränade senast. Sofia sa att jag är på rätt väg i min ridning och att Mackan har  utvecklat sin överlinje sedan sist. Kul! Vi är inte färdiga ännu, men vi är helt klart på rätt väg min älskade häst och jag. ❤

Ferdinand

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s