Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa.

Lymfmassage

Jag älskar poddar! Då helst poddar som handlar antingen om hästar eller hälsa/kost. Härom dagen lyssnade jag på ytterligare ett avsnitt av Equipodden och den här gången handlade avsnittet om lymfmassage. Som vanligt blev jag väldigt intresserad när jag hör något nytt som kanske kan vara applicerbart på Mackan. 😉 Sagt och gjort – dagen efter signade jag upp mig för webbkursen i lymfmassage! Varför vänta liksom…

Jag tog med mig datorn, satte mig i stallets kök och började studera. Innehållet i kursen var/är lättillgängligt och väldigt bra upplagt med både text och bilder. Efter ett par timmar så var det dags att gå ut och försöka öppna Mackans fyra olika lymfstationer. Som han älskade det! Det tog inte mer än några sekunder förrän han började småtugga och sänka ögonlocken. Spännande! Jag gjorde enligt kursen och arbetade med lymfstationerna på vardera sida – först på vänstersidan och därefter på högersidan. Den fjärde lymfstationen sitter under svansroten och som vanligt tittade Mackan på mig undrande när jag lyfte undan svansen för att börja med behandlingen där.

För att ha lite koll på om det blir någon skillnad på sikt så tog jag några bilder:

I dag har Mackan aningens ”fettnacke” som istället kanske består av lymfvätska, så det ska blir intressant att se om den förändras så småningom.

Mackan är rätt ”svullen” och tight längst upp på insidan av frambenen, där en lymfstation är. Även här ska det bli intressant följa utvecklingen på sikt.

Bröstbenet har alltid varit väldigt framträdande och ovanligt långt fram om jag jämför med andra hästar och även här ska det bli intressant att se om det kan bli någon förändring på sikt.

Ca 15 cm ovanför svansroten kan man ana en liten bula, så även den ska jag se om jag kan påverka med lymfmassagen.

Den här dammiga långhåriga rumpan tog jag bild på mest för att ha något att jämföra med. Så mysig! ❤

Mackan älskar att fönstret är öppet i stort sett varje dag. ❤

Insättningar på relationskontot

För drygt en vecka sedan gick Mackan och hans två hagkompisar ut i sommarhagen och jag misstänker starkt att det var uppskattat efter att ha gått i en vinterhage utan någon direkt stimulans i flera månader.

Sommarhagen ligger en liten bit ifrån stallet och eftersom jag just nu enbart arbetar med belöningsbaserad träning så har jag valt att ta med mig det jag behöver ut till hagen och genomföra träningen där. Hittills börjar vår stund tillsammans med att Macka vill ha kli – mycket kli. Den borsten/skrapan han ratade i vitras fungerar väldigt bra i dagsläget och nu är det enbart den som gäller, för häromdagen tog jag efter en stund upp en annan borste ur hinken och då gick Mackan iväg. Nu när han får en möjlighet att välja så måste jag säga att han är väldigt tydlig med vad han vill och inte vill. ❤

För närvarande har vi börjat träna lite mer frekvent med olika targets och Mackan är rätt snabb på att förstå vad han ska göra. Nu gäller det att han ska dutta på den target jag har valt och att han ska koppla ihop det med en signal som jag ska ge. Vi har också tränat lite på att han ska följa targeten när jag går och det fungerar också riktigt bra.

Mitt gamla dressyrspö har fått ett nytt liv.

Det som är extra roligt är att fastän han har två kompisar i hagen och fullt med gräs så väljer han att vara med mig och om han inte vill hänga med mig så har han valfriheten att gå iväg. ❤

Av olika anledningar så betyder det oerhört mycket för mig att min häst faktiskt får ha en egen åsikt och att jag (oftast) rättar mig efter den – frågan är varför jag inte började med det här tidigare? Fast jag vet svaret och kan svara själv. Det är för att jag tidigare var fullt upptagen med att se till mina behov och vad jag ville göra istället för att se saker och ting ur min hästs perspektiv. 🙂 Om jag själv hade levt i en sådan relation så hade jag förmodligen lämnat den.

Stå på lastpall

En av uppgifterna i Trygga motiverade hästar är att lära hästen stå på en lastpall för att så småningom kunna använda övningen för till exempel träna hästens proprioception (kroppsdelarnas position). Allt som krävs är en lastpall som är förstärkt på något vis så att hästen inte trampar igenom brädorna. Jag valde att modifiera lastpallen så att den blev något smalare än vad en normalstor lastpall är och det för att den då blir lättare att bära.

I flera steg belönar man hästen när den gör olika saker och jag måste erkänna att jag trodde att det skulle bli svårt att få Mackan att skrapa med hoven på lastpallen eftersom han ytterst sällan skrapar med hovarna, men vid andra träningstillfället så lyfte han hoven och skrapade. 😀 Fråga mig inte hur det gick till, för det vet jag inte… 😉 När han väl hade förstått att det var det jag ville så var det inga svårigheter, men jag märkte att han tröttnar om jag gör samma övning för många gånger. Initialt skulle jag göra fem korta sessioner med paus emellan men redan efter tre sa Mackan att det inte längre var roligt – trots att han fick belöning. Jag väntade lite för att få en fjärde gång och efter en liten stund lyfte han hoven och skrapade rejält i pallen ungefär som att han ville säga ”Ja, ja… jag skrapar väl då!”. Där och då avbröt jag övningen.

Nu har vi gjort övningen några gånger och Mackan vet vad som gäller, för han går fram till pallen och skrapar med hoven direkt. 🙂 Nästa steg har varit att han ska ställa sig med en eller två hovar på lastpallen istället för att skrapa med hoven på den och det gick också över förväntan. 🙂 Vi har inte arbetat med pallen särskilt många gånger men senast så justerade han hur han stod när han hade råkat ställa sig med ena hoven bakom pallen, vilket går att se här:

Duktig häst ❤

Kommande övning blir att han ska stå med all fyra hovarna på pallen och så småningom ska han kunna kliva av pallen och backa upp igen. Parallellt med den här övningen så arbetar vi med flera andra och det är riktigt roligt. 😀

Motivationsträning för häst

När Mackan som 2-åring kom in i mitt liv så var planen att på sikt kunna tävla dressyr och målet var då att kvala till MsvB. Under åren har jag gjort några halvtappra försök att tävla och oftast blev resultaten rätt mediokra, men vi har lyckats få en och annan placering i LB och LA när planeterna har stått rätt på himlen. 😉

De senaste tre åren har jag känt av mina ljumskar alltmer och det har oftast varit riktigt smärtsamt att sitta i sadeln. Att skritta har varit absolut värst. Jag har tidigare tagit starka smärtstillande tabletter för att kunna fortsätta rida och träna eftersom det var så otroligt roligt, men har på senare tid insett att det inte är hållbart i längden. Jag har funderat mycket på vad jag kan göra istället tillsammans med min <3-häst. Vi har under våra 17 år tillsammans alltid promenerat en hel del, men på senare tid har han tydligt visat att han inte vill gå iväg från stallet. Till en början bortsåg jag från hans åsikt och tvingade honom, och ganska ofta hade jag körpisken med för att kunna vifta med den så att han skulle gå framåt. Hur kul var det? Inte alls… 😦 Allteftersom började Mackan säga ”nej” till fler och fler av mina förslag och jag kände verkligen inte igen honom. Vissa dagar ville han absolut inte gå ner till ridhuset, andra dagar visade han tydligt att han inte ens ville lämna hagen… Det var i denna vevan jag tog kontakt med Norah Kohle som då kom till mig och Mackan vid ett par tillfällen. Det blev en riktig ögonöppnare för mig när hon började prata om det så kallade relationskontot och jag insåg att jag hade gjort uttag efter uttag utan att göra några större insättningar på kontot. Här kan man läsa mer om det: https://dressyrbitchen.com/2023/06/21/norah-kohle/

Min plan var att fortsätta träna för Norah men i samma veva fick jag tips om Susanna Davidsson och Hästvis, något som verkade riktigt spännande och användbart för mig. ( https://hastvis.mykajabi.com/ ) På Hästvis finns det mängder med material som man som medlem kan ta del av och under några månader grävde jag fullkomligt ner mig i allt som fanns. Trots allt nytt jag fick lära mig via Hästvis så kände jag att jag inte riktigt kom vidare med Mackans brist på motivation. Vad skulle jag hitta på istället..? Jag gjorde ett inlägg på FB om min situation och tack vare en kommentar från en av mina vänner så fick jag tips om Hanna och Ari som driver Motivationsträning för häst. :)(https://motivationstraningforhast.mykajabi.com/about )

Hanna och Ari har olika kurser i belöningsbaserad hästträning som höjer motivationen hos hästarna – precis vad jag behövde och behöver. I och med att Mackan kan vara väldigt reaktiv i olika situationer så anmälde jag mig till en kurs som heter Trygga motiverade hästar. 🙂 Nu har jag kommit en liten bit in i kursen och det är både roligt och svårt – svårast är nog att hitta belöning som är tillräckligt motiverande för min kräsna häst. 😉

Syftet med de olika övningarna är att hästen ska träna på sin självbehärskning samtidigt som hen ska bli motiverad till arbete – inte helt plättlätt. Några av övningarna som vi tränar på nu är Gå bredvid och Sänka huvudet.

Svårt att hålla fokus. 😉
Min tajming är inte alltid den bästa… MEN det blir bättre och bättre. 😉

Så småningom ska de olika övningarna kunna kopplas ihop och användas i olika syfte och jag ser fram emot fortsättningen och vad det kan leda till. 🙂

En liten del av mig kan tycka att det är trist att jag inte kan rida och träna som förut men med det jag har lärt mig under resans gång med allt vad det innebär så känns det här med belöningsbaserad träning väldigt mycket bättre – framför allt för Mackans skull. ❤

SÅ istället för att ha drömmen om att kvala till MsvB är drömmen nu att kunna komma ut i skogen med en trygg och motiverad häst – gärna då en lös sådan. 😉

Mananalys

Jag har under en tid upplevt att Mackan har varit låg i humöret och knappt tyckt att något har varit roligt och jag har provat med allt möjligt utan att komma på vad som fattas honom. För ett tag sedan blev jag medlem i Hästvis och skrev om mina tankar och funderingar i deras FB-grupp för medlemmar och fick tipset om att göra en mananalys för att se om det finns obalanser i kroppen som påverkar honom. (Om man är nyfiken på Hästvis så kan man läsa här: https://hastvis.mykajabi.com/ och söka på Youtube.)

Det är sällan som jag är sen på bollen och skickade snabbt tagel till Cecilia Oskarsson i Karlstad. Efter några dagar när analysen var klar så ringde hon upp mig och berättade att jag har en väldigt välskött häst, för hon hittar inga obalanser alls! ❤ Hon sa att han på det stora hela mår bra men att han möjligtvis kan ha ont i magen, ungefär som vi människor kan ha magkatarr. Hon ställde flera frågor om hur han är och vilka övriga symtom som finns, bland annat om han drar in bakbenen under magen när jag ska kratsa hovarna eller när han ska skos, vilket han gör och har gjort under en längre tid. Märkligt. Samtalet mynnade ut i att jag ska köpa ett homeopatmedel, Natrium mur D30, och örter som är bra för magsäcken samt örter som understödjer levern. När jag berättade för henne att Mackan har fått både örter och akupunktur för levern tidigare så tyckte hon att det var jättebra. 🙂 Att det var Daniel och Mia Kleen som jag hade köpt örter av och som jag även hade ute för akupunktur så var det också väldigt bra. ”De är riktigt bra!” var omdömet. Något rätt har jag i alla fall gjort… och om jag ska klappa mig själv på axeln så har jag gjort väldigt mycket rätt eftersom han mår bra och inte har några obalanser. 😉

Nu har jag beställt Natrium mur D30 från Biosan.se och MD Kibda + MD Gastric från https://herbalworksbysweden.com/. När homeopatmedlet är slut ska jag kontakta Cecilia igen för att se om jag märker någon skillnad i Mackans humör. I bästa fall påverkas även hovarna om magen blir bättre och det vore ju helt fantastiskt, för Mackan hovkvalitet har blivit bättre men han är fortfarande öm i sulorna och har just nu skor med flappsulor för att inte ömma.

Om man vill komma i kontakt med Cecilia och låta göra en mananalys så hittar man info här: https://www.hovbalans.com/sv/mananalys.html

Jag är övertygad om att mitt samarbete med Helene på Key Mineralmix gjort skillnad eftersom det är hon som har hjälpt mig att balansera upp mineralerna. ❤ Förr räknade jag alltid mineraler mm utifrån de foderstatsprogram som finns tillgängliga, men har nu lärt mig att jag absolut kan överskrida de svenska riktlinjerna för hur mycket man ska ge. Om man vill ta kontakt med Helene så hittar man mer info här: https://keymineralmix.se/. Det är absolut värt att läsa den info som finns på hemsidan, för det är väldigt mycket som är intressant. 🙂

Fortsättning följer, och jag hoppas att den är positiv. 😉

Kommunikation på en annan nivå

För ett tag sedan dök det upp ett tips på Facebook om att kika närmare på Hästvis och flocken som finns där. Givetvis blev jag nyfiken och vid närmare koll så förstod jag att det var precis det jag letade efter – ytterligare en nivå i hästkommunikation. Tidigare har jag provat bland annat NH, men det passade inte alls min häst (som inte gillar order och att behöva göra saker i onödan). I början av sommaren hade jag kontakt med Nora Kohle som påminde mig om att Mackan är inrovert och att det är viktigt med relationskontots uttag och insättningar. Under hela sommaren har jag i princip bara haft det som fokus och jag upplever att vi är på rätt väg och nu blir Hästvis ett bra komplement till mitt andra förhållningssätt. 🙂

För den som inte är på samma våglängd som jag så måste det här kännas som hokus pokus och det gjorde det även för mig för några år sedan. 😉 I och med att jag ser ALLA djur som individer med egna upplevelser och känslor så känns det bara naturligt att lyssna in min älskade hästs önskemål istället för att mer eller mindre bara köra över honom känslomässigt. Jag har i och för sig läst av honom rätt bra tidigare men inte alls på samma sätt som nu, för nu har han även möjligheten att säga ”nej” till olika saker och gör det också då och då. (Fast ibland har han inget alternativ och då behöver jag ”tvinga” in honom i en situation som han inte är bekväm i, som till exempel att åka till veterinären eller ställa sig i spolspiltan för att få hovarna desinficerade.)

Jag gick med i Hästvisflocken för att lära mig mer om hur jag kan kommunicera med Mackan på ett djupare plan och jag är nyfiken på vad detta kan leda till. Medlemskapet i Hästvisflocken startar med en introduktionskurs där man får läsa sig mer om hästens behov och hur jag som människa kan vara mer i nuet istället för att hela tiden vara någon annanstans i tankarna. Efter första dagen skrev jag så här på gruppens FB-sida:

”Första dagen med Hästvisflocken och jag var inställd på att vara närvarande med och i kroppen istället för att bara ”köra på” och göra det jag brukar. Efter att ha kliat lite på min häst i boxen så ställde jag mig och försökte vara här och nu och fokusera på min kropp och min andning för att se om jag fick någon respons från Mackan. Nix. Han stod och spanade ut över nejden och brydde sig inte nämnvärt om mig, så jag satte mig på insteget vid boxdörren istället. Gjorde samma sak: fokuserade på min kropp och min andning samtidigt som jag försökte vara här och nu. Noll respons. Då provade jag att sända tanken ”jag blir lite ledsen över att du bara står och tittar ut genom fönstret istället för att umgås”. Döm om min förvåning när Mackan vänder sig om och ställer sig med huvudet ovanför mitt huvud så att jag kan känna hans känselspröt i pannan. Underbart! ❤️ Efter en stunds samvaro puttade han på dörren som för att säga ”nu är det dags att hitta på något”, då satte jag på grimman och gick ut med honom för att beta lite. Det känns som en fantastisk start i vår fortsatta relation. ❤️”

