Skitväder och bristande motivation.

Mackan och hans kompis trivs riktigt bra tillsammans i hagen och jag får frid i själen på köpet nu när han har sällskap. Den senast tiden är det två hästar i stallet som tyvärr har fått vandra vidare till de evigt gröna ängarna och eftersom det då blev endast en häst kvar i den hagen så fick han i dag flytta ihop med Mackan och Salado. ❤ De har ju gått i hagarna bredvid varandra ett bra tag nu, så de kände ju redan varandra. Jag var faktiskt lite orolig över huruvida Mackan skulle kaxa sig mot Brille, som lär vara en riktig tuffing, men jag tror att Mackan fick klart för sig i ett tidigt skede vem det är som bestämmer. Det fanns nämligen spår efter ett rejält bett i sidan på Mackan när jag borstade honom. Nu är de alltså tre herrar som ska gå tillsammans och om ca en vecka ska de flytta över till skogshagen som fåren har gått i, den ska bara rensas ren från fårstängsel först. Fåren har nämligen också fått gå vidare till de evigt gröna ängarna…

Skogshagen är riktigt stor och kuperad med många träd och buskar och det är med lite skräckblandad förtjusning som jag släpper Mackan där. Vi hade en liknande hage när vi hade gård och då sprang Mackan in i träden emellanåt och slog till och med bort en liten bit ben från den ena (falska) höftknölen. En annan potentiell fara är att han ska lattja runt och fastna mellan två träd, så jag får väl se till att ta med en såg till stallet som jag kan använda om det behövs. 😉 Mitt i hagen går det en gärdsgård – ve och fasa om han smockar i fötterna där och får en hovbensfraktur, vilket min förra häst Salna fick hos sin nya ägare. 😦 Nej, nu ska jag väl inte måla fan på väggen – det som sker det sker. Jag kan ju inte packa in min älskade häst i bomull. Eller? 😉

I veckan som har gått så har jag fått försöka hålla motivationen uppe trots skitvädret som har varit. Vi har visserligen manege vägg i vägg med stallet, men där vill jag ju inte fastna varje dag… Jag har varvat ridning med arbete på lina med och utan Equiband  och vissa dagar har Mackan fått vila helt för att det inte har gått att vara annat än i manegen på grund av vädret.

När jag åkte från jobbet i går så trodde jag nästan att jag höll på att bli deprimerad eftersom humöret var i botten och det kändes som att jag skulle börja grina vilken sekund som helst, så då brydde jag mig inte om att göra något alls med Mackan. Jag åkte istället hem och mölade i mig en god (och stor) Ben&Jerrys istället. 😉 I morse när jag vaknade så kände jag mig mycket mer uppåt i sinnet och såg verkligen fram emot att åka till stallet och rida! Tänk vad lite Ben&Jerrys och lite sömn kan göra! 🙂

Glass

I dag red jag med Equiband under magen och hade fokus på att Mackan skulle gå fram för lätta hjälper. Funkade rätt bra, faktiskt. För utom att han skulle gå fram så försökte jag även se till att jag skulle ha lika mycket tryck i varje stigbygel, spaghettiarmar och skuldror som inte åkte framåt. Funkade rätt bra, faktiskt. 😉 Nu ska jag nog sätta mig och titta lite på Uta Gräf för att få lite inspiration. ❤ Nästa vecka hoppas jag på bättre väder!

IMG_0863

 

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s