Hovböld?

”Hej! Mackan är väldigt halt vänster bak går på tå. Har puls och varm hov antagligen en hovböld. Låter honom stå inne idag. 🙂 ”

Typiskt! Jag som tömkörde Mackan kvällen innan och var så nöjd att han travade på så käckt utan att det var några som helst avvikelser. Visserligen med sina Equine Fusion på alla fyra hovarna, men ändå. 😉 Tömkörde väldigt mycket i skritt, lite mer i trav och ytterst lite i galopp i cirka 60 minuter – allt för att hovarna ska få arbeta ordentligt nu när vädret är som det är och hästarna står still mestadelen av utetiden.

För säkerhets skull ringde jag ut Distriktsveterinärerna som fick titta och klämma på hoven. Mackan var rejält halt och ville helst inte sätta ner hoven över huvud taget, men med lite övertalning kunde han ta sig från boxen till spolspiltan. När veterinären klämde med visitertången i tån så reagerade Mackan, men inte när hon klämde i trakterna eller på andra ställen. Dennis, som arbetar i stallet, raspade hoven och skar lite för att veterinären skulle kunna se lite bättre. Ingen böld i sikte men det syntes lite blödningar på den mediala sidan av hoven och även i tån. Veterinären gjorde ett våtvarmt omslag på hoven och vi bestämde att vi skulle höras dagen efter, efter det att Emelie, som också arbetar i stallet, hade bildat sig en uppfattning om hur läget var.

”Han sätter ner foten idag men fortfarande halt” löd meddelandet jag fick av Emelie. OK, lite bättre alltså… När veterinären ringde mig så bestämde vi att jag skulle avvakta lite och om Mackan inte blir bättre inom ett par dagar så ska jag kontakta kliniken. Mackan fick stå inne under dagen och när jag kom till stallet på eftermiddagen så såg Mackan pigg och glad ut i sin box. Jag lät honom stå kvar i boxen under tiden jag borstade och gosade lite och såg då att han belastade benet bra på det mjuka underlaget och att han vilade omväxlande vänster och höger bakben, vilket ändå känns rätt bra.

Mest troligt blir det så att jag får sätta järnskor på honom igen och då blir det med 3D-printade sulor med strålsupport och DIM under och förhoppningsvis kan det göra att Mackan blir oöm. Min förhoppning har under lång tid varit att han i alla fall skulle kunna gå barfota i hagen och ha boots vid behov, men tyvärr är han så tunn i sulorna nu att jag inte ser något annat alternativ än att sko honom igen. Ibland får man helt enkelt välja mellan pest eller kolera och i det här fallet är det viktigaste att min häst inte har mer ont än nödvändigt.

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: