Fler käppar i hjulet…

Jaha, på tre veckor har jag visst bara ridit tre gånger. Kanske bättre att anmäla mig till ridskolan än att ha egen häst. 😉 Förutom att ha suttit på hästen tre gånger så har jag arbetat Mackan med equibanden, men det har gått sådär. Han har haft oerhört svårt att slappna av i arbetet och istället har han spanat och spejat, gapat och skrikit för att få koll på sina hagkompisar. Tack och lov så börjar det räta till sig nu och äntligen kan han stå inne i stallet och mumsa hö istället för att gapa och skrika hela tiden. 😉

Trots att jag har haft fokus på att bygga upp Mackan igen efter den långa boxvilan så har det inte blivit så mycket uppbyggnad – han ser förskräcklig ut bak. Jag misstänker att han inte har ätit tillräckligt mycket och därför inte haft något att bygga muskler av. Han har gått i gräshage hela dagarna, stått inne på nätterna, fått hö och kraftfoder men ändå inte ökat direkt i vikt. Han är oerhört kräsen och passar inte maten så struntar han i att äta. Trist. Det bästa är om Mackan har ordentligt med hö i boxen så att han kan äta när han vill och äntligen verkar det som att vi har tillgång till ett hö som han verkligen gillar. 🙂 För ett par dagar sedan la jag in lite av hans egna hö som jag har haft i transporten och en hyfsat stor giva av stallets hö – döm om min förvåning när han hade ätit upp ALLT av stallets hö, men lämnat det andra. Så från och med nu struntar jag i mitt egna hö och hoppas att han äter så mycket som han behöver av stallets hö för att kunna börja bygga muskler igen. Så här hemsk ser han ut nu:

Så ni fattar, han måste äta en hel del så att vi kan börja fylla ut hålrummen…

För att göra ett försök att sätta lite muskler på hästen under igångsättningen så har jag roat mig med att lägga fram bommar i manegen lite då och då som Mackan får gå över. Efter att ha talat med Susanne Widner ,författaren till böckerna jag har köpt, har jag fått tänka om kring intensiteten och antalet intervall som ska göras. Jag har nog alltid varit för mesig och gjort för lite av allt, vilket kan förklara avsaknaden av muskler. Nu har jag lagt upp en ny plan och hoppas se resultat om ett tag. Håll tummarna!

Vi har också varit ute och gått för att få lite omväxling. Härom dagen lastade jag Mackan och åkte till Kungsbacka Ridklubb för att testa deras ridväg, vilket resulterade i 45 minuters promenad i för dagen alldeles lagom backar. Det blir nog fler vändor dit – förhoppningsvis en gång i veckan tills vidare. 🙂

Det lär finnas klätterbackar i närheten av stallet, men trots en detaljerad vägbeskrivning så hittade jag inte dit. Får nog ta med mig någon ledsagare för att inte gå vilse… Alla grannar verkar tyvärr inte så förtjusta i att man går i kanten av deras mark. 😦

I dag var det dags för första träningen med Yvonne FA på evigheter och jag såg verkligen fram emot att träna. Jag lät Mackan skritta och jogga lite på linan före det att jag satt upp och efter det red jag lite i trav och galopp, men rätt vad det var så kändes det som att han ”tappade” ett bakben (alternativt trampade snett). När Yvonne kom, ca 2 minuter senare, så satt jag fortfarande på Mackan men hoppade av när jag hade förklarat vad som hänt och hur konstig han kändes att rida efter feltrampet. Under tiden vi stod och pratade noterade vi att Mackan inte ens ville stödja på benet och att han lyfte det då och då som om han hade riktigt ont. Väldigt skumt. Eftersom det inte gick att rida så stod vi och pratade en liten stund till och ca 15 minuter senare gick jag lite med honom. Skritten såg helt helt ok ut. 🙂 Då testade jag att springa med honom och även traven såg ren ut, men för säkerhets skull satt jag inte upp igen utan lät honom gå ut i hagen istället. Det känns i alla fall bra att det verkar vara något övergående. 🙂

Både Mackan och jag trivs superbra i nya stallet! Det är stora härliga hagar, trevligt folk i stallet och jag kan inte önska mig så mycket mer. 🙂 Nu hoppas jag bara på att fodret gör sitt, att de stärkande övningarna samt equibanden kommer att göra sitt och att det förhoppningsvis resulterar i att min häst får en fin överlinje och en musklad bakdel så småningom. 😉

Vi hörs! 😉

 

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s