Hoof Cast

1 juli flyttade Mackan till ett nytt stall och min förhoppning var att ett antal veckor på gräs skulle göra susen för hans hovar. Dessvärre har han ändå inte varit helt bekväm utan boots och tyvärr har det inte varit aktuellt att ha boots 24-7 med tanke på skavsår och att han kanske biter sönder dem. Det har inte heller varit aktuellt att sätta Hoof Cast på hovarna i och med att det har funnits för mycket bakterier och svamp, vilket kunde förvärrats avsevärt om man stängde in det.

Efter Mackans rymning tillsammans med ett par unghästar för en vecka sedan så fanns det ingen annan utväg än att sätta Hoof Cast på hovarna – alla fyra. Att slå på en sko är otänkbart eftersom det inte finns något att spika i. Det bara är några få centimeter kvar tills hovväggen är helt utvuxen efter det att jag skodde av honom och tills dess att vi kan utvärdera den nya utväxten fullt ut så måste jag göra det så bekvämt för honom som möjligt.

Bakhovar med Hoof Cast

Trots Hoof Cast så ville Mackan inte gärna gå på gruset bort till hagen och det är inte möjligt för mig att åka ner varje morgon för att sätta på bootsen och att ta honom till hagen. (Vi misstänker att det kanske kan handla om smärtminne eftersom han inte ömmar det minsta när Linda trycker med visitertången.) För att hjälpa honom ytterligare så testade vi att limma fast dämpande sulor under båda framhovarna, men de satt tyvärr inte kvar ens i ett dygn. Så tills vidare får han hålla till godo med Hoof Cast (som används även i rehabsyfte på olika hästar).

Söta rosa sulor och massa lim…

Nästa steg blir att limma fast Equine Fusion 24/7 jogging shoe. Man kan säga att det är samma uppbyggnad som de boots han är så bekväm i men som inte behöver tas av och sättas på hela tiden. Tack vare att det är en mjuk sula så får hoven möjlighet att fungera så som det är tänkt från början, alltså inte fastlåst på något vis, vilket en del andra limskor bidrar till.

Min stora förhoppning är att när hovväggen är helt utvuxen så ska Mackan kunna gå utan boots eller annat hovskydd i alla fall till och från hagen. Vid träning så är jag beredd att sätta boots på hovarna i de fall det krävs. Jag har hela tiden varit införstådd med att det tar lång tid att rehabilitera hovarna och jag är beredd att ge den tiden det krävs, men min häst får inte gå runt och ha ont hela tiden. Det finns de som anser att enda alternativet är att sko honom igen, men det håller jag inte med om. Det var ju på grund av att min häst hade ofta hade obehag av skorna och fick puls mm efter skoning som jag tog av skorna.

Fortsättning följer…

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: