Hovarna före korrigering.

Snart är det dags för Mackan att få sina kilsulor bak och diverse andra korrigeringar enligt anvisningarna från hovslagare Sören Stjärnås. För den som inte har läst tidigare inlägg eller eventuellt följt mig på annat vis kan jag upplysa om att Mackan har stått inunder sig med både fram- och bakben under flera år och inte någon jag har träffat på har haft en förklaring till varför. Problemen började för ca 8 år sedan när jag upptäckte att ena trakten fram började bli understucken och hovslagarens svar var att ”det kan bli så”. Märkligt. Behöver jag säga att jag bytte hovslagare…

Mackan har träffat olika veterinärer, kiropraktorer, osteopater, massörer equieterapeuter m fl i olika sammanhang under årens lopp och knappt någon har egentligen tagit notis om hur hans benställning har varit. Om jag har frågat så har de bara kliat sig i huvudet. En hovslagare sa ”han kanske har ont någonstans” utan att egentligen ha en aning om lösningen. Häromdagen träffade jag Sören Stjärnås som var tämligen klar över varför Mackan står som han står och på tisdag är det som sagt var dags för korrigering. För att kunna följa hela processen och förhoppningsvis upplysa/informera om resultatet så tänker jag dokumentera före och efter varje skoning så att processen blir tydlig.

Kvalitén på Mackans hovar är så där just nu. Bara två veckor efter skoning av en inhoppare så ser det ut som om Mackan har gått i sju veckor och behöver skos om på direkten… På tisdag när han ska skos så har det gått tre veckor mellan skoningarna, vilket känns lite onödigt kort – men vad gör man inte för sin häst? Behöver jag säga att han som skodde sist inte får sko igen?

Hovslagaren som skulle egentligen skulle sko Mackan hann sko två gånger och sedan fick jag ett meddelande 17 minuter före tredje skoning att han fortfarande hade ont i ryggen, vilket jag inte hade en aning om. Han svarar inte på sms eller telefonsamtal… Behöver jag säga att jag inte orkar med en hovslagare som inte hör av sig?

I dag ser Mackans hovar ut så här:

IMG_0611

Här ser man tydligt att han står lite inunder sig med frambenen. (Han har varit betydligt värre!)

 

Bakbenen där man tydligt ser att skenbenen absolut inte är i lodrät linje, vilket medför att Mackan försöker stå så att han får jämn belastning på tåsträckare och böjsenor. Här ska han få kilar som kommer att placera skenbenen på rätt ställe.

IMG_0612

 

Närbild på bakhov som visar att hoven har blivit konvex:

IMG_0615

Det kommer att ta lite tid innan hovarna har vuxit i sin nya ”kostym” men sedan är förhoppningen att både benställning och hovkvalitet kommer att förbättras.

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: