En månad som ”frisk”.

För fem veckor sedan, den 20 maj, var jag på kliniken och fick Mackan friskförklarad. Vid den tidpunkten hade jag redan fått skritta uppsuttet om jag hade velat, men det valde jag att inte göra. Istället har jag utökat längden på promenaderna och arbetet med equibanden. Till en början arbetade jag Mackan i skritt i manegen med banden och allt eftersom har jag utöka med mer trav och även lite galopp.

Härom dagen satt jag upp och ”red” (läs åkte häst) i 30 minuter i manegen, skrittade mest och travade bara lite. Herrejösses så ovant det kändes! Jag som i tankarna har varit på samma nivå som när Mackan fick frakturen i början av mars fick ett uppvaknande som heter duga… Ringrostig är ett rätt bra ord. Det där med att bara styra på ridbanan kändes faktiskt lite konstigt. Märkligt. Förhoppningsvis är det som med cykling – någonstans i kroppsminnet finns det och det kommer tillbaka rätt snabbt. Förhoppningsvis. 😉 För att väcka kroppen lite snabbare så har jag bokat in en träning om några dagar. 😀 Eller ja, träning och träning… det  blir väl att Yvonne FA får korrigera mig och se till att jag inte gör allt för tokiga saker på hästryggen nu när jag är ringrostig. 😉

Upplägget tills vidare är:

• Equiband 2-3 dagar i veckan.
• Promenad 45-60 min 2 dagar i veckan.
• Ridning 2-3 dagar i veckan.

Eftersom veckan enbart har 7 dagar så blir det väl att jag så småningom även rider med banden. 🙂

Mackan trivs riktigt bra på Norrgården vad det verkar. Nu får han äntligen gå med kompisarna i hagen igen – även om han inte alltid uppskattar dem. 😉

Efter fem månader så har jag också landat riktigt bra i ett mindre stall. Den första tiden tyckte jag att det var öde jämfört med tidigare stall där det var ca 20 hästar. Att det är få hästar är enbart en fördel, men det jag saknade (och till viss del saknar) är alla pratglada stallkamrater även om jag mer och mer uppskattar ”ensamheten”. Att sitta i fiket och blicka ut genom de oerhört vackra fönsterglasen är helt fantastiskt!

Just nu har jag väl bara ett litet bekymmer med att det är för få hästar i stallet: det är inte tillräckligt snabb åtgång på de stora balarna med hösilage vilket medför att ”bäst-före-datum” hinner passera med råge. Nu har jag löst det genom att köpa några balar torrt hö som jag har gett vid sidan av det andra. Inte optimalt, men det funkar. Den som tycker att jag är petig kan gärna läsa här  och här  och här.

Ha en bra dag och var noga med hösilaget! 😉

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen