Åtta veckor sedan jag var på kliniken och fick frakturen på Mackan konstaterad. Tio veckor sedan frakturen förmodligen uppstod. Var och hur vet jag inte, men mest troligt i boxen i samband med att han drog ner sin Haybar. Fyra veckor sedan jag var på kliniken senast och fick konstaterat att frakturen läkte riktig bra. I dag var det dags igen.
Jag visste inte jag hade ätit något dåligt eller om jag bara var riktigt nervös, men magen var i fullständig kaos när jag kom till stallet för att göra iordning Mackan inför dagens veterinärbesök. Nervositeten har legat i bakgrunden i flera dagar, men i natt och under dagen stegrades den och jag hade svårt att tänka på något annat än vad C-F, veterinären, skulle säga. OK, det ser ju bra ut på utsidan… men det kanske är något annat, som typ en sena eller så som är skadad…
Väl inne på kliniken så fick jag ställa Mackan i början på löpargången och C-F tittade på Mackans framben och sa ”Det syns ju inte!” Faktum är att han sa det flera gånger som för att verkligen själv förstå att det inte syntes någon skillnad på de båda benen. Sedan satte han sig på huk och tryckte där frakturen hade varit och utbrast ”Titta! Han reagerar inte!” Även detta upprepade han ett par gånger innan han sa ”Du ska veta att jag trycker allt vad jag orkar nu och han reagerar inte alls!” Puh! Under tiden som C-F tryckte så tittade Mackan på lite allt möjligt i omgivningen. 😉 Inte ett dugg påverkad. Härligt!
Det blev ett par vändor i skritt och trav på löpargången och efter det ville C-F se Mackan på volten. Hoppas verkligen inte att det är något konstigt nu… Först i höger varv i trav med bara lite galopp och därefter samma i vänster varv. C-F konstaterade att Mackan såg helt ok ut och sa med lättnad att han själv kunde börja andas nu. Hahaha! Han har nog funderat en del på Mackan och hans fraktur under de här veckorna. Det var riktigt härligt att höra C-F säga ”Gratulerar” i samma andetag som han sa ”nu går vi och röntgar”. Fasen, nu känns det riktigt hoppfullt!
C-F beställde tre plåtar från samma vinkar som vid tidigare tillfällen. Nu gäller det… hoppas, hoppas, hoppas att det ser bra ut. Bzz, bzz, bzz. Klart! Ställde in Mackan i en box och tog mig med raska steg till datorn för att titta på bilderna tillsammans med C-F och en veterinär till. De var på allvar riktigt överraskade över hur bra läkningen hade gått! Farhågorna från början hade varit att frakturen skulle bli värre vid en eventuell påfrestning, att den lösa biten skulle vandra iväg och att det skulle bildas onormalt mycket kallus som i sin tur skulle kunna påverka senor och ligament i området. Inget av detta inträffade! C-F var bussig och tog några bilder (Bilden till vänster är från dagens besök och bilden till höger är från första besöket.) :
Enligt C-F så har frakturen läkt så bra så att OM man hade röntgat Mackan för en eventuell försäljning så hade det funnits risk att man hade missat frakturen. DET känns ju bra att den har läkt så pass bra! När jag berättade för honom om att jag har gett Mackan dubbel dos av både magnesium och MSM så fick jag ett intresserat ”Jaha!” som svar, men när jag berättade om linimentet med Vallört så sa han ”det däremot tror jag inte på”. Hahaha! ”Du är medicinare så jag förstår att du inte tror på det, men du får tro vad du vill!” blev mitt svar. 😀
Nu väntar sjukgymnastik några veckor framöver och C-F gav mig klartecken att sitta upp och skritta i 30 minuter varje dag från och med nu, men jag tror att jag väntar lite med det. 😉 Förhoppningsvis kan jag få hjälp med en bra plan av Viveca på Svensk Hästrehab.
Fasen vad jag är glad! ❤
dressyrbitchen 
Men Å vad glad jag blir för er skull! Så underbart besked!! 🥰🙌🏻🎉
GillaGilla