Etikett: Hästliv/Blandat

Gick upp strax före sju för att mata inackorderingarna och fixa det som skulle med upp till våra hästar. Vi tog med oss ett par grepar och en skottkärra – resten tar vi när nya ägarna tar över gården. Hur det än är så måste ju Rebecca och Madde ha något att köra sitt gödsel i..

Vi åkte hemifrån vid halv nio för att släppa ut våra hästar ungefär samtidigt som övriga hästar skulle ut. Det är 30 hästar sammanlagt i tre olika stall.. När vi kom fram så såg jag att Mackan knappt hade ätit något hö alls under natten, så han fick med sig det ut i hagen i stället. Acke hade ätit varenda strå som han hade fått, och det är ju bra. När vi skulle ut i hagen så gick Mackan lugnt och fint medan Acke var väldigt spänd. När jag hade gått in i hagen med Mackan så tog Acke ett jättehopp in i hagen, vilken resulterade i att Mackan blev rädd och hoppade till – rakt på min högra fot! Jävlars vad det gjorde ont. Jag vågade inte ta av mig skon, för det var lika bra att inte veta hur det såg ut. Det kändes inte klibbigt – alltså inget blod i skon. Tur. När hästarna väl var ute så fylldes gårdsplanen snabbt av folk: Halloween Clear Round! En salig blandning av ungar, vuxna och hästarr. Riktigt kul! Några av barnen var utklädda som värsta häxorna:-) Våra hästar hade fullt upp med att bara ha koll på det som hände runt omkring. Vi mockade och fixade maten innan vi åkte hem för att köra grejer till nya huset.

Eftermiddagen ägnades åt att flytta saker från förrådet till nya huset. Vi använde Jeepen och hästtransporten samt Stefans (Martinas pojkvän) bil och en hyrd släpvagn. Vi fick kört en hel del saker från förrådet samt ett nytt massagebadkar. Tyvärr gick badkaret inte in genom dörren till badrummet, så vi får se hur vi skall lösa det..

På kvällen fixade Martina och Stefan middagen. Jättegott!

Lev väl!

Sista natten i stora, ljusa boxen, sista dagen i stora hagen, sista dagen med kompisarna i stallet. Sista dagen med våra hästar i stallet här hemma..

På sena eftermiddagen lastadeMartina och jag bilen full med det som måste med och lastade hästarna för avfärden till nya stallet. Tala om att Jeepen fick bekänna färg.. fullknôkad inuti och maxlastat släp! Om polisen hade stannat oss så hade våra hästar vägt 637,5 kg var:) Hoppas bara att deras våg inte var med om de hade stoppat oss..

Vi hade tänkt släppa hästarna i hagen en stund under tiden som vi skurade krubborna, vattenkopparna mm, men det blev mörkt så snabbt så vi ställde in hästarna direkt istället. Mackan slickade rent sin krubba och han verkade tycka att det var ok. Vattenkoppen luktade han bara på, för han vet inte vad det är:) Jag får nog visa honom någon dag hur den fungerar så att han kan välja den om vattnet i hinken är slut.

Både Acke och Mackan var lugna och fina när vi ställde in dem i sina nya boxar. De hälsade på sina grannar och mumsade lite hö. Båda två verkade ta det hela med ro, och det känns skönt. De som var i stallet hälsade oss välkomna och pratade lite allmänt med oss. Det verkar vara en väldig blandning av både åldrar och inriktning, och det är ju alltid roligt. När hästarna var installerade och maten var gjord så åkte vi hem för att få lite egen mat = Håkans spättafiléer i vitvinssås. Mums. Efter det så mÔlade vi i oss godis, så allt godis som eventuella dörrknackare skulle få på lördagen tog slut:) Synd för dem..

Lev väl!

Efter en dag på jobbet så planerade jag att ta en ordentlig hundpromenad med Ebba & Berit. Jag bytte om till fritidskläder och tog på mig reflexvästen eftersom det skulle börja mörkna innan jag kom tillbaka hem. När jag hade gått i ca 20 minuter så ringde Amanda och var alldeles upprörd: ”Mamma, du får komma hem, vi behöver din hjälp.” Anledningen till hennes samtal var att en jakthund hade sprungit runt i hagarna och tjejerna hade försökt locka på den, men utan resultat. Till slut sprang den in till Mackan och Acke, vilket den inte borde gjort. Båda hästarna var till en början nyfikna, men något blev fel och Acke sparkade hunden som i sin tur föll ihop. När Amanda ringde mig så låg hunden still i hagen och tjejerna hade precis tagit in Acke och Mackan för att de inte skulle ge sig på hunden igen. Hunden hade inget halsband på sig, men jag misstänkte vems den var eftersom det har sprungit ensamma jakthundar och sökt av våra marker förr.. Håkan var på väg hem från jobbet och var ganska nära den farbror vars hund vi misstänkte att det var. Mycket riktigt, det var hans hund. Tjejerna ringde igen och meddelade att hunden hade slutat att andas. Trist, men kanske det bästa som kunde hända. Enligt Amanda så såg revbenen ordentligt tilltufsade ut på hunden. Farbrorn kom hem till oss och gick ut till hunden i hagen, konstaterade att den var död, tog den i benen och lyfte upp den och åkte hem. Under tiden så hann han prata lite med Håkan och det var no hard feelings. Tack och lov för det. Frågan är om vi hade kunnat anses ersättningsskyldiga om en lös jakthund springer lös i vår hage? Förhoppningsvis inte.

Acke tyckte nog att han hade lyckats oskadliggöra hotet som fanns i hagen.. och det hade han ju.

Så kan det gå.

Äntligen fick jag tid och samtidigt tummen ur för att dammsuga nätet som sitter längst uppe i nock i vårt stall. Under de år som stallet har varit i bruk så har nätet gradvis slaggat igen av damma och på så vis också försämrat den luftcirkulation som är tanken med ventilationsluckor och öppet i nock. Jag, Amanda och Martina hjälptes åt att montera byggställningen som behövdes för att komma upp för att nå det nät som sitter ca 5 meter upp. Ingen lätt historia, men det gick med lite vilja och jäklar anamma. Det tog ca en timma att dammsuga och jag kan meddela att det inte var särskilt skönt att stå på knä med armarna 50 cm över huvudet. Mina knän ömmade och blodet försvann från händerna.. Men, nu är det äntligen gjort.

Martina var gullig och fixade stallet i dag eftersom jag, Håkan och Axel var iväg på KM i BMX. Axel var 2:a i sina första 3 heat och låg bra till inför A-finalen. I finalen så låg han 2:a ända tills 3 meter återstod – då blev han passerad av en annan kille. Så i år fick Axel nöja sig med en 3:e plats i KM. Frusna men nöjda så körde vi hemåt och tände en brasa i väntan på Håkans hemlagade pizza. Mums.

Lev väl!

Vilken dag! Total förvirring på jobbet när det visade sig att vi hade lyckats sätta våra 8:or i klistret är det var inbokat NO-prov, redovisning och fotografering ungefär samtidigt. Men, så kan det bli på en skola som bara har varit igång ett läsår och som samtidigt kör ”schemalöst” med huvudsakligen arbetspass. Tur att vi är flexibla och kan lösa det mesta. Vi skulle behöva en logistiker som hjälpte oss under veckorna..

