Träning på bortaplan

Nu var det väldigt längesedan som jag tränade för Yvonne F A. Förra träningen fick jag avboka på grund av att jag hade så satans ont i musklerna kring min högra höftled, och det är ju ingen idé att betala drygt en halv tusenlapp om man inte kan tillgodogöra sig träningen fullt ut. I och med problemen med musklerna så har jag spenderat ca 3000kr på behandlingar med chock-waves, ultraljudsvågor och manuell terapi. Dyrt men nödvändigt. Tack och lov så gav eländet med sig och musklerna började fungera någorlunda normalt. För att inte hamna i samma situation igen så har jag återupptagit delar av den träning som jag tidigare har gjort för att stabilisera mina höftleder och jag har varit riktigt flitig med stretching (grodan och grensle över pilatesbollen), vilket också har gett positivt resultat. 🙂

Ganska ofta upplever jag att min häst tappar bjudningen i manegen och valde därför att åka iväg den här gången och träna på ett annat ställe några mil bort. När jag kom dit så var det flera människor där och de höll tydligen på att måla utsidan på manegen. Oj! Hoppas att Mackan kan hålla sig i skinnet så att det blir en bra träning… ”Hej! Vi håller på att måla lite på långsidan – fungerar det tror du? I annat fall hittar vi på något annat att göra under tiden som du rider.” Jag mig själv svara ”Absolut, det går säkert jättebra. Ni hör väl om jag skriker samtidigt som jag ramlar av i annat fall.” 😉 Jag kan ju inte vara en fegis och alltid ta det säkra före det osäkra.

Det är märkligt hur hjärnan fungerar. Bara för att jag visste att de skulle hålla på och greja utanför så kom jag på mig själv att spetsa öronen under framridningen för att eventuellt kunna höra dem, men i och med att jag vet vilka spratt hjärnan kan spela mig så försökte jag istället att medvetet fokusera på det jag faktiskt skulle göra: rida. Det var först under den senare delen av träningen som Mackan reagerade på att det hände något utanför, men bussig som han är så gjorde han inga större grejer av det. Däremot fick jag själv fånga mina tankar och försöka fokusera på själva ridningen. 😉

Dagens träning återupptog det som vi arbetade med sist – att ha rätt svängbalans så att Mackan inte faller in och lägger vikten på sitt intre framben. Jag fick rida med ett bättre grundtempo än vad jag brukar ha hemma och vara noga med att ställa frågan ”är du redo?” till Mackan betydligt oftare än på hemmaplan. Japp, högre grundtempo står på to-do-listan framöver. För att behålla rätt svängbalans så ska jag:

  • Ha kontakt på yttertygeln. (Tänka nästan som att Mackan ska vara utåtställd.)
  • Göra understödjande tygeltag på inner för att visa vägen.
  • Tänka bussvändning.

Det är viktigt att Mackan inte tappar bjudningen/självdör i vändningen, för då måste jag ställa frågan ”är du redo?” till honom igen. Likaså ska jag försöka få Mackan att inte dyka ner i formen utan istället gå med lite mer buret huvud.

Vad det gäller framåtdrivningen och fråga om han är redo så är det viktigt att jag är konsekvent. Ja, jag har hört det förut och jag vet hur viktigt det är att vara konsekvent, men gör ÄNDÅ inte rätt… 

  • Lätt tryck med skänkeln. Svar framåt? Beröm i så fall.
  • Inget svar? Daska till med spöt EN gång på stöveln.
  • Ställ frågan igen. Svar?

Jag har tidigare tänkt att jag skulle uppnå en reaktion när jag har daskat med spöt på stöveln och när jag inte har fått det så har jag daskat till ett antal gånger. Gör om och gör rätt…

Det jag tar med mig från dagens träning är att:

  • Jag (mest troligt) har fattat hur jag ska göra. 😉
  • Jag fick till några bra vändningar. 🙂
  • Jag fick känna på en bitvis riktigt trevlig galopp. 🙂

När vi kom tillbaka till stallet så fick Mackan komma ut i hagen en stund innan det var dags för hästarna att komma in för dagen. Nu njuter han säkert eftersom han är populär hos de brunstiga damerna. 😉

Så här snygg blir man i håret efter ett svettigt ridpass. 🙂 På sätt och vis kan jag förstå alla kvinnliga ryttare som väljer att ha långt hår fastsatt som en tofs. 😉

IMG_1560

Nu ska jag träna vidare på svängbalans och att vara konsekvent!

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s