Träning för Yvonne F A

14 dagar sedan sist och jag har verkligen försökt att ”jobba bort” ticsen med att ta omtag av tyglarna i tid och otid, men fasen vad svårt det är! Jag har noterat att jag inte håller tummen på tygeln tillräckligt fast och i min iver att inte fastna med handen så släpper jag efter succesivt – trots att jag vet att man kan vara mjuk i handen även om man håller tummen ordentligt på tygeln.

För ovanlighetens skull så flöt allt på som jag hade planerat och jag hamnade inte i tidsnöd gällande framridningen. Puh! Mackan var riktigt positivt inställd i dag och var mycket mer framåt än vad han har varit de senaste dagarna. Kul! När jag skulle galoppera i lätt sits för att värma upp så drog han iväg som tusan på långsidorna – lite väl roligt tyckte jag och bad om en betydligt mer kontrollerad galopp. 😉

Sedan förra träningen har jag bland annat försökt att få Mackan att ”ta” högertygeln bättre, men tusan vad det är svårt! Dagens träning inleddes som vanligt med lite snack och därefter trav på volten i vänster varv och när jag inte skulle använda vänstertygeln så red jag rakt in i sargen. Hoppsan! Yvonne försökte förklara för mig hur hon får rida sin ena häst när hon rider för Per Waaler , vilket för min del innebär att jag ska rida Mackan på högertygeln och ”be” honom att följa den (utan att använda skänklarna för att vända). Ok, funkar rätt bra i högervarvet men i vänstervarv då?? Jag måste säga att det var riktigt svårt att göra samma sak i andra varvet även om jag fick rida på raka spår.

Vi repeterade (återigen) systemet Är du redo att gå framåt? som innebär att jag ger ett lätt och kort tryck med skänkeln för att stämma av om Mackan är redo att gå fram och om han inte svarar på den förfrågan så slår jag lite lätt med spöt på stöveln för att få hans uppmärksamhet. I bästa fall svarar han redan på första förfrågan, men om vare sig den eller spöt på stöveln har någon verkan så ska jag slå på stöveln igen (och om igen om det behövs). Det här gör att hästen så småningom svarar kvickt för skänkeln vid en första förfrågan och att spöt inte behöver användas så ofta. Det viktiga är att vara konsekvent – både med systemet och att ge beröm vid rätt tillfälle. Beröm ges när hästen svarar på första förfrågan och inte om man måste upprepa sig. Fasen! Nu gav jag beröm när han svarade på tredje förfrågan! Att det ska vara så jävla svårt att hålla reda på allt samtidigt!

Under kommande vecka ska jag försöka trimma vidare på det vi gick igenom i dag och för säkerhets skull bokade jag en ny träning redan om en vecka – allt för att inte hamna på ett sidospår som inte leder dit jag vill. 🙂

Träningarna är alltid lika givande och jag uppskattar de gånger då Yvonne har en liten stund över att snacka om det som känns aktuellt för dagen – båda gällande min ridning och annat som snurrar i mitt huvud. ❤ Ibland är det skönt att prata med någon likasinnad. 😉

Per Waaler:

per waaler

(Bilden ”lånade” jag från equitellus.com – gå gärna in och läs den tänkvärda texten.)

 

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s