Ingen bra prognos.

Efter gårdagens besök på kliniken så var jag först kräkfärdig av den oro som uppstod, men sedan så började jag tänka i positiva banor istället och då försvann illamåendet. Som jag skrev i mitt tidigare inlägg så borde ju rimligtvis benet redan ha gått av om det nu skulle ha gjort det av rörelse, vilket medförde att jag ändå hade ett visst hopp.

I kväll ringde C-F och berättade att han hade visat röntgenplåtarna för sina kollegor och ville komplettera gårdagens utlåtande med att ”även om benet inte går av under kommande veckor så finns det en stor risk att det bildas kallus.” Han förklarade vidare att kallus kan påverka de senor och ligament som finns utanför frakturen och det finns en risk att kallus medför att Mackan kan bli kroniskt halt. I mina öron är det detsamma som att då finns det inget att göra. Blev plötsligt illamående igen. 😦

I dagsläget funderar jag på VAD jag ska göra om jag inte har häst – för mest troligt så slutar mitt hästliv i samma stund som Mackan vandrar vidare till de evigt gröna ängarna.

Illamåendet håller i sig…

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen