Yes! Äntligen var mina höftleder och muskler i ett sådant skick att jag kunde vara med och träna igen. Under många veckor kunde jag inte ens sitta i sadeln utan fick arbeta Mackan från marken istället, och flera gånger trodde jag att jag hade suttit i sadeln för sista gången. Hemska tanke.
Om jag inte hade gått till en naprapat och gjort ett ultraljud så hade jag inte fått reda på att jag hade en inflammation på vänster sida vid höftleden, och då hade jag mest troligt fortfarande haft ont eftersom vårdcentralen inte är intresserade av att hjälpa till. Tro mig… jag har gjort många försök och till och med listat om mig i förhoppning om att få hjälp, men inget händer. Som tur är så känner jag flera personer med olika krämpor och därför kunde jag få en kur (egentligen) receptbelagda antiinflammatoriska tabletter och det gjorde underverk. 🙂 Nu måste jag bara hitta en egen läkarkontakt som jag kan vända mig till när behov uppstår.
Med en värktablett av starkare sort i kroppen satt jag upp på Mackan och började värma lite lätt och blev glatt överraskad över hur trevlig han kändes. Gjorde lite övergångar och tempoväxlingar och LM sa att ”han ser ju riktigt flott ut”, vilket gjorde att min känsla bekräftades. 🙂
Dagens träning bestod av hörnpasseringar och övergångar, först i skritt – trav och sedan skritt – galopp. Nu var det längesedan som jag red på exakta punkter och det visade sig i dag hur svårt det kan vara, och att dessutom hålla flera instruktioner i huvudet samtidigt som de ska utföras underlättar ju inte. 😉 Ställa, innerskänkel, räta ut, halvhalt, galopp, tre galoppsprång, övergång till skritt, ställa, innerskänkel, räta ut… Puh!
En svårighet jag för närvarande har är att jag inte kommer ner riktigt i sadeln i övergångarna från galopp till skritt. Jag tappar Mackan, faller framåt och lättar i rumpan, vilket i sin tur gör att hans bakben hamnar bakom och att han dyker. Nu ska jag träna mig själv så att jag blir mer flexibel i höftlederna och i ländryggen för att få en bättre möjlighet att komma bak/räta upp mig istället för att falla framåt. För att bli stadigare så måste jag även ta tag i bålträningen igen och inte enbart fokusera på mina gluteus och adduktorer… 😉
Mackan fortsätter sin träning på vattenband tills vidare och någon gång kanske vi kan bli starka och synkade igen. 😉
dressyrbitchen 