Tajming av halvhalter.

Ny hovslagare och väldigt ömma hovar efter skoningen. Det blev resultatet när jag gick utanför min komfortzon och lät stafettpinnen vandra vidare till en relativt nyutexad, ung och ”oförstörd” hovslagare. 😉 Konsekvensen av det blev att jag inte har ridit Mackan på 10 dagar och inte heller kunnat träna på det vi tränade på vid förra tillfället Yvonne var på Ligården. Nu är hovarna bra och jag kunde sitta upp och rida en stund i går för att i alla fall ha suttit på hästen före dagens träning. 🙂 Jösses vad ovant det kändes! Märkligt att jag kan känna mig som en nybörjare efter så kort tid utan ridning! Jag red in i sargen flera gånger men vet inte riktigt varför. Glömde jag att styra/svänga? Inte vet jag… Jag fick i alla fall skakat loss höftlederna på mig själv och bilda mig en uppfattning om Mackan var träningsbar igen – och det var han. 😀 Han verkade tycka att det var riktigt roligt att få trava och galoppera runt i manegen med en matte som inte hade så mycket kontroll för tillfället. 😉

Härom dagen fick vi nytt underlag i manegen och det är inte riktigt färdigbearbetat ännu, så därför fick jag känna var det var minst ojämnt och försöka rida där. Valet föll på att hålla mig på spåret och på den nedre volten och så fick det även bli större delen av dagens träning. I och med att Mackan inte har blivit riden så mycket samt att det var nytt underlag så valde jag att minimera tiden för uppvärmning, och det blev mest skritt, lite trav och lite galopp i ca 15-20 minuter innan Yvonne kom. Yvonne noterade direkt att Mackan inte såg ren ut i skritten, men jag vet att han tar olika långa steg med frambenen innan han är riktigt uppvärmd och så har det varit under många år. De som var inblandade på Husaby Hästklinik när han behandlades för inflammationen i halskotpelaren sa att det är mycket möjligt att han kommer att behålla den här rörelsestörningen även fortsättningsvis, och det har han – även om den oftast inte syns så tydligt nu för tiden.

I dag tränade jag på att hitta tajmingen för halvhalterna i trav och galopp, vilket inte är helt plättlätt. Förr har jag nog gjort halvhalter lite mer random, men jäklar vad bra det kommer att bli när jag kan göra dem då de har bäst effekt! Yvonne berättade också att en av hennes tränare har sagt att hästens främsta uppgift är att gå framåt och att den ska göra det så snart vi ber den om det – och då med lätta hjälper. Fullt rimligt. När Mackan joxar med bettet i munnen så stänger han av kommunikationen utåt och har allt fokus inåt och det som finns i hans mun. Oavsett om jag har lång tygel eller ej. Därför gjorde jag många övergångar för att se om han blev lite mer kommunikativ, och det tror jag nog att han blev. När jag travar på spåret och ber honom att länga stegen lite så tycker han att det är riktigt kul och gasar iväg som värsta sportbilen, och så även i dag. Om jag vill ha lite mer tryck i honom så är nog tempoväxlingar i trav eller galopp det bästa jag kan göra, för jag får nämligen inte alls samma effekt av att hoppa små hinder som att göra tempoväxlingar. 😀

Tiden gick fort, men som vanligt så var det väldigt givande och jag tar med mig några saker att tänka på fortsättningsvis:

  • Halvhalt i traven när jag står upp (i lättridning).
  • Halvhalt i galoppen när inner framben är i luften.
  • Vända med kroppen mer istället för med tygeln. (Ffa vänster galopp på volt.)

 

Nu hoppas jag att Mackan (och jag) håller oss fräscha så att vi kan träna och bli ännu bättre! ❤

Dagen till ära försökte vi göra oss lite extra fina! Mackan med vita skydd och jag med nya sporremmar som bättre matchar de nya fina stövlarna. 😉

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s