Hästar på rymmen.

”Hästarna har hoppat ut ur hagen – och sprungit ut i skogen där du och Mackan promenerade Vi är ute och söker” fick jag i ett meddelande av stallägaren på förmiddagen. Min första tanke var att hästarna säkert inte hade sprungit så långt, men för säkerhets skull frågade jag om de behövde hjälp. Dum fråga, för egentligen borde jag ha kastat mig i bilen direkt, men eftersom jag skulle ha barnbarnen hos mig så var jag tvungen att lösa det först.

När jag kom ner till stallet så greppade jag en grimma och gav mig ut i skogen för att leta tillsammans med de andra. Naiv som jag var trodde jag nog att vi skulle hitta dem ganska snart, men ack vad jag bedrog mig. Bara massa spår av älg och vildsvin… Spåren efter våra tre hästar upphörde några hundra meter från hagen och vi hade ingen aning om vilken riktning de hade gått i. Mest troligt hade de blivit skrämda av älg eftersom tråden var sprängd även på ett annat ställe (intill skogen) och inte enbart där våra hästar drog iväg. Att vi vet var de gick igenom tråden är för att två ryttare från stallet såg dem när de stack i full fart. Av spåren att döma så hade hästarna galopperat några hundra meter, för inom den sträckan kunde vi se tydliga hovspår. Förmodligen hade de sedan lugnat ner sig, tagit tillfället i akt och vandrat vidare rakt ut i skogen.

Under tiden som vi gick och letade efter hästarna så var det oerhört många som hörde av sig och undrade om vi behövde hjälp att leta. ❤ Det var många som kom och hjälpte till och messenger plingade mest hela tiden med inlägg från olika sökare. Ett axplock: ”Jag har gått genom skogen bort till våtmarken och tillbaka till erat hus. Nu tillbaka vid bilen. Ska jag köra någonstans?” ”Hittat hästskit vid sidan av backen till hjortamossen” ”Jag, drönare samt operatör är i luften inom 1h. Vi flyger mellan skurarna då semikonumentdrönare har problem med mycket väta.” ”Kan någon skicka en screenshot på hyfsat utzoomad karta med områden ni letat på samt vart senaste spåren av spillning är någonstans.” ”Ultralätta flygklubb flyger upp med ett plan om en stund och ser vad vi kan hitta” Varvat med alla meddelanden så publicerades det bilder på kartor över platser som var genomsökta samt gps-koordinater så att vi lätt kunde se var sökarna hade hittat spår och var de befann sig. Helt fantastisk uppslutning! ❤

Under tiden som vi knallade omkring i fullständigt eländig terräng gick tankarna till de ägare som förlorade sina hästar för inte så länge sedan och med tanke på hur det såg ut där våra hästar hade gått så förberedde jag mig på det värsta. Självklart är ju hoppet det sista som överger en, men för att vara förberedd mentalt så gick även tankar om mindre angenäma scenarier genom huvudet. 😦

Polis och Räddningstjänst blev kontaktade under dagen, men de hade tyvärr ingen möjlighet att hjälpa till. En av mina vänner kom med drönare och många härliga människor var ute och letade hela långa dagen. ❤ En reporter från Hippson skickade ett meddelande mig efter att ha sett ett inlägg på FB och hon frågade om hon kunde dela efterlysningen på deras hemsida. Självklart kunde hon göra det! ❤ https://www.hippson.se/artikelarkivet/hippsonnews/tre-hastar-pa-rymmen-i-norra.htm?fbclid=IwAR2tOvrjSrS74l4yLZaUS8-KsDHPrPAC8A-jbHPDwPO2RNIizCC765fH0Mk

Andre rattar sin drönare.

Regnet öste ner mest hela dagen och med undantag för toabesök och kortare laddning av mobilen så var jag och alla andra ute hela dagen och det var först när klockan hade passerat 19.30 som det efterlängtade meddelandet från Jesper kom på messenger: Jag och @Fredrik har dom! Men vi kommer att behöva understöd. Först var lättnaden enorm, men samtidigt kom farhågorna. Herregud! Understöd?! Hur skadade är hästarna då?

Cooper går först, därefter Mackan och sist MG.

Hästarna hittades mitt i skogen mellan Herreds Gård och rastplatsen vid Torpasjön och fick ledas en bit genom skogen ner till en skogsväg för att så småningom lastas och köras tillbaka till Herreds Gård. Någonstans på grusvägen med grov makadam tog det stopp för Mackan och han vägrade gå ett steg till eftersom han hade så ont i hovarna. Lyhörda människor (inklusive Linda från Hästhälsa) stannade och skickade ett meddelande om att Mackan behövde ha sina boots för att kunna gå vidare och väntade kvar tills dess att jag kom. Underbara människor! ❤

När jag hade nått fram till dem och Mackan hade fått på sig sina boots på framhovarna så kunde han stappla vidare på den knaggliga vägen ner mot väntande transport. (Bootsen till bakhovarna är för närvarande hos skomakaren, men det är en annan historia.) Det var nog först vid 21-tiden som hästarna var tillbaka i stallet och Mackan, en vilande 17-åring, var riktigt trött efter dagens strapatser tillsammans med två unghästar. Jag är övertygad om att han var oerhört tacksam över att få komma in i boxen och få vila ordentligt.

Som tur var så var det ingen som var skadad. Mackan var rejält öm i sina hovar och hade skrapsår på höger bakben mellan kotan och hasen, men för övrigt inget synbart. (Benet svullnade rejält dagen efter, men nu efter några dagar har svullnaden gått ner och han är till synes ohalt.)

Nöjd häst. ❤

Vilket pärs det här var! Mitt i all oro så var det helt fantastiskt att se hur många människor som engagerade sig och hur många som hörde av sig för att erbjuda sin hjälp. Modigast av alla var Isabelle, som arbetar i stallet, eftersom hon var beredd att flyga med i ett ultralätt flygplan för att hitta hästarna – trots att hon är livrädd för att flyga. ❤ Nu hade hon tur att hästarna hittades precis före det att hon skulle åka bort till flygplatsen så att hon slapp flyga. 😉

Tack alla inblandade för en suverän insats! ❤ ❤ ❤

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: