Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa.

Träning för Yvonne F A

Söndag och semester, så himla härligt! Något av det bästa med semester är att jag då kan lägga (i princip) hur mycket tid jag vill på egen träning för att få mina höftleder och ljumskar att fungera lite bättre. För tillfället har jag plockat bort klossarna under kåpan så att mina knän tillåts att komma lite längre fram i dressyrsadeln, för i hoppsadeln känner jag mig helt lost. 😉 Faktum är att jag nu för tiden endast känner smärta i vänster höftled och då undrar jag vad jag har gjort med höger eftersom den känns ok… Jakten på smärtfria höftleder/ljumskar fortsätter. 🙂

I dag åkte jag till Ströms ridhus för att träna för Yvonne igen. När jag red fram så fick jag ont vid några tillfällen och direkt blev jag orolig för om jag skulle kunna genomföra träningen, men efter lite mer uppvärmning (av min egen kropp) så fungerade det ändå hyfsat bra.

I dag fick jag (återigen) arbeta med att ha Mackan redo i sinnet att gå fram för ett lätt tryck med skänkeln. Inledningsvis så fick jag använda mitt spö på stöveln, men det brukar han inte bry sig så mycket om, men till slut så kände jag ändå att han tänkte mer framåt i övergångarna och i tempoväxlingarna. 😀 Jag fick börja med att rida tempoväxlingar, små sådana, för att han skulle bli lite mer vaken och efterhand blev det övergångar istället. Allt från skritt-halt-skritt till övergångar mellan trav och galopp. I skritten var det viktigt att jag kortade hans steg så att han inte hävde sig framåt/nedåt utan faktiskt kom upp med bröstkorgen. Efter några försök blev det bättre kvalitet i övergångarna. 😉

I slutet av träningen så utbrast Yvonne: ”Jättefin trav!”, vilket hon upprepade några gånger. Känslan jag hade var bra och Mackan kändes positiv och framåt. Så himla kul! ❤

Att tänka på:

Höj högerhanden för att Mackan inte ska lägga all vikt på höger fram
Håll honom vaken med övergångar och tempoväxlingar för lätta hjälper
Korta stegen i skritten för att få upp bröstkorgen/bröstbenet
Gör olika varianter av övergångar

Nu ska jag återuppta jakten på något som FAKTISKT kan dämpa smärtan i min höftled, för det är riktigt trist att knappt kunna sitta ner i traven och övergångarna. 😦 Morfintabletter på svarta marknaden? Botoxinjektion? Inte vet jag, men något vill jag ha. Tar tacksamt emot tips på lämpliga behandlingar. 😉

Svensk Hästrehab

I dag fick Mackan åka till Viveca på Svensk Hästrehab eftersom det var ett antal månader sedan förra besöket. 🙂 Han har känts fräsch och positiv i arbetet så det här var ett besök för att känna igenom hans muskler och samtidigt kontrollera att hoppsadeln jag köpte fungerar någorlunda, och precis som jag trodde så var han på det stora hela fin i sin muskulatur. Han var dock lite ”svampig” uppe i nacken ovanför 1-3 nackkotan och lite spänd i ländryggen på höger sida, men inte alls så mycket som det emellanåt har varit. Positivt! 🙂

Jag hade bokat ett Guld-pass eftersom vi inte har varit där på ett tag och efter att Viveca hade känt igenom Mackan så fick han både djupvågsmassage och PEMF (Pulsed Electro Magnetic Field). Jag är lite dåligt påläst just om PEMF, men Viveca är lyrisk över sitt senaste inköp och har sett fantastiska resultat efter behandlingar med den. 🙂 När Viveca försiktigt lade slangarna på ryggen på Mackan så tittade han bakåt och undrade vad hon höll på med, men som vanligt tog han det med ro och fortsatte titta ut över nejden genom den öppna dörren. ❤

När jag så småningom lade hoppsadeln på plats och berättade om mina funderingar om att ev öka vidden på sadeln för att få ner den lite fram så tyckte Viveca att den inte skulle breddas för att få den i jämvikt, utan att det var bättre om jag lyfte den bak istället. Hon konstaterade att sadeln behövde komma upp lite för att inte stoppa bogbladens rörelse, och när jag la min Acavallo-pad under så lyftes sadeln något men bakvikten kvarstod. När hon lyfte sadeln i bakvalvet så hamnade den i jämvikt och hon rekommenderade mig att köpa en padd som lyfter sadeln bak. Sagt och gjort, nu är en kompletterande Acavallo-pad beställd. 🙂 Enligt Acavallo så går det finfint att använda padden jag har och lägga en lyftande pad över/under för att uppnå det resultat man vill ha. I och med att jag inte rider mer än 1-2 gånger i veckan i hoppsadeln så kan det här vara en lösning, men som Viveca sa: ”Om du hade varit hoppryttare och ridit mycket i sadeln så hade jag sagt BYT sadel.” 😉

Konsten att ha sjukt låga förväntningar

Förväntningar kan ställa till det rätt mycket för oss. Har man för höga förväntningar på något så blir man oftast besviken om upplevelsen inte lever upp till förväntningarna, men om man istället vänder på det och försöker ha låga (eller inga) förväntningar så blir man oftast glatt överraskad av resultatet – i alla fall blir man sällan besviken. 🙂

I går var en sådan dag för mig. Jag har inte ridit på nästan 14 dagar utan ägnat tiden åt tömkörning och annat arbete från marken istället eftersom Mackan under en period har känts ovillig till arbete. Jag har funderat mycket på varför han verkar ”lat” och tror att jag har landat i att han faktiskt tycker att det har varit tråkigt. 😦 Så i går bestämde jag mig för att sadla min häst för att rida på galoppbanan som går runt vinterhagarna och paddocken med målsättningen att jag inte skulle bli irriterad och frustrerad om han stannade och inte ville gå. Jag hade en tydlig plan för hur jag skulle hantera det på ett bättre sätt och istället för att bli irriterad så skulle jag vänta ut honom tills dess att han självmant valde att gå. Ja, ja… Det kanske kommer att ta 30 minuter för ett varv men då får det bli så.

Jag satt upp, med låga förväntningar, och skrittade ut på galoppbanan. I stunden kom jag på att jag skulle aktivera Mackan för att få honom lite mer vaken och alert och började växla övning med väldigt korta intervaller: skritt en kort sträcka, flytta höger, flytta vänster, halt, rygga, trav en kort sträcka, halt, rygga, skritt, galopp och så vidare. Han verkade tycka att det var roligt för han var ”med” mig hela tiden och inte en enda gång stannade han. Härligt! Det var riktigt roligt och jag är övertygad om att Mackan också kände sig nöjd och glad efter dagens ridpass. ❤

Omväxling förnöjer, som man brukar säga. 😉

Clinic med Anna-Carin Månsson

Den senaste tiden har jag börjat ifrågasätta olika saker som jag utsätter min häst för, till exempel lastningen när vi ska iväg någonstans, och har kommit fram till att jag faktiskt vill göra helt annorlunda framöver. Hur börjar man då? Jo, man googlar. 😉

Om jag backar tillbaka, nästan till tidernas begynnelse, så hade jag (och många andra) grundtanken om att ”hästen ska bara IN i transporten” och det var inte så många tankar om HUR. Tyvärr. 😦 När jag köpte min förra häst, Salna, så hade jag till en början problem med att få in henne i transporten. Då var det många som sa: ”det ska vara obehagligt för hästen att vara utanför/välja att inte gå in, och när den går in ska det vara behagligt inne i transporten”. Sagt och gjort och efter mycket om och men började lastningen fungera bättre och bättre. Till slut sprang hon på för egen maskin med grimskaftet över halsen. Så på sätt och vis kan man nog säga att metoden fungerade, men i dag är det ingen metod jag är stolt över att ha använt… 😦

När jag köpte Mackan så var grundtanken den samma, men istället för att det skulle vara obehagligt utanför så lät vi honom inte ha något annat val än att gå på. Om han inte gick på transporten hyfsat direkt så lade vi linan bakom rumpan och gav honom ett lätt tryck med linan, och då gick han (oftast) på direkt. Jag tror inte att han är rädd, men han väljer ändå till 95% att stanna på lämmen för att låta mig slänga linan över ryggen på honom innan han går in. Den senaste tiden har jag fått använda mer tryck och ibland har jag fått ”bråka” lite med honom före det att han har gått på transporten. Inte kul alls. 😦

Min målbild är att jag ska kunna skicka in honom i transporten och på så vis få honom att självmant gå in istället för att jag ska behöva tvinga in honom. Hur gör man då för att uppnå det här? Efter att ha tittat på filmer med Pat Parelli och försökt på egen hand utan större framgång så insåg jag att jag behöver ha hjälp på plats, och när jag såg en inbjudan på Facebook till en clinic med Anna-Carin Månsson så anmälde jag mig direkt. 🙂 Här kan du se filmer med Anna-Carin: https://www.youtube.com/results?search_query=en+glimt+av+mig

Dagens clinic omfattade de sju lekarna och hur man kan använda dem när man lasttränar. Hästen som Anna-Carin använde var en liten islandshäst – hur gullig som helst! ❤ Det var en pigg liten häst som tänkte ”framåt” i det mesta hon gjorde, till skillnad mot Mackan som för tillfället tänker ”vill inte” i väldigt många situationer. (De sju lekarna hittar man i länken ovanför.) Det blev en väldigt givande clinic och förhoppningsvis kommer jag att kunna få personlig vägledning av Anna-Carin lite längre fram i sommar. Spännande! 🙂

När jag kom till stallet senare på eftermiddagen så tog jag fram repgrimman och drog några djupa andetag innan jag påbörjade de sju lekarna. Målsättningen med dagens arbete var att jag inte skulle överarbeta och kräva alldeles för mycket av Mackan, utan att ett steg i rätt riktning skulle generera lite vila, klapp och gos. 🙂 Det blev inga fantastiska resultat, men med målsättningens mått mätt så var jag riktigt nöjd – och det var Mackan också. Nu blir det fortsatt träning varje dag ett tag framöver för att förhoppningsvis få Mackan att svara på väldigt små signaler.

Tur att det står en vattenbalja i paddocken, tyckte Mackan.

Det är tur att Internet finns så att det går att titta om och om igen på de sju lekarna, för minnet är gott men kort. 😉

Tömkörning för Nina Fox Stark

Den senaste veckan har paddocken varit helt fri från hinder och då har jag passat på att träna lite extra på det som jag fick göra på förra träningen. (Korta stegen, vända på fyrkant, sidvärtsrörelser i skritt samt åttakantig volt i trav.) Jättekul! 🙂 Det är en konst att tömköra – särskilt om hästen mentalt är någon annan stans… Som vanligt har Mackan varit väldigt observant på saker som händer runtomkring, även om det inte är lika mycket som tidigare i vår, och det märks en stor skillnad när jag tömkör i manege. 😉

Träningen började med att jag fick repetera det vi gjorde förra gången och jag får verkligen tänka på hur jag positionerar mig och hur jag använder mina händer. Det är lätt hänt att bli lite för yvig i mina rörelser när Mackan inte riktigt svarar på mina frågor/önskningar.

