”Catharina, varsågod att börja när du känner dig klar.” Shit… undrar om det funkar om jag börjar om typ 15 minuter? Framridningen blev ju inte riktigt som planerat… Lite trav i början av långsidan och galoppfattning vid E. Oj, oj, oj! Ligger bommen som markerar 40 meter redan här?! Dags att vända in! Bredsladd in på kortsidan och vinglig färd upp på medellinjen. Satan! Jag hör Britt säga ”du kan få göra om det där om du vill” och hör mig själv svara ”Ja tack det gör jag gärna!” Gör om och gör rätt, gör om och gör rätt… Ny inridning i galopp utan bredsladd men med travinslag. Rider vidare i trav efter halt och hälsning och har vid det laget mest troligt tappat det mesta av min plan som var:
- Förbereda Mackan på kommande rörelser.
- Slappna av och ha långa ben.
- Andas.
Rider vidare i programmet med 10-meters volt, mellantrav på diagonalen och skänkelvikning. Gör samma rörelser spegelvänt och får hela tiden kämpa för att ha någorlunda kontroll på en för dagen väldigt laddad Mackan. I halvcirkeln där jag gradvis skall länga tygeln känner jag att jag inte riktigt vågar släppa taget och får ingen bra känsla, vilket inte är konstigt alls. Trav på kortsidan och ut på långsidan. Just det! Nu vid B skall jag ju in till X! Sväng, sväng, sväng… Någorlunda halt och aningens vinglig ryggning. Trav vidare till A. Yes, helt ok övergång! Men hallå! Kan du kanske skritta med lite mer aktivitet? Undrar just hur det här ser ut?… In på diagonalen i en skritt som inte belönas med några högre poäng och förbereder mig för en galoppfattning vid C. Ok, Mackan… är du beredd? NU! Va? Hallå! Det skall vara galopp här! Trycker till med sporrarna eftersom jag inte får någon som helst reaktion när jag ber om galopp. Mackan surnar till ordentligt och gör en helomvändning i typ 180°. Oj! Vad skall jag göra nu? Lika bra att göra om det… Skrittar ut till H och gör en ny fattning vid C. Galopp, galopp, galopp… Volt vid B. Nice, den blev ju rätt bra… Just det nu är det dags för volt tillbaka och förvänd galopp… Tusan också! Nu bröt han av! Ny fattning för att i alla fall galoppera lite där det i programmet skulle vara galopp. Ny fattning vid C, 10-meters volt och efter det halvt igenom följt av förvänd galopp. Nu var jag lite mer ”på” och lyckades behålla den förvända galoppen och rida hela rörelsen som den skulle vara. Trav vid H och ny galoppfattning vid C. OK, nu är det dags för mellangalopp på diagonalen… skall jag satsa eller fega? Endast den tveksamma tanken räcker för att Mackan skall bryta av till trav och jag får göra en ny galoppfattning som dessvärre blir i fel galopp… Oups! Trav vid K och vänd rätt upp vid A. Snart klar, snart klar, snart klar… NU är jag klar!
Ett nytt program för mig: LA1. Kort bana. En häst som redan när jag promenerade med honom i paddocken talade om för mig att han var laddad genom att blåsa upp sig, ”pipskrika” och fjanta sig. Hjärnspöken som skulle bekämpas samtidigt som jag red och skulle komma ihåg mitt program. Inte de allra bästa förutsättningarna. Poängen för dagen varierade från 4 till 8 och det med all rätt.
När jag efter programmet fick göra om vissa rörelser så flöt det på mycket bättre och jag var betydligt mer avslappnad och likaså min häst. Jag är fullständigt medveten om att det är jag och mina hjärnspöken som påverkar min häst. Ibland önskar jag att jag skulle kunna ta ett litet piller som kunde jaga bort alla hjärnspöken hos mig så att även min häst kunde få slappna av, men mig veterligen finns det inga sådana piller. Om du händelsevis skulle känna till något mirakelmedel så kan du väl skicka ett PM till mig. 😉
I ❤ my horse anyway! Everyday
!
