Rätt Bett AB

Undrar hur Mackan kommer att reagera på att få tänderna fixade utan att ha fått lugnande? Tänk om Matilda måste avbryta… Nej, nu ska jag inte måla fan på väggen utan istället tänka positivt. Det här kommer att gå jättebra! 

För ett par veckor sedan var Matilda från Rätt Bett AB ute och fixade tänderna på en annan häst i stallet och då fick jag lite konsultation gällande Mackans tänder och lämpliga bett. Matilda såg då att Mackan har väldigt långa framtänder (som mig veterligen aldrig är åtgärdade) och vi pratade lite om att Sverige och övriga världen ser lite olika på hur man ska korrigera hästens tänder och vilka som ska korrigeras. Matildas resonemang lät väldigt bra och jag tänkte Va fan, jag testar att anlita henne! Jag kan tillägga att jag har åkt med Mackan var åttonde månad till veterinär för att fixa tänderna, så det här var inte första gången. 😉 Jag har varit ”nöjd” tidigare, men nu när det dök upp ytterligare argument för en förhoppningsvis ännu bättre tandstatus så måste jag ju testa och se om det kan göra någon skillnad att fixa tänderna the American way. 😉

I dag var det alltså dags. Mackan stod lyckligt ovetandes i sin box när Matilda dök upp på morgonkvisten och han blev nog lite fundersam när han fick på sig hennes grimma i boxen samt att hon började undersöka tänderna i boxen. Faktum är att det gick över förväntan! Både munstege, manuell och maskinell slip gick riktigt bra. Ja, ja, han stod högt med huvudet och såg allmänt skräckslagen ut, men han stod still i alla fall. Matilda slipade ner alla fyra hakar, slipade på vågbettet (som får tas stegvis) och slipade ner framtänderna lite. Om sex månader är det ett nytt besök och arbetet med att få hans tänder så bra som möjligt fortsätter då.

Efter besöket fick Mackan komma ut i den härliga vårsolen utan täcke! Man får ju passa på när det är 10+ och solen skiner. ❤

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen