Efter succén på programridningen härom dagen så har jag inte riktigt lyckats få till samma flow igen – det var väl just den stunden som stjärnorna hade någon sorts formation och bringade tur för min del. 😉 Nej, riktigt så illa är det väl inte men faktum är att det är väldigt svårt att rida riktigt lika bra varje dag, men jag tränar på att kunna göra det.
Något som jag har märkt är riktigt skitsvårt är att rida utan ridstövlar! I går gick dragkedjan på en av mina stövlar käpprätt åt skogen och det gick inte att fixa till den – inte ens med lite våld. Hästen stod sadlad och klar på stallgången så det var bara att gilla läget och rida i mina stallskor. Oj, oj, oj, så vingligt! Bara för att det inte satt stövlar på benen så kändes det som om varenda led i hela kroppen var alldeles lealös, hela vägen från fotleden och upp till skallbasen. Jag som hade tänkt att slipa lite på formen inför dagens träning… Det fick bli ett lättare motionspass utan några som helst krav istället för finridning. 😉 Som tur var så hade jag köpt ett par nya Cavallo för X antal veckor sedan men som har blivit stående i hallen eftersom mina gamla är så sköna att rida i. Lite dumt att premiären i de nya stövlarna skulle bli just på en träning… Bortsett från att det var ovant att rida med dem så lät de emellanåt som en trumpetorkester när de gnisslade mot sadeln. 😀
Dagens träning innebar lite av varje men fokus var på att Mackan skulle ha motorn igång och bära sitt huvud med bett själv istället för att jag skulle hjälpa honom. Alltså inget fokus på var han hade sitt huvud. Jag fick lätta i handen och släppa ut tygeln ganska mycket för att vi skulle se när och om han slutade gapa. Det som är det svåra är att han gapar ibland och ibland inte, och det är svårt att se något mönster i det han gör. Han kan stå och gapa och joxa med tungan på stallgången i grimma men vara stilla i munnen vissa sekvenser under ridning. Jag misstänker att han blir stilla i munnen när han blir fokuserad på sin uppgift, men om han inte är det så tar bettet och tungan allt fokus och då blir han ganska okontaktbar. Förhoppningsvis kan jag hjälpa honom genom mitt ”nya” sätt att rida. 🙂
Sammanfattningsvis från träningen i dag:
- Rida in i övergångarna.
- Se till att det är aktiva övergångar. ”Rappare igångsättningar.”
- Ge inte för mycket tygel (utan se istället till att han behåller formen).
- Låta honom hitta balansen själv genom att han får gå med längre tygel utan att erbjuda honom ”extrabenet”.
- Vara väldigt lätt i handen.
Min gulliga make filmade lite och jag satte ihop det till en liten träningsfilm – mest för att jag själv ska kunna gå tillbaka och lyssna, men även för att någon av er kanske kan tycka att det är kul att se vad vi gör. (Det går ju alltid att spola fram. 😉 )
dressyrbitchen 