Det var ingen hovböld.

Nu har det gått några dagar sedan jag kallade ut Distriktsveterinärerna för att se om det var en hovböld eller något annat som gjorde att Mackan var väldigt halt på vänster bak. De hittade ingenting som kunde förklara hans hälta och jag lät honom stå inne några dagar tills dess att han var ohalt. I går kväll gick han riktigt bra på hoven även utan mjuk padding under. Så himla skönt! 🙂 Så sent som i går kväll sa jag att det inte skulle förvåna mig om han har sparkat i väggen under natten och fått ont, men det var ingen i stallet som trodde mig. ”HAN gör väl aldrig någonting! Han är ju som en trygg farbror som bara står still…! Jo, jo… jag vet vad han är kapabel till, även om det inte händer så ofta nu för tiden. 😉

Idag fick jag nog förklaringen, och det är nog så att han har sparkat i väggen och fått rejält ont. Hovarna var inte renskrubbade när veterinärerna var här, så de missade det jag fick syn på idag när jag skrubbade hovarna med Hibiscrub – en sprucken tåvägg. Kan förstå att han har fått ont av den smällen och jag hoppas att han aldrig gör om det.

Förutom sprickan så ser man tydligt att den laterala sidan flyter ut, något som håller på att åtgärdas sakta men säkert. Den mediala sidan är samtidigt högre och vid första anblicken tänker man nog att den ska verkas ner, men det finns knappt något att verka. Så jag får försöka minska trycket på den laterala sidan så att den inte flyter ut ännu mer.

I morgon ska Mackan få gå ut i hagen med sina Equine Fusion på alla fyra hovarna och jag hoppas att han håller sig i skinnet så att bootsen inte går sönder. De är ju rätt dyra… 😉

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa.

2 reaktioner till “Det var ingen hovböld.”

  1. Hej.
    Såg att din häst blivit behandlad i halskotorna för några år sedan. Min häst har inflammation där men veterinär har ej velat behandla för dom ej tycker han är spänd. Men han har besvär vid ridning o lägger huvudet på sned. Vad hade din häst för symtom? Blev han bra från inflammationen?

    Gilla

    1. Hej! Det som var mest tydligt var att min häst blev dimmig i blicken, sänkte huvudet och höll på att lägga sig ner på stallgången när jag hade stretchat sidan på honom genom att locka med godis. Då blev jag riktigt orolig eftersom han inte kunde lyfta upp huvudet igen, men tack och lov var han som vanligt nästa dag. Ingen förstod då vad det berodde på och osteopaten som brukade behandla honom trodde att en nerv hade kommit i kläm. En annan gång var min häst på väg att lägga sig ner när jag skulle kratsa ena framhoven. Jag upplevde då inga besvär i ridningen, men han har också lagt huvudet på sned – både före och efter behandlingarna, men det tror jag inte har med halskotpelaren att göra i hans fall. Vid första besöket i Helsingborg så gjorde de ultraljud och röntgen och efter det fick han 3 injektioner på varje sida av halsen för att få bort inflammationen. I princip hela halskotpelaren var inflammerad men de ville inte ge mer kortison på grund av risken för fång. Följande behandlingar gjordes på Husaby Hästklinik och även där var det 3 injektioner per sida vid varje tillfälle. Efter sammanlagt 5 besök och ett halvår med endast promenader så fick jag klartecken att sätta igång honom igen. Nu är han 18 år och det är snart 10 år sedan vi gick igenom det här, så behandlingen var framgångsrik. 🙂 I och med att han har pålagringar så har han inte full rörlighet åt sidan i halsen, så han kan inte klia sig själv på buken eller längre bak. Som tur är så har han kompisar i hagen som får hjälpa honom med det. 😉 Jag har anpassat ridningen efter hans förutsättningar och jag tvingar aldrig in honom i en form som han själv inte väljer. Hoppas att det går bra med din häst! ❤

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: