Tömkörning med Anders Eriksson.

Jag har tidigare tittat på filmer på Equitellus för att försöka lära mig mer om tömkörningens ädla konst och jag har gått några kurser och tränat lite sporadiskt under våren, men nu var det äntligen dags för mig och Mackan att få träna för Anders! Jag har suttit på läktaren på ett flertal av hans clinics, men nu var det min tur att få lite personlig vägledning av honom. 

Upplägget var en timmas träning per ekipage och efter lunchen så var det teori i ca 1,5 timma. Jag kom till träningen med min däckel och svanskappa från Tärnsjö, sidepull från Eponia och tömmar från Globus och kände mig redo.

Anders tittade på Mackan och konstaterade att han är tunn och saknar muskelmassa bak, något som jag är väl medveten om och arbetar med. Anders sa åt mig att jag kunde lägga mina tömmar åt sidan och därefter satte han dit sina egna (lätta och smidiga) tömmar från Polen. Han började tömköra Mackan och ganska snart sa han att det kändes stumt i handen med sidepull och bytte då snabbt till en kapson (från Tärnsjö).  När jag fick känna på tömmarna så var det en enorm skillnad mellan sidepull och kapson. Med kapsonen blev det mycket lättare att ha kontakt med Mackan och han blev mer direktstyrd än vad han är med sidepull (som ofta glider något). Kul att få känna på skillnaden! 🙂

Jag fick visa Anders hur jag brukar tömköra, vilket innebär många övergångar skritt – trav – galopp. Anders verkade nöjd med det han såg och lät mig styra Mackan på några travbommar som låg vid kortsidan av ridbanan. Avstånden var bra och traven flöt på bra. 🙂 Han berättade att det är viktigt att bommarna inte är för höga eftersom det då blir lätt att hästen tappar ryggen när benen måste lyftas extra högt.

Något som gjorde stor skillnad var att se till att ha en fast brygga av tömmen mellan händerna, för så fort jag kom ihåg att ha sänkta händer och en brygga så slappnade Mackan av och fick en bättre överlinje. Fräckt att se! 🙂 

När jag bytte från vänster till höger varv så visade Mackan tydligt att han hade ont i höger fram. Fan! Jag misstänker att det kom i samband med att han snubblade och gick ner på knä (med mig på ryggen) för några dagar sedan. Efter det har Mackan fått vila och jag hoppades att incidenten inte skulle påverka honom, men det verkar det ha gjort. 😦 Gjorde några övergångar till trav för att se hur mycket han markerade och såg att det blev bättre, men för säkerhets skull så fick han bara skritta lite före det att lektionen var slut. 

På eftermiddagen hade Anders teori med några av oss som hade varit med och tömkört. Han pratade allmänt om hästkunskap, utrustning och träning. Underbart att han är så engagerad i hästens välfärd och riktigt intressant att lyssna på. Det märks tydligt att han brinner för det här, för han hade svårt att avsluta i tid och jag är rädd för att han var tvungen att ha gasen i botten till nästa ställe. 😉

Allt som allt så var det en givande dag och jag landade i att jag inte behöver skynda med skänkelvikningar och skolor eftersom jag kan få bakbenen att gymnastisera bättre på annat vis. Jag fick också se att min häst kan arbeta riktigt bra på bettlöst alternativ och nu ser jag fram emot att sätta igång på riktigt. Som det verkar så kommer Anders att komma med jämna mellanrum och då hoppas jag att jag kan vara med. 🙂

Behöver jag nämna att jag redan har beställt en kapson…? 😉

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s