Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa.

Riktigt mysigt

Vad gör man inte för sina barn? Vi sålde ju Amandas ponny för ett tag sedan, och sedan dess är det nästan bar kompisar och dator som gäller för hennes del. Men nu, nu har hon och några av hennes kompisar fått för sig att hon skall rida med i laget div II. Egentligen borde jag sagt att hon har gjort sitt val, men å andra sidan vill jag ju gärna att hon skall fortsätta med ridningen. Vad gör man då som mamma? Jo, man fixar en ponny som ungen kan rida på och så anmäler man – käckt och lätt. Vad gör man inte för klubbens ungdomar.. Vem vet – sköter ponnyn sig så kanske den hamnar i stallet.. Amanda var och provred den, både i fredags och i dag. Den verkar riktigt trevlig. Vi får se vad som händer på den fronten.

Efter att ha tillbringat förmiddagen och halva dagen med Amanda provridandes så var det bara att ta tag i vardagen hemma i stallet och i trädgården. Stallet var snabbt fixat. Egentligen så skulle jag longerat Mackan, men jag fjäskade lite med Martina och hon ställde upp på en liten uteritt istället. Varför tillbringa tiden i paddocken när man kan gå ut? Det är ju så himla mysigt att rida på sin häst. Detta har jag ju längtat efter sedan jag tog hem honom för ca 1,5 år sedan.

Han sköter sig rätt bra när jag skall sitta upp vid stubben, men han för ofta för sig att gå iväg innan jag har fått rumpan i sadeln. Det går jag inte med på! Därför tog vi ytterligare lite stubbträning efter vår lilla uteritt. Skam den som ger sig.

I morgon kväll skall jag försöka ta mig till ridskolan för ett ridpass på en utbildad häst. Jag måste ta mig i kragen och få till det på måndagarna. Jag har hört med Inger som har ridskolan om Martina också kan haka på och rida en stund, men i skrivandets stund har jag inte fått något svar. Martina har ridabstinens. Hennes Madam har nämligen stått sedan flera månader tillbaka. Det verkar vara något med karpalleden i vänster fram. Hon har fått flera behandlingar, hon är röntgad och ultraljudad. Om hon inte har svarat på de senaste behandlingarna så blir det till att köra in henne till Åby och göra en titthålsoperation. Skit också. Martina har ju ett år kvar på gymnasiet och har inte riktigt råd att vara utan häst. Håll tummarna att hon blir bra. (Blir hon inte bra så måste jag försöka låna en annan häst så att hon kan avsluta sin specialidrott och få sitt  betyg där.)

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 30

Stabil kille!

Det var några dagar sedan jag red Mackan, men han har haft ett konstigt sår på höger fram och dessutom har vädret varit uruselt.

Såret upptäckte jag en kväll när jag hade tagit in honom från hagen och kände över benen. Benen kändes helt OK, men jag fick blod på handen när jag kände på höger fram. Efter en närstudie så upptäckte jag ett litet runt sår, ca 5 mm i diameter. Inga trasig sårkanter utan ett jämnt och fint sår. Jättekonstigt eftersom det inte finns vare sig pinnar eller annat skräp i deras hage. Första tanken var grannens ungar som skjutit luftgevär, men när jag ringde dem och frågade om de hade skjutit så visade det sig att ingen hade gjort det. I vanliga fall hade man kanske inte riktigt litat på det grannen sa, men vi är arbetskamrater och de är jättegulliga. Har vi några andra grannar som skjuter? Inte vad jag vet. Om det hade varit så att det fanns något i benet på Mackan så hade jag tagit ner honom till ATG-kliniken och fixat till det, men nu var det bara att avvakta och se vad som hände med såret. Som tur är så har det läkt bra och det verkar inte som om det sitter något kvar i benet.

I dag var det alltså dags för en liten uteskritt igen. Martina gick med och höll i grimskaftet, Jossan red på Picke och Amanda promenerade med Ebba och Berit.  Mackan är en stadig kille som inte reagerar för minsta lilla – och det är jag glad för. Vi gick bort till hoppskogen och rundade några träd innan vi gick vidare hem. Inte mycket bilar, men väl grannens hästar som sprang lite i hagen när vi gick förbi. Då blev Mackan lite spänd men gjorde inget, vilket känns bra. Över lag så är han väldigt stabil. När C-ponnyn fjantar så går Mackan bara rakt fram och undrar vad som är problemet.

När vi hade kommit tillbaka från vår lilla uteritt så hade jag mockningen kvar och Mackan fick stå på gången en stund. Amanda var gullig och fixade maten till Mackan under tiden som jag mockande – men det är väl inte mer än vad man kan vänta sig: PAY-BACK-TIME Amanda! Nu är det Amanda som får serva mig när hon inte har någon egen ponny, så som jag har servat henne tidigare. Jag säger  bara det: PAY BACK, Amanda..

Under tiden som jag mockade roade Amanda sig med att också fota med vår nya kamera, en Nicon D80, och tog en ny bild som jag eventuellt tänkte lägga upp på min sida här på Hippson – men jag vet inte om jag skall byta. Vad tycker ni?

 

 

 

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 45

2008-08-08 22:30:00

I dag var det sista vardagen som jag var ledig för på måndag börjar allvaret igen. Ny skola, nya elever och nya arbetskamrater. Det skall bli väldigt spännande eftersom allt är nytt. Visst brukar det oftast   vara roligt att börja jobba igen efter sommaren, men i år är det särskilt roligt eftersom skolan är flongans ny. Jag möter en ny klass och nya arbetskamarater. Min förra klass börjar 9:an i år och det hade varit jättekul och spännande att följa dem deras sista år i grundskolan, men det skall bli väldigt roligt att möta en ny klass också.

I går hade jag en familj här som var intresserade av en av våra boxar i stallet, och det verkar som om de vill flytta hit, men de skulle fundera lite. I dag var det en annan som ringde och var jätteintresserade av en boxplats och de kommer och tittar redan i morgon. Om de som har varit här och tittat ställer sina ponnysar här, så blir Mackan med sina 172 cm ensam med 3 st C-ponnysar när Martinas 174 cm Madam har åkt tillbaka till Bollerup. De som har varit här är trevliga människor och jag tror att det kan bli jättebra att ha dem som hyresgäster.

I dag har jag inte gjor mer än att mocka och göra Mackans mat i stallet. Jag har grävt upp en rabatt i trädgården och sanerat den från ROSOR. Jag tror att jag är allergisk mot rosor. Jag slet som ett djur i ett par timmar för att få bort dem. De som jag har haft i rabatten är oerhört taggiga och fula, men nu skall de ersättas med andra taggfria växter. Jag ser fram emot att skruva, såga och snickra nya spaljeer som klematis mm kan klänga på.

Martina och Amanda skurade transporten i dag. Den blev nästan som ny, bortsett från att det är avskavt på sidorna inuti. De skrapade bort dekalen "Hästtransport" bak så jag skall köpa en ny och sätta dit. Jag skall också fixa en gummimatta att sätta på inuti på sidorna så att det inte blir fler fula märken. Hur det än är så påverkar det priset den dagen som jag skall byta transport. Min nya transport skall bli ett Umesläp B60. Med sadelkammare! Jag har ingen lust att stå i regnet någon mer gång och blotta mina bleka gropiga lår för allmänheten. Nej, tacka vet jag ett Umesläp där man kan gå in i sadelkammaren. Dessutom kan jag dra många kilo = Mackan & Madam.

I morgon hoppas jag på bra väder, för då skall jag rida ut på Mackan igen.

Promenad ute med ledare

I dag var det äntligen min tur att rida Mackan ute. Även om han var riden i går så valde vi att ta en promenad i dag också. Enligt Göteborgs Posten så skall det vara riktigt skitväder fram till och med måndag, och då börjar jag arbeta igen efter 8 veckors ledighet, så då får man passa på att rida när vädret är OK. I dag gick vi rundan till reningsverket, som innebär både asfalt, grus och skog.

Tidigare har vi haft annat hästsällskap med oss när Mackan har blivit riden ute, men i dag gick vi iväg själva med Martina som ledare. Det var jättemysigt att rida Mackan ute! Han är lugn och fin, men ibland får han för sig att något kan vara lite farligt. Det enda han gör då är att trava några steg för att därefter stanna när man som ryttare ber honom om det. Toppen! Ett par rundor till med ledare och sedan är jag redo att rida ut på egen hand.

Nu är Mackan 3 år och ca 172 cm. Han drar lite drygt 145 i täcke. Jag hoppas att han växer till sig över ryggen så att det blir lite mer än bara en sadel.. 

 

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 35

Tack och lov för stålhätta!

Skulle själv tagit en promenad till fots med Mackan i dag, men Amanda var sugen på att rida med Jossan så jag gick med dem (för säkerhets skull..). När vi hade gått en liten bit på vägen så fick Mackan ett ryck och reagerade på något och trampade mig på foten, och jag säger bara: Tack och lov för att jag hade stålhätta i skorna! Han trampade sönder det tjocka skinnet på skon så att stålet blev synligt. Tänk om jag hade haft vanliga dojor, då hade jag nog inte haft några tår kvar.

Resten av promenaden så gick Mackan jättebra. Hans kompis, C-ponnyn som är 14 år, tramsade och skyggade nästan hela tiden. Vi mötte hästar i hagar, hästar med ryttare på, bilar med släpkärra mm och inget var särskilt oroande för Mackan. Det ser ljust ut inför framtiden.

Mina slitna skor som numera också har hål i tån. 

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 35

Vändningar

Vi hade tänkt att gå på promenad, men jag kände att jag hellre ville vara i paddocken eftersom Mackan drog iväg lite några gånger sist jag satt på honom. Innan jag rider ut så vill jag känna mig lite säkrare på var jag har honom. Visst kan det inträffa brall och bus när som helst, men jag känner mig för i paddocken först några gånger.

Martina gick med mig en liten stund innan hon släppte loss mig och jag var själv med Mackan. Rätt var det var så kunde Mackan få för sig att dra en liten kort repa med bakbenen in under sig. Inga som helst problem att få honom tillbaka till lagom skritt. Han lyssnar riktigt bra. 

Jag skrittade bara och tränade halter och vändningar. Ledande tygeltag och lite mer sittben och tramp i stigbygeln i vändningen skall ge oss fina vändningar på sikt. 

Jag ser fram emot när jag skall börja åka iväg med honom och träna för någon som är långt mer erfaren än jag vad det gäller unghästar. En gång i veckan är tanken, och om det behövs så lämnar jag också bort honom periodvis för utbildning. 

(Det är lite ambitiöst att lägga inlägget under Dressyrträning, men det här måste väl ändå vara det första steget..?) 

 

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 20

Tomt i stallet

Från att ha varit 6 hästar i hagen så går det bara 3 från och med nu, och det känns lite öde faktiskt. Vi satte ihop våra fem hästar med grannens tidigare i somras. Nyligen sålde vi Amandas ponny och stängde hagarna över till grannens marker. Då återstod fyra hästar i hagen. I dag flyttade en av våra inackorderingar, Erika, hem sin häst och då återstår endast tre. Erika har haft sin arab hos oss i ett år och har nu färdigställt sitt stall på gården hemma hos sig, och vad är då lämpligare än att ta hem sin häst? Nu återstår bara arbetet med att hitta nya trevliga inackorderingar istället för Amandas ponny och Erikas arab.

I dag har vi lagt största delen av dagen på att vara med en av våra inackorderingar, Jossan, och hennes mamma på sadelprovning i Falkenberg. Jossan har en C-ponny som har vuxit ur sin sadel, men det var lättare sagt än gjort att fixa en ny. Jag tror att hon provred i nio olika sadlar innan hon hittade en som kanske kan fungera. Sadlarna har en tendens att glida fram på ponnyn och alternativet kan vara att ha en svanskappa – men hur kul kan det vara? OK, om det inte finns något annat alternativ så har man väl inget annnat val. Det slutade med att de lånade hem en Frank Baines som vi alla hoppas skall fungera. 

Nu på kvällen har jag roat min familj med att läsa högt ur en blogg på Hippson – alltid lika rolig att läsa. Frågan är hur roade de egentligen är? Den som är mest road är nog jag.. För den som inte har hittat till Madeleine Tunells blogg så kan jag varmt rekommendera att hitta dit. Jättekul läsning!

I morgon skall jag rida Mackan igen. Jag ser fram emot varje dag då jag kan rida honom. I love him! 

Äntligen har jag suttit på min häst!

Yes! Nu har jag gjort det – ridit på Mackan alltså. Amanda har ridit in honom under våren och därefter har han fått lulla i hagen fram tills för ett par veckor sedan. Då red Martina ut på honom och jag ledde i grimskaft. Amanda har också  varit ute på honom med mig som ledare. Och nu, nu var det dags för mig. Vi hade tänkt att gå en sväng ute, men det drog ihop till ovädersmoln så vi stannade i paddocken. Kanske inte jätteroligt för Mackan, men rätt så skönt för mig. Till en början så drog han in rumpan under sig och ville dra iväg, men det slutade han med ganska så snabbt. Därefter så lyssnade han duktigt på både halt och framåt.  Vi höll inte på så länge, kanske 20 minuter, men det kändes riktigt bra. Äntligen har jag suttit på honom och om inte något oförutsett händer så kan det bara gå framåt från och med nu.
Häst: Machiavelli EC

Klart!

Äntligen klart! Efter högtryckstvätten så fick väggar och golv torka. Målarburken letades fram ut gömmorna och jag lyckades också hitta en pensel som fungerade. Tänk att det skall vara så svårt att hålla ordning på de penslar som köps in.. Fördelen med stallfärgen är att den är vattenlöslig och då blir det ju jättelätt att skölja ur penseln efter varje gång. Boxväggarna får ju sina skavanker under uppstallningstiden och varje år så målar jag där färgen är borta. Det känns lika skönt varje gång det är gjort. Under året som har varit så har hästägarna inte varit så noga med att ta bort bajs och annat från golvet, så det finns några präktiga fläckar här och där. Kommande år så får alla ta lite vatten och skölja bort efter sin häst så att det inte blir så himla skitigt. Kan tyckas vara pedantiskt – men det är hela tiden fräscht och jag har ju lagt en och annan krona på att bygga och göra iordning stallet, så jag vill att det skall hålla sig fint.

I går ströade jag upp Mackans box och det blev såååå fint. Jag satte en spillkant på krubban också eftersom han roar sig med att köra ner mulen i maten och fullkomligt hiva ur den ur krubban och ner på golvet. Hoppas att jag hittar en prisvärd boxmatta också.

Jag känner mig så nöjd.

 

Tappsko

Nu har det  varit några dagar utan ridning eller annan aktivitet för Mackans del. Han har trampat av sig en framsko och är väldigt ömfotad. Vi som precis hade börjat.. Hoppas att hovslagaren kan köra förbi i dag och fixa till skon och slå på den så att vi kan fortsätta där vi slutade.
Häst: Machiavelli EC