Senast jag skrev i bloggen var för tre veckor sedan när jag hade bokat en träning som inte blev en träning för att Mackan trampade fel och fick ont. Efter det gav jag honom en veckas ”vila” med enbart skrittpromenader och checkade sedan av om han var fräsch – det var han inte. Gav honom ytterligare en vecka och checkade återigen av om han var fräsch – det var han inte då heller. I det läget var det inget annat att göra än att boka en tid hos veterinären för att se vad/om det var något som var trasigt.
Åkte till Kungsbacka Hästklinik med Mackan och där pratade jag och veterinären först om hur fantastiskt bra det hade gått med frakturen som han hade i våras och så himla skönt att det läkte så bra. Alltid kul när veterinärerna också är lite glatt överraskade. 😉
Efter lite inledande prat och när jag hade gått och sprungit med Mackan så blev det ett sedvanligt böjprov = 0,5 grads hälta på vänster bak. Alltså det benet som han har visat att han har haft ont i, så det kom inte som någon överraskning direkt. Möjligen hade jag räknat med mer hälta än så efter ett böjprov, så 0.5 kändes ändå rätt bra. Vidare ut i deras nya manege för att visa Mackan på lina. Typiskt nog travade han på rätt bra och visade inte sin ”struttighet” och ojämnhet på samma sätt som hemmavid, men veterinären kunde ändå förstå vad jag menade när jag beskrev hans rörelsemönster så som det oftast är. Efter både trav och galopp på volten så skulle jag göra några övergångar mellan skritt och trav, vilket är en baggis med min väluppfostrade och lyhörda häst. 😉 Ok, han är väldigt lyhörd när jag arbetar honom från marken, men jag vet inte om jag kan stå för det där med väluppfostrad till 100%. 😀 ”Trava… Wooooh… trava… Wooooh…” MEN HALLÅ!!! VAD GÖR DU??? Du kan väl inte bara slänga dig ner och RULLA DIG?!?! Jo, det kunde du visst. Både jag och veterinären blev helt överraskade när Mackan på en millisekund slängde sig ner i deras nya underlag och njöt av att rulla runt. Oftast brukar han ju visa i alla fall några tecken på att han är på gång, men i dag hade jag inte en chans i världen att hindra honom. Alla fyra benen vek sig i princip samtidigt och därefter var rullningen ett faktum. Knäppa häst! Direkt efter ställde han sig upp, ruskade lite på sig och började trava igen: ”Japp, då kör vi lite trav igen” sa han. Knäppa häst!
De andra som besökte kliniken tittade lite åt vårt håll när jag kom in med min häst som var full av sand, men det bjuder jag på. 😉 Alltid roar det någon. 🙂
Mackan blev bedövad i vänster knä och jag fick sätta mig och vänta i ca 45 minuter innan det var dags att longera honom igen, och denna gången arbetade han mycket bättre och jämnare med bakbenen än första gången. Följden blev att han blev behandlad i båda sina knän. (Varför det blev i båda vet jag inte riktigt, men det får jag fråga nästa gång.)
Enligt veterinären ska Mackan skrittas fram tills nästa besök och det är helt ok att jag skrittar över bommar, går i backar som inte är branta samt att jag använder Equiband under tiden. Här är jag lite kluven… OM man har en inflammation någonstans så borde det väl vara VILA som är det bästa? Eller? Visst, skritt kan anses som vila men kanske inte om man har en pågående inflammation. Eller?
Förhoppningsvis svarar Mackan på behandlingen så att jag kan börja tänka framåt igen, men om det inte är på det viset så lär jag få tänka om.
På dagarna får Mackan gå i en stoooor hage och jag hoppas att han håller sig i skinnet för att undvika fler skador.
Om lite drygt en vecka är det dags för återbesök, så håll gärna tummarna för oss igen. ❤
dressyrbitchen 