Efter att ha lagt tiotusentals kronor på både boots, verktyg och utbildning så fick jag efter mycket vånda ta beslutet att låta Mackan få järnskor igen. Den som säger att man skor av hästen för att tjäna pengar vet nog inte vad hen pratar om… I den bästa av världar hade Mackan kunnat gå barfota på dagarna och med boots när vi skulle ut på grus. Tyvärr är de grusade ytorna runt stallet lite för jobbiga för honom och dessutom är det inte praktiskt genomförbart att jag ska åka 3,6 mil extra varje dag för att sätta på honom hans boots så att han kan vara bekväm under dagen, så det fick bli skor som sitter 24-7.
Jag hade önskemål om 3D-printade sulor med DIM under för drygt ett år sedan, men då ville hovslagaren inte sko med det, men så fick det bli nu. Jag hoppas verkligen att hovarna och trakterna kan få lite hjälp på vägen med den här kombinationen och i den bästa av världar så kanske Mackan kan gå barfota en period lite längre fram i år. Under tiden som Mackan har varit utan järnskor så har jag lärt mig oerhört mycket om hur hoven fungerar och efter det så känns det inte optimalt att spika fast en järnsko på hoven igen. Men ibland får man välja: pest eller kolera. 😦
Det som jag hade oroat mig mest för var att Mackan skulle bli sömtryckt igen och få både värme och puls i hovarna, men det var inte det som var problemet den här skoningen. Framhovarna gick bra att sko, men när D skulle börja arbeta med bakhovarna så slog Mackan bokstavligen bakut. Väldigt jobbigt! Mackan som alltid har varit snäll att sko kastade sig framåt, sparkade och var allmänt jobbig. Flera gånger fick D börja om med både sula och DIM eftersom de flög all världens väg när Mackan protesterade. Jag kunde för mitt liv inte förstå vad det var som hände… 😦 Till slut var jag tvungen att ta ett rejält tag om Mackans ena öra och vrida om så att han skulle få annat att tänka på, vilket fungerade. MEN det var något som inte stämde. .( Efteråt sa D att det kunde bero på att det var längesedan Mackan skoddes, men det tror jag inte ett ögonblick på eftersom Mackan ALLTID har uppfört sig – till och med när han fick skor för första gången och även när han varmskoddes för första gången. Han har alltid hållit sig på mattan. En annan teori som D hade var att Mackan är 18 år och att det kanske gjorde ont när han lyfte bakbenen högre och längre bak än vad Mackan var van vid. Det känns rimligt. ❤ Mitt i allt detta fick jag lite dåligt samvete för att vi blev arga på Mackan när han kanske hade ont. 😦 Förhoppningsvis kan D hålla bakbenen lite lägre och närmare Mackan vid nästa tillfälle. Om det blir något vill säga… Det kan ju hända att D inte har lust att sko Mackan igen, men han har nog varit med om ännu jobbigare hästar. 😉
Järnsko med 3D full mesh-pad med DIM under. (Ser nu att skon ser ut att sitta snett… eller så har vi en ballförskjutning.) Nu håller jag tummarna för att Mackan blir bekväm med den här uppsättningen och att jag äntligen kan komma igång med att sätta igång honom ordentligt igen. Är det inte det ena så är det det andra… 😉
dressyrbitchen 