Back to basic: rida på en volt.

Ett steg fram och två steg tillbaka. Precis så kan det kännas ibland och jag tror att alla som håller på med ridsport har upplevt den känslan. För ett tag sedan lyckades jag få alla bitar på plats när jag red LA:3 på programridning, men det var då det. 😉 Nu har jag upplevt hur det känns att ha ett riktigt flyt på banan och fördelen är att jag nu vet att förmågan finns där – vi ska bara lyckas göra om det vid fler tillfällen. 😉

På den senaste tiden så har jag av någon anledning inte kunnat hålla voltspåret i vänster galopp ibland, och hela ekipaget har då drivit iväg åt rakt motsatt håll och jag var tvungen att stämma av mina hjälper med Yvonne1 i och med att det var längesedan jag hade samma problem. Så istället för att fortsätta ”klättra på stegen” så blev det back to basic: att träna vändande hjälper på volten. Yvonne förklarade för mig hur jag skulle tänka ding, ping, ping, ping, kling, katchung… och poletten i hjärnan åkte runt som en kula i ett flipperspel när jag skulle koppla ihop mina två instruktörers instruktioner. Till slut landade poletten i det som jag tidigare har tränat på i centrerad ridning: vända med ytterlåret, dutta med inner skänkel, vända med ytterlåret, dutta med inner skänkel – en hjälp i taget. Till en början fick jag vända i skritten, för som Yvonne sa ”om det inte fungerar i skritten så kan du inte förvänta dig att det ska fungera i galoppen”. Sant.

Jag vet inte varför jag har tappat bort/glömt av att göra vändningarna när jag värmer upp i skritt för att så småningom göra dem även i trav och galopp, men ett är säkert och det är att Mackan och jag egentligen vet hur vi ska göra – vi har bara tillfälligt glömt av det. 😉

I skritten fick jag rida på en kvadrat och göra 90°-vändningar i båda varven och jag måste bli mycket snabbare i mina reaktioner när Mackan inte gör det jag ber om. Låret – reaktion? – spö på bogen (om reaktion uteblir). Reaktionen ska komma direkt! När skritten fungerade så övergick jag så småningom till trav och galopp. I galoppen fick jag instruktionen att sitta ”rakt över hästen” och jäklar vilken skillnad det blev på galoppen! Lösningen på mitt problem för dagen var att sitta rakt över hästen, vända för ytter lår och dutta med inner skänkel långt fram (för att tala om för Mackan att han ska använda buken). Inledningsvis kan jag ha Mackan rakställd i och med att det blir lättare att vända då, men målet är att ha honom ställd med ”linjehjulet på spåret”. Tänk så mycket lättare det blir när man gör rätt! 😉

Om några veckor är det dags för CR igen och då jäklar ska jag kunna vända/rida på volt hur lätt som helst! 😀

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen