Träning för LM

Härom dagen var det dags att träna igen, men jag var lite tveksam till om jag skulle vara med eller ej i och med att jag inte hade ridit på 14 dagar. Det har varit veterinärbesök, mycket huvudbry och endast arbete från marken en period, men jag bestämde mig ändå för att vara med och tur var väl det. 🙂

För ovanlighetens skull bestämde jag mig för att rida på mitt bettlösa huvudlag, det som jag köpte från Eponia för något år sedan, och faktum är att Mackan känns gladare utan bett i munnen. 🙂 LM noterade att Mackan hade mer bjudning och att han dessutom såg gladare ut, så min egen känsla blev bekräftad. I och med att han inte fokuserar så mycket på att joxa med bettet så blir han lättare fram och mer vaken för mina hjälper, och det är ju ingen nackdel direkt. 😉

Dagens utmaning var att rida skänkelvikning utmed första fjärdedelen av långsidan för att därefter rakställa hästen och vända över ridbanan genom två korridorer av bommar, fortsätta i samma varv, vända in på diagonalen, gå in i en skänkelvikning för att därefter komma ut på kortsida, byta varv och göra övningen i andra varvet. Mackan lyssnade bra, jag satt mer rakt upp i skänkelvikningarna än i övrigt och på det stora hela gick det riktigt bra. Jag hade tidigare berättat för LM att Mackan brukade gå som en lång ridskolehäst när jag rider på det bettlösa, så att hon skulle vara beredd på det, men en bit in i träningen sa hon ”titta i spegeln nu, tycker du fortfarande att han ser lång ut?”. Nej, han såg riktigt fin ut! Det måste vara att vi aktiverade både bakben och core på honom som gjorde att han ”föll på plats”. Kul!

Mackan hade lite svårare att flytta undan för vänster skänkel och verkade mer stel i vänster bakben, så tvärningen blev inte lika bra och det var lite jobbigare för honom i det varvet. Undrar om det är något med vänster knä igen…? Hmmm…

I slutet av träningen fick jag uppdraget att galoppera två varv på volten utan avbrott – en utmaning i dagsläget. Jag misstänker att smärtproblematiken i mina ljumskar har satt sig i ryggmärgen och att jag på något vis försöker avlasta ljumskarna och därför hamnar aningens framåtlutad, och att det i sin tur gör att jag får svårt att bibehålla galoppen. ”Du måste bestämma dig!” ”Galoppera nu två varv!” ”Bestäm dig!” Herrejävlar, det här är lättare sagt än gjort, men nu ska jag fasen lyckas! Två varv – hur svårt kan det vara?! När jag väl hade gett mig tusan på att fixa två varv så fungerade det (efter några försök…). ”Hästen är inte så gammal, han är inte halt, så han kan gott galoppera två varv utan problem.” Sant. Eller är det så att han kanske har ont någonstans…?

Fram till nästa träning ska jag ta tag i min egen kropp och knopp och inte vara så godtycklig i det jag gör. Det positiva är ändå att jag i dagsläget kan rida enbart på receptfria värktabletter. 😉

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s