Efter jobbet så var det stallet som gällde. Jag mockade och fixade under tiden som Martina provred ett par av sadlarna som hon hade lånat med sig hem. Så snart hon hade ridit klart så var det dags för mig och Amanda att åka till Kungsbacka ridklubb för att titta på träningar som Markus Fuchs hade där. Jag var mest intresserad av unghästgruppen, men de andra var intressanta att titta på också. Amanda var säkert måttligt road, men när man skall hoppa själv så tycker jag att det kan vara lärorikt att titta på när andra tränar. Hon var därför mer eller mindre beordrad att åka med:) När man sitter på läktaren och hör Markus instruera ryttarna så blir vissa saker i ridningen så tydliga. Några ryttare fick t ex instruktionen att lätta i handen, och vips så gick ridningen mycket bättre. Egentligen så borde alla tränare ha headset på sig så att man som medföljande (och ryttare) tydligt hör vad som sägs. Vissa unghästar hade tydligen haft problem med vattenmattan kvällen innan och den här kvällen fick de fortsätta med att hoppa lågt på mattan. Det gick riktigt bra för samtliga. Glädjande nog så hoppar Mackan allt. I pausen så träffade jag Cecilia Konvalina som var där och skrev för Hippson, och vi hann byta några ord innan det var dags för henne att arbeta igen. Om det inte hade varit för Hippson-träffen i somras så hade vi aldrig känt igen varandra. Hoppas att det blir en Hippson-träff nästa sommar också – då med ännu fler bloggare:)

Hemma väntade väldigt sen middag och en mysbrasa.

Lev väl!

Hur trött kan man bli? När klockan ringde i morse så övervägde jag starkt att vända mig om och ”försova” mig, men plikttrogen som jag är så masade jag mig upp för att mata hästarna och göra mig i ordning inför dagens arbete.

Dagen på arbetet flöt på bra och på eftermiddagen kom Martina ner till slöjdsalen för att ändra om lite kläder som hon hade tröttnat på. När hon kom så höll jag på att avsluta ett pass med en grupp 4:or och när de fick höra att Martina var min dotter så utbrast de: ”Vad lika frisyrer ni har”, ”och lika näsor”, ”och lika ögon”. Riktigt kul att höra dem:) De kacklade som värsta hönsgänget – alla i mun på varandra. De är hur gulliga som helst:)

Senare på eftermiddagen så åkte Martina och jag till Granngården i Kungsbacka för att köpa torv och spån, och när vi ändå var där så passade vi på att köpa havre och protein också. Därefter åkte vi till Svensk Ridsport för att leta sadel till Acke. Vi hittade fyra stycken som vi lånade med hem. Det var två av dem som verkade ligga bra på honom och i morgon skall Martina rida i dem. Hon har tur om det är någon som passar, för det brukar oftast ta lite tid att hitta en bra sadel.

Mackan fick vila från ridning i dag eftersom jag hade lite annat att fixa med, men han har motionerat sig själv i hagen så jag har inget dåligt samvete för att jag inte red. När vi har flyttat så lär det bli ännu viktigare att hålla igång honom, för där kommer vi att ha modell större rasthage. Men å andra sidan så finns det en skrittmaskin där.. Även om det blev vila för Mackans del så fick han en rejäl massage, och det tycker han om.

Jag har fått flytta fram tidpunkten för byte till nya stallet eftersom de som har huset som vi skall flytta till inte är klara med tömningen av huset ännu. Planerad flytt var om en vecka, men nu lär det dröja minst tre veckor innan vi flyttar hästarna. Vi själva flyttar nog inte förrän i mitten av november.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC

I dag var det alltså dags. Jag har bävat för den här dagen i och med att jag har varit orolig för att Titti skulle hitta något i Mackans knäled. Jag åkte till jobbet som vanligt men visste inte om jag kunde hitta någon som kunde ta min sista lektion så att jag kunde åka till kliniken och möta upp Martina och Mackan. Jag inledde morgonmötet med att vädja till mina kollegor och det var en vänlig själ som hade tid ledig och kunde hjälpa mig. Med en något ökad puls åkte jag bort till kliniken och var beredd på det värsta.

Titti började med att titta på Mackan i löpargången. Hon böjde alla fyra och  det såg bra ut. Därefter fick jag longera honom, först på hårt underlag och därefter på ett lite djupare och tyngre underlag. Även det såg bra ut. In på löpargången igen där Titti tog fram sin chiropraktorkudde och kände på både rygg, ländkotor och bäcken. En liten låsning i 3:e ländkotan var allt hon hittade. Hon stretchade och kände på vänster bak utan att hitta något som skulle vara tecken på skada. Skönt! Med den genomgången så fanns det ingen anledning att gå vidare med vare sig ultraljud eller röntgen. Som det verkar nu så är det bara att sätta igång och muskla honom ordentligt så att han klarar sig bra fortsättningsvis. Det finns ingen garanti för att det inte finns något i knät, men det märker vi i så fall när vi har fått igång honom och när belastningen ökar.

Frågan är bara hur jag skall lägga upp hösten – nu har ju hästen vilat rätt mycket.. Förmodligen blir det lite lightridning fram till flytten då han får vila helt en vecka eller två. Därefter sätter jag nog igång honom igen för att rida fram tills nästa korta vila som kanske blir i början av januari. Efter det så tar vi sikte på tävlingssäsongen och tränar för att förbereda oss så bra som möjligt:)

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC

Åkte iväg tidigt som attan i morse tillsammans med Amanda och Martina. Första start var klockan åtta och vi behövde vara på plats vid sjutiden. Förmiddagen löpte på utan större problem, det var några ryttare som fick lämna banan till fots men värre än så var det inte. Vissa ryttare red riktigt bra och gav sina ponnysar fina rundor, men några ryttare var inte så snälla mot sina ponnysar. En ryttare hade hela balansen i tyglarna och när till och med publiken skriker ”EFTERGIFT!!” – då är måttet rågat. Jag tyckte riktigt synd om den ponnyn eftersom den inte fick en ärlig chans att hoppa som den skulle, men ändå så var den så himla bussig och ställde upp. Om jag hade varit ponny i det läget så hade jag vägrat att hoppa och slängt av min ryttare.

Martina stod i sekretariatet och mötte några som inte hade vaccinerat sina ponnysar. När de fick reda på att de inte fick lasta ur så fick Martina höra ”Men, veterinären är ju på älgjakt..” och ”det är ju bara några dagar som har gått..” Märkligt att folk åker på tävling utan att ha den blekaste aning om vad som gäller enligt TR.

I andra klassen var det bedöming A:0, och en flicka och hennes familj kom fram till mig och frågade var hinder nummer 10 fanns. ”Det finns inget hinder nummer 10” blev mitt svar. ”Men hur gör man med omhoppningen då?” fick jag tillbaka. ”Det är ingen omhoppning nu, det är liksom både grund och omhoppning i samma veva. Kontrollera TR och se vad som gäller” blev mitt svar. Den lilla famijen såg alldeles förvånad ut. Hur kan det komma sig? Det var många som inte hade koll på de olika bedömningarna, men de är förmodligen ovana eftersom bedömningen A:0 inte brukar förekomma på den här nivån. Enligt banbyggaren så är det tidigast i LA på regional nivå – inte undra på att den lilla familjen såg förvånad ut. Men å andra sidan så borde man ha lite koll på olika bedömningar om man skall ut och tävla.

Dagen flöt på bra och när vi var klara så skulle hela banan flyttas bort. Jobbigt värre efter 11 timmars arbete.. Hur som helst så fick vi in allt och kunde så småningom åka hem. Jag är helt slut i hela kroppen och jag önskar att det vore helg ytterligare en dag..

Lev väl!

 

Mackan har inte blivit bättre i munnen sedan besöket hos Ylva Rubin i somras. Lite tråkigt eftersom jag hade stora förhoppningar. Däremot fick jag tipset att kontakta Janne Hagström som också fixar tänder. Enligt Ulle så tar Ylva och Torbjörn m fl alldeles för lite på tänderna för att det skall göra någon skillnad, medan Janne fixar till det  som skall fixas och så är det bra med det.

Egentligen skulle vi åkt till Onsala för att träffa Janne, men Ulle fixade så att han svängde förbi oss istället – och det tackar vi för. Stackars Janne som fick tömma hela bilen bara för behandling av en häst, men å andra sidan så tömde han min plånbok.. Vanligtvis så kostar ett besök ca 700 kr, men eftersom det var jättemycket att fixa med Mackan så fick jag punga ut med mer än det dubbla. Trist men nödvändigt. Janne konstaterade att Mackan hade överbett, vilket jag redan visste, samt att han hade hakar både bak och fram på båda sidorna, saxbett samt någon annan konstig bokstavskombination (typ RTF eller så..). Mackan hade också väldigt vassa kanter både på utsidan och insidan av kindtänderna. Janne gav lugnande och satte igång att slipa och raspa tills dess att han var nöjd. Han tog dessutom bort en mjölktand som satt löst men som inte ville ge plats åt den permanenta tanden som kom upp snett.

Med tanke på ingreppet i munnen så fick Mackan bara lufsa i hagen när han hade piggnat till. Nytt besök hos Janne blir om ett halvår. Bye, bye Ylva. Tyvärr. Förhoppningsvis är Mackan fin i munnen om 14 dagar då det är dags att visa honom, eller så är det så att det här gapandet och uppdragandet sitter i huvudet på honom och då blir det nog tungfelsbett eller annat för hans del.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC

Det märks att det börjar dra ihop sig med husvisning och annat. Nu är det fullt fokus på vissa saker och mindre tid över för andra saker. Jag har gått dubbelvikt i två dagar och rensat gårdsplanen från det värsta ogräset, Håkan har arbetat frenetiskt med att få upp staketet runt paddocken. Har har slitit som bara den och nu återstår det ”bara” en långsida, vilket innebär 14 hål till att gräva och en himla massa plank att skruva. Det blir riktigt bra och det gör att det ser mer gediget ut än tidigare.

Tvättstugan har fått sig en riktig omgång i dag och det var riktigt välbehövligt kan jag lova. Fy fasen vad det såg ut innanför tvättmedelsfacket! Städtanterna på Rent hus (eller vad det heter) hade fått dåndimpen totalt om de hade sett allt äckel. Med klorinspray, diskborste och vattenslang så blev tvättmaskinen som ny. Utsidan fick sig också en omgång eftersom den också var dammig och igengrodd av allt möjligt. (Vi har inte tvättstugan i huset utan i garagelängan på andra sidan gräsmattan, vilket bidrar till att den inte städas så ofta..)

Nu har jag anmält Mackan till kvalitets. Det blev inte Bollerup som jag tidigare hade planerat utan vi åker istället till Trollhättan. Det verkar vara en bra anläggning och det är inte så långt dit heller. Jag anmälde uppsutten hoppning så nu är det bara för Amanda att träna så gott det går inför uppgiften. Nu återstår det bara för hovslagaren att fixa till Mackans framfötter så gott det går. Sulorna får vi skippa tills vidare eftersom de ändå inte får sitta på under kvalitets, men därefter så sätter vi dit en tunnare sort som förhoppningsvis sitter lite stadigare. Typiskt nog har Mackan fått knutor i sadelstaden också. Kanske kan det bero på att han får både lucern och hösilage nu. Jag skall minska givan med lucern och se vad som händer. Förhoppningsvis försvinner de. Tyvärr är Mackan en riktig finsmakare som hellre tittar ut genom fönstret än äter sitt grovfoder och därför har jag kompletterat med lucern för att få upp proteinet, men det kanske blev lite väl bra. Sommaren är den jobbigaste tiden beträffande foderstaten. Tidigare i sommar har jag sett att han har hållt hullet bra, men nu vet jag inte riktigt hur mycket han får i sig under dagen och då blir det också svårt att hamna rätt i foderstaten. Eventuellt får jag räkna som om han inte äter gräs alls och beräkna foderstaten därefter. Tips?

I morgon åker Håkan till jobbet och då kanske jag kan fixa lite egentid med Pilates igen. Jag får nog göra som Ulrika och Veronika – gå upp i ottan och ta mitt Pilatespass innan de andra vaknar.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC