I dag fick jag cykla baklänges.

Äntligen var det dags för träning i centrerad ridning igen! Och den här gången kom Yvonne1 till Ligården, vilket innebar att jag inte behövde lägga flera timmar bara på att transportera mig och Mackan. Lyx! Det som inte är så lyxigt är mina höftleder och det har inte blivit riktigt så mycket träning som hade varit optimalt, men det är väl bara att ta tag i träningen igen…

Den senaste tiden har det blivit väldigt mycket skritt i och med att Mackan har varit lite tjock i vänster bak, men i går red jag på lite mer som vanligt för att se vad som hände. Det hände typ ingenting. Visst, i dag var han aningens lite tjockare när jag hämtade honom i hagen på förmiddagen, men det misstänker jag beror på att han inte hade rört sig så mycket innan. För säkerhets skull så gjorde vi en lite lugnare träning i dag och det är som Yvonne sa: ”man kan göra mycket i skritt”. 🙂

Istället för att driva så mycket i skritten så fick jag tänka att jag skulle cykla baklänges – fast med mycket mindre rörelser. Eh… vänta nu… har vi verkligen pratat om det här tidigare… bzzz… bzzz… Ja, kanske när du säger det att jag har en vaaaag aning om det… Måste nog läsa mina gamla inlägg… bzz… bzzz… Yvonne tog tag i mitt ena ben och visade mig hur jag skulle tänka att ben och höft skulle röra sig i skritten under tiden som jag verkligen försökte fokusera på att känna in rörelsen. När det väl var dags att skritta iväg på egen hand så var det mycket lättare att känna tanken av att cykla baklänges.

cykel

När jag hade cyklat baklänges en stund så skulle jag känna efter hur rak jag (inte) var, för Yvonne frågade mig om jag kände att jag vek mig i vänster sida. Va? Jag? Nej, jag sitter väl rakt över hästen…? Eller? Tydligen är jag inte så rak som jag trodde, så det blev till att känna efter och arbeta även med det. Förklaringen var att Mackan är högerroterad, vilket innebär att han är aningens lägre på höger sida och då placerar både sadel och mig lite lägre på höger sida och som kompensation för att höger sittben hamnar lite lägre så viker jag mig lite i vänstersidan för att vara rak. (Tänk dig att du sitter på en stol och lyfter upp ena sittbenet lite och bibehåller axlar och ryggrad raka – vad händer? Jo, du viker dig mest troligt lite i midjan. Typ så gör jag i alla fall. 😉 ) Det var supersvårt att känna bara genom att skritta rakt fram, men när jag fick Yvonnes vantar under höger sittben så kände jag en väldig skillnad. Wow! Enligt Yvonne så blev det mycket bättre och läxan blir nu att hitta detta på egen hand och tipset är att klippa ut ett par små fyrkanter ur t ex ett sittunderlag och lägga under sittbenet. 🙂 Eventuellt kan jag till och med stoppa in dem i brallorna så att de ligger still… Hahaha! Meningen är inte att jag alltid ska ha sittunderlag i byxorna utan bara en stund så att jag kan känna skillnaden och hitta rätt även utan dem. När jag tänker efter så är det ju inte så konstigt att Mackan i vissa situationer har ”ramlat” åt höger om det nu är så att jag har suttit/sitter med mer vikt på höger sittben…

I traven fick jag rida lite annorlunda än vad jag hade gjort på tidigare träningar i och med att de korrigeringar jag tidigare har fått göra har bytt sida – alltid positivt att det händer något i alla fall. Det som tidigare var i vänster varv fick jag nu arbeta med i höger varv: passa ytterbogen med ytterlåret och putta på inner bakben lite. Jag fick också rida med lite högre högerhand i och med att Mackan gärna lägger huvudet på sned när han joxar med tungan. Ytter lår, inner skänkel, ytter lår, inner skänkel, lyft handen, höger skuldra mot ryggraden, ytter lår, höger hand, inner skänkel… Puh! Som vanligt blev det riktigt bra när jag väl gjorde rätt. 😉

Som vanligt gick tiden väldigt fort när man har roligt och nu är det upp till mig att känna efter och träna på allt på egen hand.

Klippet är från en tidigare träning när jag fick tänka ytter lår, inner skänkel, fast i andra varvet. Förhoppningsvis kan jag få med mig någon som filmar nästa gång jag tränar. 😉

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s