Efter en stund skulle jag jobba med att göra halt, rygga några steg och därefter komma fram i skritt igen. När jag nämnde för Nina att jag har tränat på det på galoppbanan vid stallet och att jag har gått från ryggning till trav så tyckte hon att vi skulle göra det istället. Med tanke på att jag ska ha Mackan kort i steget för att bygga upp lite energi så blev det ju väldigt konstigt när jag i min iver började springa före det att Mackan började trava. 😉 Vad hände då? Jo, han fick en extra meter töm och blev riktigt lång! ”Du behöver inte springa bara för att han ska göra det”, sa Nina. Sant. När jag istället höll honom lite kortare i stegen, väntade in traven och petade på honom med pisken på rumpan så blev det väldigt mycket bättre. Kul! 🙂 Inte en enda gång behövde jag springa! 🙂 Mackan fick göra övergångar utmed hela långsidorna och jag promenerade raskt vid sidan av.

Jag fick även göra övergångar skritt-trav i sidvärtsrörelsen med hjälp av väggen och Mackan jobbade på riktigt bra. 😀 Vi han även med lite galopp på volt och då skulle Mackan fram i ett bättre tempo för att trycka på lite bättre.

Att tänka på:

Håll stegen korta och använd själv kortare steg.
Håll tömmen sträckt i arbetet (för att undvika att han blir lång).
GÅ i övergångarna.
Håll händerna burna framför kroppen.
Gå snett bakom på volterna.

Nu kommer det att vara ett litet sommaruppehåll med träningen, men förhoppningsvis kan Nina klämma in några gånger med träning när hon ändå är på Västkusten. Hoppas, hoppas, hoppas…

Återbesök

I mitten av januari var jag hos veterinären med Mackan eftersom han i princip slutade äta grovfodret som fanns i förra stallet. Läs mer här: https://dressyrbitchen.com/2021/01/13/nu-ar-bollen-i-rullning/

Nu var det alltså dags för ett återbesök med koll av frakturen och glädjande nog såg det bra ut. Så skönt att det inte hade bildats en ny foderinpackning med inflammation som följd… Hakarna och vågbettet behövde som vanligt slipas ner och på ett ställe hade Mackan fått karies. Tydligen inget ovanligt med karies, så han fick bara lite flourlack (eller vad det var) på tanden med karies. Här och där hade det bildats lite tandsten, men det var inte heller särkilt mycket och lossnade lätt när Cecilia skrapade på tänderna. 🙂

Om ca åtta månader är det dags för en ny kontroll av hakar och vågbett.

Mackan fick huvan med vadderade öron på sig när vi åkte till kliniken. Förhoppningsvis gjorde den lite nytta. 😉

Tömkörning för Nina Fox Stark

Det är så himla bra att komma iväg och träna tömkörning i en manege! Då slipper Mackan alla intryck utifrån och vi kan fokusera på det som vi faktiskt ska göra, vilket gick riktigt bra i dag. 🙂 Förra gången fick Nina tömköra Mackan hela tiden i och med att mina tår var ganska illa tilltygade efter det att Mackan hade hoppat rakt upp i luften och landat på min fot bara några dagar tidigare, men den här gången var jag fit for fight igen. 😉

Tankar att ta med från dagens träning:

korta upp skritten
ha armarna framför mig
”pumpa” med yttertömmen istället för att hålla statiskt
positionen aningens längre fram än vad jag brukar
vid skänkelvikning – tryck yttertömmens hand neråt istället för bakåt
ta växelvis i tömmarna
8-kantig volt (rakt fram några steg, ställ/vänd inåt, rakt fram, ställ/vänd).

Målsättningen med den kortare skritten är att Mackan ska lyfta halsbasen istället för att ramla iväg med hals och bog som tyngdpunkt och där baken måste åka med för att han inte ska ramla framläges. 😉 När han kortar steget som kommer han mer i balans och även bakdelen aktiveras lite bättre.

Den 8-kantiga volten bidrar till att Mackan får ta yttertygeln och runda sig på ett bättre sätt än om han lägger in bogen på volten.

För att komma tillrätta med bogen (framför allt högerbogen) så fick jag flytta honom sidvärts med hjälp av vänstertömmen och ibland högertömmen som förstärkning på sidan. Vi gick upp på medellinjen, rakt fram några steg, vände in på tänkt linje och började flytta sidvärts ut mot spåret. Inte helt plättlätt men när jag tryckte ner yttertömmens hand istället för att ta den bakåt så fick jag ett betydligt bättre gensvar från Mackan. 😀 Jag fick också använda väggen för att kunna flytta honom sidvärts på ett bra sätt och det blev några långsidor sidvärts och i hörnet fick jag vända honom inåt för att gå samma väg tillbaka i skritt med kortare steg. Nyttigt, lite svårt och kul! 🙂

I traven på volten skulle jag låta Mackan gå rakt fram några steg för att därefter vända in/ställa honom inåt. På sträckorna rakt fram skulle jag ha mest yttertöm och följa med i stegen för att därefter ställa honom inåt samtidigt som jag lättade i yttertömmen för ett ögonblick. Detta upprepades under hela travarbetet och resultatet blev en fin häst som spårade bra. ❤

Jag är så himla nöjd med att vi kommer iväg regelbundet och tränar tömkörning! Att Nina dessutom är suverän på att förklara gör ju inte saken sämre. 😉

Nytändning

Från att ha känt nästan en hopplöshet gällande min ridning så vände det rejält i dag i och med att jag var iväg med Mackan och tränade för Yvonne F A. Eftersom mina höftleder inte har varit i toppform så har jag bara tränat sporadiskt det senaste året. Visst, jag har gjort mina försök att komma igång med regelbunden träning, men så har det kommit värk eller inflammation i höftleden som har gjort att jag har fått backa några steg. Tröttsamt. 😦

I dag sadlade jag Mackan med dressyrsadeln utan att veta om jag skulle kunna sitta i den eller ej men faktum är att det kändes riktigt bra. 🙂 Vi inledde dagens träff med att prata om VBR och hur man med små medel kan förändra sin sadel så att den passar ryttaren bättre. Bitar från en avklippt vattenslang har jag haft på stigbygelkrämporna i över ett år, så check på den. 😉 Förra sommaren var jag på sitsanalys och där konstaterade vi att jag kanske behövde mer stöd för pubisbenet för att kunna hamna mer på ”triangeln” och inte på framsidan av sittbenen. Där och då fick jag prova att rida med flera lager liggunderlag under pubisbenet för att se hur kroppen svarade på det – svaret blev skavsår där man absolut inte vill ha det. 😉 När jag i dag stoppade in handflatan på samma ställe så kändes det som om mitt bäcken fick mer stöd och hamnade rätt. Frågan är om det blir för trångt om jag paddar upp med sittunderlag där (eller i brallan)? Yvonne sa att det kanske är så att jag behöver ha mer stöd längst upp under lårbenet och att jag kan testa att stoppa in små bitar av liggunderlag även där. Jag som alltid har trott att det har varit bra för mig med en smal midja… men så kanske det inte är... Nu är jag riktigt sugen på att testa och förhoppningen är att det ska bli bekvämare för mig i sadeln och att det ska avlasta mina höftleder på ett bra sätt. 🙂

Träningen då? Jo, det var bland annat övergångar med bibehållen aktivitet i skritten, några steg sidvärtes växelvis i trav på kvartslinjen och att vara mer aktiv i galoppen.

Jag ska tänka på att:

hålla stegen rätt så korta i skritten så att Mackan inte älgar iväg och dyker ner med halsen.
höja högerhanden i högervarvet för att inte öka på rotationen ytterligare.
vara aktiv i galoppen och inte bara ”åka” häst.

Mer än så kommer jag inte ihåg… 😉

Belöningen för Mackan efter dagens träning var att få äta maskror och gott gräs.

Tömkörning

Äntligen var det dags för lite tömkörning och den här gången med Nina Fox Stark. Jag hade sett fram emot det här i flera veckor, men oturligt nog fick jag Mackan på högerfoten i lördags och fick därför låta Nina ta tömmarna. Egentligen var det nog bäst både för mig, Mackan och Nina i och med att hon fick en ordentlig chans att känna på hur Mackan är att tömköra och hur han svarar på det hon bad honom om.

Nina började med att arbeta Mackan en bra stund i skritt där han fick korta stegen istället för att ”älga” iväg. Sakta men säkert förstod han och lättade då av i handen i och med att han bar sig i bättre balans. Så småningom blev det trav på volt och därefter några travbommar. Mackan lyssnade fint på Nina och gjorde det hon bad om. ”Konstigt att han lyssnar så bra på hennes smackningar och inte på mina… dem ignorerar han fullständigt… Hmm…”

Nina gjorde flera sidvärtsrörelser som han också gjorde på ett ok sätt, så det verkar ju som att han förstår vad han ska göra. Nu blir det upp till mig att bli tydligare i mina signaler så att han gör även det jag ber honom om. 😉

Att träna på tills nästa tillfälle:

Korta stegen i skritt.

”Pumpa” med handen runt yttertömmen när han ska ta den.

Om tre veckor kör vi förhoppningsvis igen! 😀

Tänk att en hästrumpa kan vara så intressant…

Med jämna mellanrum fotograferar jag Mackans rumpa för att ha lite koll och det vanligaste är att han är lite kantig, men nu anar jag en förändring. 🙂 Faktum är att jag har försökt att mata på ordentligt med både grovfoder och kraftfoder under lång tid för att han ska få i sig ordentligt med både energi och protein, men vad har det hjälpt när hästkraken inte har ätit sitt grovfoder ordentligt? Jag kan ju inte bara ge honom kraftfoder (även om det finns vissa som tycks tro att man kan det).

Till slut kände jag att jag var tvungen att flytta Mackan till ett ställe där han kunde få bättre förutsättningar att äta ordentligt med grovfoder. Nu får han:

Lite hö på morgonen före kraftfodergivan.

2,5 kg frukosthö i hagen vid utsläpp.

2 kg till lunch.

1,5 kg eftermiddagshö i hagen.

5-6 kg till kvällen.

För första gången på flera år så äter Mackan ca 12 kg grovfoder igen. Så jäkla skönt! Jag vet inte vilken skillnaden är, men han äter betydligt bättre nu än vad han har gjort de senaste två åren. Nästan varje dag blir jag förvånad över att det inte ligger kvar massa nertrampat hö i boxen och allt är uppätet. 🙂 (Det finns ingen analys på det här partiet, men så länge han äter med god aptit och håller hullet så får jag tänka att det blir bra. 😉 )

Nu är det ju inte bara maten som gör Mackans rumpa lite mer fyllig, utan det är kombinationen av kost och träning. 😉 Förhoppningsvis kommer han att bli ännu starkare nu när jag har tillgång till natur och fina grusvägar med gott om backar. 😉

Så här har han sett ut den senaste tiden:

September 2019 – fyra månader efter 12 veckors boxvila.

Samma datum – annan vikel.

November 2019.

Juni 2020.

Juli 2020.

November 2020.

April 2021.

Om jag fodrar så som olika foderstatsprogram säger, så tappar min häst i vikt ordentligt och därför behöver jag lägga på ytterligare MJ för att hålla honom i hull.

Han faller ur och tappar hull på sommaren om han går ute dygnet runt, och förra sommaren ändrades förutsättningarna och alla hästar skulle då gå ute i flera veckor. Jag stödfodrade så gott det gick, men det var ändå svårt att hålla honom i hull…

Nu hoppas jag verkligen att Mackan får de bästa förutsättningar för att kunna bygga sig stark och uthållig. ❤ Det känns hoppfullt!