Då kommunikationen fungerade över förväntan så var jag givetvis tvungen att testa detta igen när stallets mest otåliga hästar stod och bankade i sina boxdörrar. Vanligtvis brukar jag säga till dem med rösten att sluta banka, men faktum är att det gör noll skillnad. Vissa kvällar kan jag känna att jag håller på att bli fullständigt galen av att höra dem banka! Men med mina nya insikter så tänkte jag att jag får prova ett nytt sätt istället och ställde mig därför på stallgången framför dem, fokuserade på att vara i nuet genom att kontrollera min andning och bad dem via tanken att sluta banka. De verkade lite förvånade, men började ganska snart banka igen. Nya tag. Den här gången fokuserade jag på att sända över tanken ”jag får ont i öronen när ni bankar så” och döm om min förvåning när de slutar banka. Helt galet! Den ena hästen gjorde ett par försök att banka igen men då skickade jag tanken igen och sedan blev det tyst. Därefter kunde jag plocka undan mina grejer och göra i ordning efter mig i lugn och ro utan att behöva höra deras bankande. ❤

Jag är fortfarande osäker på om det här var rena tillfälligheter men det känns fantastiskt kul och spännande.

Oturskille

I förra veckan blev hästarna avmaskade och skulle stå i grushage tre dagar före övergång till vinterhagen. Eftersom Mackan inte har några järnskor på sig så bestämde vi att han skulle få gå i en egen grushage bredvid sina kompisar och att jag skulle sätta på honom hans Equine Fusion boots för att skona hovarna. Anledningen till att han skulle gå själv var att jag hade förhoppningen om att bootsen skulle vara hela när de tre dagarna var till ända. 😉

Dag två, som var lördag, åkte jag ner till stallet för att fixa boxen, göra maten och klia lite på min häst före det att jag skulle åka hem och förbereda för kvällens gäster vi skulle ha hemma. När jag kom till stallet så stod Mackan lugnt och fint i grushagen och pillade i sig lite gräs och tittade på omgivningarna. Jag pratade lite med honom genom staketet och konstaterade att han hade det gott i solen.

De få sysslorna i stallet gick snabbt och tanken var att jag bara skulle gå ut och klia lite på min häst före det att jag åkte hem, men när jag gick mot grushagen såg jag att Mackan stod och ruskade på huvudet samt att han hade konstiga märken på kroppen och var allmänt stressad. I det ögonblicket insåg jag att stallets granne hade börjat klippa gräset med sin åkgräsklippare och att det smattrade och smällde något förfärligt emellanåt. Attans! Gräsklippning av den här sorten tillhör INTE Mackans favoriter… 😦

Jag hämtade in honom direkt och ställde honom i spolspiltan för att spola rent skrapsåren han hade på flera stället och insåg att Mackan måste ha halkat och gått omkull. Attans. Han hade skrapat sig på bogen, på frambenen, under ögat samt vid hasen på samma sida. 😦 Sköljde ordentligt med slangen och torkade försiktigt såren samtidigt som jag matade honom med äpplen och morötter.

När jag åkte hem lite senare så var jag inte så orolig över själva såren, utan mer över det faktum att han hade skakat på huvudet upprepade gånger under tiden. Han hade nämligen exakt samma beteende när han nerverna i kläm i halskotpelaren när vi provocerade den för ca tio år sedan och nu var jag orolig att han hade gjort illa halskotpelaren igen. 😦

Dagen efter var Mackan precis som vanligt, bortsett från skrapsåren. 😉 Nu hoppas jag att det bara var en tillfällig provokation av halskotpelaren och inte en ny skada. Jag vet ju att han har vissa pålagringar i halskotpelaren, men inte hur omfattande de är, och tiden får utvisa huruvida den är mer skadad eller ej.

Jämfört med tidigare elände han har varit med om (inflammation och pålagringar i halskotpelaren, 2 x kolik, allvarlig fraktur i ena underarmsbenet samt en foderstrupsförstoppning) så tänker jag att det här var en skada av det mindre slaget. 😉

Bättre relation

Under sommaren har jag haft fullt fokus på att göra insättningar på mitt och Mackans relationskonto och jag måste säga att det har lönat sig. ❤ Från att han var ovillig att komma med in från hagen och ovillig till rätt mycket annat så har jag nu en häst som kommer och möter mig vid grinden. ❤ Hur har jag då gjort? Jo, jag har lyssnat väldigt mycket mer på vad min häst har haft för önskemål och jag har ”tvingat” honom så lite som möjligt. Jag läste någonstans att det är bra att ge introverta hästar lite extra tid och det har jag gjort genom att inte ha så bråttom med att få igenom det jag vill. Istället för att trycka in honom i spolspiltan direkt så har han fått stå en stund och ”tänka”, vilket oftast har resulterat i att han frivilligt har kommit in och ställt sig. 🙂

I och med att Mackan är av typen ”what’s in it for me?” så har jag börjat träna belöningsbaserat och har köpt mig en klicker. 🙂 Vi är fortfarande nybörjare på det här, men plötsligt så finns det något som han uppskattar och är då mer motiverad att göra olika saker. Det senaste har jag till och med fått med honom på kortare promenader och då har till och med jag med mina långa ben haft svårt att hänga med i hans tempo. 😉 Om någon hade sagt till mig för tre år sedan att jag skulle träna belöningsbaserat och med klicker så hade jag nog gapskrattat… Undrens tid är inte förbi. 😉

Nu bygger vi upp en ny relation och den känns betydligt bättre än tidigare och kanske kan det bero på att jag har fått upp ögonen för andra tekniker än de jag redan kände till.

Det är aldrig för sent att lära nytt. ❤

Noll respons…

Glad i hågen efter förra träningen med Norah så ville jag träna vidare på det som vi gjorde sist, så jag tog med mig Mackan till manegen och släppte honom. Stängde dörrarna så att han inte skulle traska ut från ridbanan… 😉 Hmmm… Hur var det nu vi gjorde? Jag gick fram till Mackan och erbjöd honom kontakt via handen. Noll respons. Vad skulle jag göra då? Jo, jag skulle nog ”försvinna” för att locka hans intresse. Gömde mig bakom ett hinderstöd. Noll respons. Där stod jag och väntade och min häst stod på ett annat ställe och väntade.

Vad skulle jag göra nu…? Vad gjorde jag sist…? Måste medge att jag kände mig rätt hjälplös när jag inte hade Norah att prata med, men jag gick och satte mig på en sockerbit. Noll respons. Jag provade att gå runt och flytta små fiberbitar från ett ställe till ett annat. Noll respons.

Vid det här laget kände jag att det började krypa i kroppen på mig. Hur kan min häst bara stå där i mitten utan att röra en fena? Är jag så himla ointressant trots allt kliande han får när han tar kontakt? Vad ska jag hitta på nu?? Vad är det bästa han vet…? MOROT! Plockade fram en morot ur fickan och tog ett rejält bett för att han skulle höra. Smaskade lite extra och knaprade ännu lite mer för att han skulle bli intresserad.

Succe! Mackan nappade på ljudet och blev intresserad av att också få smaka! Vad gör man inte för en bit morot?! 😀

Äntligen kontakt! Nu ska jag bara få honom att bibehålla den… Gick ifrån honom för att se om han skulle följa efter, men…. NEJ, det gjorde han inte. Suck! Provade att gå lite längre bort. Ingen respons.

Nu måste jag tänka… Hmm… Göra något oväntat? Något annat än morot som fångar hans intresse? Kanske kan jag testa att dra en skumgummibom på marken? Plockade upp en av de mjuka bommarna som låg vid hindret närmast honom och började dra den efter mig. Noll respons. Gick lite närmare honom för att se om det skulle bli någon reaktion och JA, det blev en reaktion om än en liten. Han vände sig 180°!

Ganska snart förstod jag att han flyttade sig enbart för att jag kom för nära med bommen, inte för att han blev intresserad. 😦 Lade tillbaka bommen och funderade vidare. Vad gör jag nu? Just det, när Norah var här så gick vi ju ut från ridbanan. Jag lämnade ridbanan och förväntade mig någon typ av reaktion, men NEJ, den uteblev. Satte mig på en stol och väntade några minuter, men ingenting hände.

Så tråkigt att bara vänta! Till slut härdade jag inte ut utan gick in på ridbanan igen. Gick fram till Mackan och sträckte fram handen som han villigt tog kontakt med. Där och då valde jag att avbryta det hela, för det var ju ändå ett litet steg framåt. 😉

Det som var intressant var att Mackan fick en helt annan energi så fort jag öppnade dörrarna och ställde honom utanför ridbanan. Då blev han nyfiken på det som fanns där och undersökte både dammsugaren, skottkärran och trappan upp till läktaren. För ett ögonblick blev jag lite orolig för att han skulle prova några trappsteg och vad hade jag gjort då?

Vad lärde jag mig av det här då? Jo, att min häst verkar ha noll intresse för att ”leka” på det här sättet – i alla fall inte på ridbanan. Så nu återstår det för mig att komma på andra lösningar/platser att använda för den här typen av träning. Om några dagar åker sadeln på och då vill jag se hur hans energi blir, för hittills har han nog uppskattat trav på töm mest av det vi har gjort. 😉 Ny tankar, nya vägar och fler gråa hår på mitt huvud. 😉

Fortsättning följer. 😀

Norah – 2:a träffen

En vecka, inklusive en midsommarhelg, mellan våra två tillfällen. Då midsommarhelgen innebar umgänge med barn och barnbarn så blev det inte så mycket tränat, men några gånger hann jag i alla fall med före 2:a träffen. 😉

Jag hade gott om tid enligt min mening, när jag skulle hämta Mackan i hagen, men han var tyvärr inte alls särskilt intresserad av att röra sig ur fläcken och än mindre av att följa med mig ur hagen. 😦 Om jag inte hade bokat tid med Noah så hade jag nog låtit skrället gå kvar i hagen… men nu var jag ju liksom tvungen att släpa med honom ut ur hagen och upp till stallet. Kände där och då hur galet otålig jag blev och hur opedagogisk jag blev när jag drog och schasade min häst för att få ut honom ur hagen. Frågan är hur många ”steg bakåt” det blir när man reagerar som jag gjorde? Säkert väldigt många… Det märkliga är att när Mackan väl har kommit ut ur hagen så är det inga större problem att få med honom resten av vägen till stallet. Väl inne i stallet så blir han såååå nöjd när han får stå i boxen och mumsa hö ur hövagnen samtidigt som jag borstar honom. Bara det borde väl göra att han gärna lämnar hagen och följer med in? Eller? 😉

Föga förvånande så stannade Mackan åtskilliga gånger på vägen ner till ridhuset och sista biten fick jag nästan släpa honom. Så himla tröttsamt! Man kan tänka ”varför vara i ridhuset?” och svaret på det är att om jag är i paddocken eller på gräsbanan så har han verkligen annat i fokus och då är jag chanslös i mina kommunikationsförsök. Målsättningen är att jag ska kunna vara ute också, men det får bli lite längre fram.

Den här gången fick Norah träffa en betydligt mer vaken Mackan, om än introvert, och som inte hade dragit ner rullgardinen riktigt lika långt som sist. Vi stämde av lite med några av övningarna som vi gjorde förra gången och Mackan var med på noterna rätt så bra. 😀 När Norah frågade om det var något annat/mer jag ville göra så var mitt svar ”jag vill på sikt kunna ha honom lös med bibehållen kommunikation”. ”Då provar vi det” var Norahs svar. 🙂 Jag lossade grimskaftet och gick iväg en liten bit med Mackan bredvid mig. Stannade och kliade lite. Gick iväg igen och samma sak upprepade sig. Efter några gånger så genomskådade Mackan det hela och stannade – för gott. Vi provade olika sätt att få honom intresserad, men… ingenting hände. Vi gick till och med ut från ridbanan och gömde oss, men inte ens då brydde han sig. Han var som fastnaglad i underlaget. Puh… Hur löser man det här? Norah föreslog efter en stund att vi skulle gå in på ridbanan igen och göra något helt annat än att fokusera på Mackan, så jag tog en kratta och gick bort till ett hinder och började kratta samtidigt som jag pratade med Norah. Rätt vad det var så fick Mackan en ingivelse om att kolla vad vi höll på med. Vad hände?? Han flyttade sig självmant! What? Belöningen blev lite kliande och efter det så avslutade vi det hela. Det blev i alla fall ett bra avslut. 😀 Mackan var säkert nöjd med dagens (icke-)arbete och gick snällt med ut ur ridhuset och upp till stallet.

Det ska bli intressant att se hur den här resan blir… 😉