Janne Hagström – dressyrbitchen

Måndag. Så oerhört trött när klockan ringde, men det var bara att bita ihop och gå upp – som vanligt. Arbetade bara halv dag i dag i och med att jag skulle åka till Halmstad med Mackan för att få hans tänder fixade. I dag hade jag ingen som kunde åka med mig, så Mackan och jag fick åka själva.

Janne konstaterade att hakarna hade vuxit rejält sedan sist och han gissade på att det var över ett år sedan som vi har hos honom, men det var bara drygt nio månader sedan sist. Närmare bestämt 14 februari i år. Bortsett från hakarna så var det inget särskilt att fixa med, vilket känns bra. Vi talade lite om bett och hästmunnar generellt och Janne tycker att de vanliga tvådelade betten är väl så bra som de tredelade, och det här med att de skulle ge tryck i gommen höll han inte riktigt med om. Han har sett skador både på laner och tandkött hos hästar, men aldrig i gommen. Han menar att det tvådelade bettet viker sig och går upp i tomrummet i gommen, vilket också medför att tungan får bättre plats. Ja, så kanske det är.. Jag får fortsätta min bettjakt tills dess att jag hittar något som passar Mackan.

I dag tvättade jag inte karleden och kotan på Mackan utan satte bara på pencillinsalvan på såren och la på en kompress och bandage utanpå den. Hoppas att det håller smutsen borta.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC

Jagade liv i Amanda i morse för att komma iväg i tid till stallet. I dag var det dags att åka med Mackan till Janne Hagström som håller till nere på EuroVet i Halmstad. När jag skulle koppla på transporten så lät jag bilen så på tomgång, så som jag alltid brukar, men den här gången så stängde jag bildörren av någon anledning, och Amanda råkade förmodligen komma åt låsknappen, så när jag skulle hoppa in i bilen igen så var dörrarna låsta och bilen stod på tomgång och Amanda och jag var på utsidan. Inte alls kul! Verkligen snopet. Vad gör man? Första tanken var att stoppa in något i avgasröret, så som de gör på Snuten i Hollywood, men jag fick reda på att man var tvungen att stänga av motorn med nyckeln. Hopplöst läge. Som tur var så kom Amanda på att hennes pojkvän, som fortfarande var kvar hemma hos oss, kunde ta extranyckeln och köra ner den till stallet. Yes! Sagt och gjort – bilen fick stå på tomgång i ca 30 minuter tills dess att Robin kom ner med nyckeln. Vilken oerhörd tur att han faktiskt var kvar hemma hos oss och inte åkte hem till Kungälv när vi åkte till stallet, och vilken tur att han just denna gång hade fått låna sin mammas bil hem till oss! Det måste vara min turdag i dag:)

Janne konstaterade att Mackan hade gått några månader över tiden, vilket stämmer bra. Jag hade fått order om ett återbesök efter åtta månader, men olika omständigheter har gjort att jag inte kom iväg förrän nu. Janne slipade ner Mackans hakar och fixade till vassa kanter mm i Mackans mun, och jag fick rekommendationen att komma på återbesök om senast åtta månader. Nu skall jag banne mig se till att det inte blir mer än så – om inte så för Mackans skull.

Behöver jag säga att jag var jättenoga med att ha minst en nyckel med mig i fickan varje gång jag lämnade bilen..?

Lev väl!