Mackan hos tandläkaren.

Jagade liv i Amanda i morse för att komma iväg i tid till stallet. I dag var det dags att åka med Mackan till Janne Hagström som håller till nere på EuroVet i Halmstad. När jag skulle koppla på transporten så lät jag bilen så på tomgång, så som jag alltid brukar, men den här gången så stängde jag bildörren av någon anledning, och Amanda råkade förmodligen komma åt låsknappen, så när jag skulle hoppa in i bilen igen så var dörrarna låsta och bilen stod på tomgång och Amanda och jag var på utsidan. Inte alls kul! Verkligen snopet. Vad gör man? Första tanken var att stoppa in något i avgasröret, så som de gör på Snuten i Hollywood, men jag fick reda på att man var tvungen att stänga av motorn med nyckeln. Hopplöst läge. Som tur var så kom Amanda på att hennes pojkvän, som fortfarande var kvar hemma hos oss, kunde ta extranyckeln och köra ner den till stallet. Yes! Sagt och gjort – bilen fick stå på tomgång i ca 30 minuter tills dess att Robin kom ner med nyckeln. Vilken oerhörd tur att han faktiskt var kvar hemma hos oss och inte åkte hem till Kungälv när vi åkte till stallet, och vilken tur att han just denna gång hade fått låna sin mammas bil hem till oss! Det måste vara min turdag i dag:)

Janne konstaterade att Mackan hade gått några månader över tiden, vilket stämmer bra. Jag hade fått order om ett återbesök efter åtta månader, men olika omständigheter har gjort att jag inte kom iväg förrän nu. Janne slipade ner Mackans hakar och fixade till vassa kanter mm i Mackans mun, och jag fick rekommendationen att komma på återbesök om senast åtta månader. Nu skall jag banne mig se till att det inte blir mer än så – om inte så för Mackans skull.

Behöver jag säga att jag var jättenoga med att ha minst en nyckel med mig i fickan varje gång jag lämnade bilen..?

Lev väl!

https://i0.wp.com/www.metrobloggen.se/UserFiles/18.38270/Image/txtpickrafftskolan.jpg


Häst: Machiavelli EC

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :)

En tanke på “Mackan hos tandläkaren.”

  1. Men vilket elände. Konstigt att det kunde bli så. En gång när jag provred en häst som jag inte ville ha och bara ville åka därifrån, slängde jag igen bagageluckan med låst bil och nycklarna i bagaget. Inte kul alls.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s