Flytt

Jag börjar nästan känna mig som en riktig ”hoppjerka”, för om man räknar antalet stall som jag har haft häst i så börjar det bli ganska många:

  • Norvära, där vi hade familjens första ponny och min förra häst.
  • Paulssons, som låg på cykelavstånd. (Funkade i åtta veckor…)
  • Ideruds, som vi panikflyttade till från Paulssons. Där kompletterade vi skaran med C-ponnyn Appollo Silver.
  • Egen gård i Åsa. Där hade vi Nappe, Appollo, Katinka, Salna, Mackan, Madonna (foderhäst), Madam (foderhäst) och Acolla – fast inte alla samtidigt.
  • Asserdal. Dit flyttade vi när vi sålde gården och det var bara Mackan och Acolla kvar då.
  • Hallagärde. Flyttade dit Mackan och Acolla eftersom hästarna gick i flock där. Acolla flyttade med Martina till Skåne och stallades in där.
  • Ligården. Flyttade dit Mackan för att ingen på Hallagärde ville gå i samma vinterhage som honom, så han blev ändå ensam. Då var det närmare till Ligården än till Hallagärde.
  • Bäckagården. Mackan fick inflammation i halskotpelaren och jag behövde promenera i varierad terräng och den hittade jag där.
  • Gåsevadholm. Det var lite öde på Bäckagården och en ny dressyrinriktad verksamhet startades på Gåsevadholm.
  • Ligården igen. Mackan klarade inte av underlaget i Gåsevadholms manege så jag flyttade tillbaka till mina vänner på Ligården eftersom jag visste att det funkade.
  • Norrgården. Här står Mackan nu och här får han kompisar i hagen, långa dagar ute och det finns bra ridvägar inpå stallknuten.

Det finns ju både fördelar och nackdelar på varenda anläggning, och nu prioriterar jag Mackan före mig själv. Det känns angeläget för hans bästa att ha kompisar i hagen så att han kan få vara social och inte bara se hästar på håll. Det känns också viktigt att han får så mycket utetid som möjligt och inte går in bara för att. Jag är övertygad om att Mackan uppskattar våra uteritter som har skett ganska sporadiskt, men nu blir det lättillgängligt och därför tänker jag att det kommer att bli av minst 1-2 gånger i veckan. Det finns en 20×40-manege med bra underlag (gammal fiber som är kompletterad med mer sand) och det finns en stor gräsbana som får användas när vädret tillåter det. På somrarna brukar de ställa ut hinder på gräsbanan, vilket kan vara en utmaning för mig att ta mig an. 😉 Det finns även alla möjliga faciliteter som gör livet lättare: café, stor tvättmaskin, särskilt torkrum med två galgar till varje häst, manegen ligger kloss an med stallet, foderrum med rejält om utrymme för varje häst och en sadelkammare med ordentlig förvaring. Att anläggningen har direktkoppling till Securitas om det blir brand eller inbrott är ju inte heller en nackdel. 😉 Förhoppningsvis kommer vi att trivas riktigt bra på Norrgården och just nu finns det en box ledig om det är någon som är intresserad. 🙂

Ytterligare en fördel med den här flytten har varit att Mackan redan efter två dagar i den nya hagen var bra i magen. Han som har varit lös i magen med rinnande avföring de senaste 3-4 vinterhalvåren. Nu slipper han det och jag slipper att tvätta var och varannan dag. Typiskt nog hade jag precis köpt B-vitaminer strax före flytten… men de kommer väl till användning ändå. 😉

Nu har det gått en vecka sedan han bytte stall och det verkar som att han har landat fint på det nya stället. ❤

img_0788

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: