2009-03-19 21:30:00

I dag fick Amanda rida ut på Mackan tillsammans med de andra tjejerna i stallet. Strålande sol och kacklande brudar – vad mer kan man önska sig? Jo, lite lugn och ro i stallet.. Just därför passade jag på att gå ner och mocka mm under tiden som de var ute och red. Det hördes på lång väg att de var i antågande – gapflabb och sång! Snabbt som ögat fixade jag klart boxen för att bli klar, men glömde tillfälligt att jag skulle stretcha och massera Mackan. Så jag blev fast i kacklet.. (Det var faktiskt riktigt trevligt att höra dem, goa och glada.)

Mackan njuter verkligen när jag masserar och stretchar, och det är mysigt. Nu faller pälsen på riktigt, för när jag masserar så blir det nästan som hårbollar i händerna. Det skall bli skönt när vinterpälsen är borta, även om Mackan inte har satt särskilt mycket päls i år.

Tjejerna red Jutegårdsvägen bort, gräsvägen till hoppskogen, hoppade några små naturhinder, red vidare bort till mor Annas väg, genom skogen tillbaka hem. Fördelen med den rundan är att det blir mycket skritt innan det är dags för trav och galopp, och det kan vara välbehövligt för Mackan som fick en sådan rivstart i och med hoppträningen i går.

Nu hoppas jag verkligen att jag kan dra igång på riktigt med konditionsträning och dressyrträning så att vi kan rida programmet för 4-åriga hästar till sommaren. Jag skall höra mig för om vi inte kan göra så att vi rider honom ända fram till kvalitets och ställer av honom därefter. Med andra ord en ordentlig höstvila. Det är ju inte så att han rids särskilt hårt i vanliga fall, så det kanske inte behövs 6-8 veckor i maj-juni.. Vi får se hur det blir.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 60

Skönsång i mörkret?

Nu har jag åkt på världens förkylning! Typiskt, jag som sällan är sjuk.. Inte för att jag är sjuk, men nästan. Näsan rinner och ögonen känns alldeles ömma, och dessutom så nyser jag hela tiden. Jobbigt.

Amanda fick ta Mackan i dag eftersom jag skulle till Åby-travet med mina kollegor. Hon hoppade ju i går, så det känns rätt naturligt att hon fick ta honom i dag. Håkan var ute med hundarna på kvällen och hörde skönsång på långt håll – det var Amanda och Jossan. Han frågade om inte hästarna blev rädda när de sjöng så högt, men de svarade då att hästarna var vana 🙂 Det som också var bra var att de såg ut som reflexgranar i mörkret. Till flickornas glädje så fick de beröm av folk de mötte, och det känns bra för mig också att de är noga med reflexerna.

Jag tillbringade min kväll på Åby för att se på trav. All personal på skolan var medbjudna och det bjöds på lättare middag samt spel för den som så ville. För egen del så satsade jag inga pengar på några hästar alls. Jag kanske är konstig, men trav lockar mig inte alls. Dessutom har jag hört och läst om hästar som blöder näsblod mm, och det är inget för mig. Mina kollegor spelade med ringa insats och vann lite småpengar här och där. Även om jag inte spelade så var det en trevlig kväll tillsammans med mina arbetskamrater och när jag kom hem på kvällen så hade Amanda fixat så att hästarna var inne och dessutom kvällsmatade. Skönt.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 60

Halt i geggan

När hästarna var matade i morse så satte jag mig vid datorn för att plocka fram lite material inför dagens tävlingsmöte på klubben. Det är flera i tävlingsgänget som inte har varit med om att arrangera tävling så de behöver lite input så att de kan lära sig. Mötet var bestämt till 12.00, men det var ingen förutom jag som kom.. Är inte det typiskt! Jag har sagt att jag kan vara med bara för att kunna delge de andra mina erfarenheter så att de kan gå vidare på egen hand. I dag skulle vi skriva proppen inför hopptävlingarna i juni. Eftersom ingen dök upp så lämnade jag mallarna nere på klubben så kan de få skriva dem själva. Lite trött blir jag.

I dag var det gymkhanauppvisning på klubben. Full fart mest hela tiden. Tyvärr var uppslutningen inte den bästa beträffande publiken. När uppvisningen startade så satt det kanske sex personer på läktaren, men det fylldes på allt eftersom. Många hade nog inte räknat med att det skulle gå så snabbt, så de missade större delen av uppvisningen. Om vi kan få ihop fyra intresserade ungdomar så kan Younes ha träningar på klubben. Frågan är bara hur vi gör när det börjar bli dressyr- och hopptävlingar som ungdomarna skall åka till. Då blir det svårt att hålla igång både gymkhana och annat samtidigt. Hur som helst så måste vi ha några ungdomar till innan det ens blir aktuellt med träningar.

Dagens ridning bestod av uteritt tillsammans med Madde. Förhoppningen var att få till lite galopp också, men det var väldigt halt och slirigt på stigarna så vi fick nöja oss med skritt och trav. Vi red runt reningsverket och förbi Furulund och in i hoppskogen. Vi stannade en liten stund i hoppskogen och passade där på att ta några skutt samt rida runt träden för att få till ställning och böjning (igen). Mackan tycker att det är jätteroligt att hoppa i hoppskogen! När vi var klara där så red vi vidare på gräsvägen och Jutegårdsvägen hem. De sista 500 meterna promenerade jag med Mackan. 

Tillbaka i stallet så var det bara att fixa resten. Dessutom passade jag på att skura av stallgången för att få bort allt kleggigt lösbajs som fastnat i betongen. Pedantiska drag? Kanske. Stallet är väl det enda stället som jag är riktigt noga med ordning och reda. Nåde den som inte håller ordningen..

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 60

Bildåre!

Efter att ha kollat på väderleksrapporten i går kväll så såg jag fram emot en uteritt i strålande solsken på eftermiddagen i dag, men ack vad jag bedrog mig. Redan efter lunch kom molnen och när jag slutade vid 16-tiden så var det dis och duggregn. Inte alls kul. Tiden gick väldigt snabbt och mörkret hann komma innan jag var färdig för att ge mig ut med Mackan. Dis, mörker, halt väglag och inget sällskap gjorde att jag valde promenad med Mackan istället för att rida.

Som vanligt hade jag gott om reflexer både på mig och hästen. Jag hade också en blinkande lampa på min vänsterarm för att synas på långt håll, långt innan strålkastarljusen når oss. Vägen som jag gick på är väldigt smal och lite slingrig, och det är ändå huvudsakligen 50 km som gäller fartmässigt. Oftast så saktar bilar, motorcyklar och mopeder in när jag kommer med häst på vägen, men inte idag. I dag så mötte jag en riktig dåre! Jag gick med Mackan utmed en häck och fick syn på ljusen från en bil som visade sig komma i riktigt hög fart. Jag räknade med att den skulle sakta in före mötet med mig, men inte.. När jag märkte att idioten dessutom skulle snika oss så blev jag vansinnig. I samma ögonblick som den passerade mig så vrålade jag högt och drämde pisken i biltaket det allra hårdaste jag kunde. Det måste ha låtit ordentligt inne i bilen, ha ha. Då kan man ju kanske tänka sig att bilföraren skulle undrat vad det var som lät och stannat för att se efter, men inte denna bilföraren. Den fräste vidare som om ingenting hade hänt. J-a idiot!! Jag är glad att Mackan är så stabil som han är, för om han hade hoppat till så hade det varit kört – kanske för oss båda. Tyvärr var det alldeles för mörkt för att kunna se vad det var för bilmärke och reg.nr, dessutom är jag lite halvkass på att identifiera bilmodeller.. Trist läge, alltså. Hade jag sett bil och reg.nr så hade jag sökt upp ägaren och sagt ett och annat om bilar och hästar i trafiken. 

Bortsett från fartdåren så hade Mackan och jag en skön promenad i mörkret. I morgon är det träning 🙂

Lev väl!

PS. I går hade Marie, som jag tränar för, semmelmingel. Det innebär att man bygger sin egna semla. Jag fyllde min med Nutella, mandelmassa, hackade hasselnötter, cocos, hårt vispad vaniljsås samt grädde. Mums!

 

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 45

Lajbans i hoppskogen

Sista dagen före arbete. Återgick till sängen efter att jag hade frukostmatat hästarna. Gick ner igen vid 9-tiden och släppte ut dem och återgick till sängen även efter det. Tala om slappismorgon! Det är så skönt att ligga i sängen och titta på TV4 – så länge som samvetet tillåter.. Jag visste att vi skulle ha tävlingsmöte på klubben, men inte när. Efter ett skickat SMS fick jag reda på att mötet var klockan 12, och då insåg jag att jag inte kunde ligga och dra mig mycket längre.

Mötet gick väl rätt bra, men jag som hade sagt till Håkan att jag inte skulle ta på mig några uppdrag mer kom hem med följande uppgifter:

Fixa stilhoppningsdomare till 6/6.

Fixa banbyggare till ytterligare två hopptävlingar.

Fixa fram en grundmall för propositionen avseende 6-7/6.

 

Förhoppningsvis kommer arbetsbördan att lätta allt eftersom de andra i gänget kommer in i tävlingssammanhanget. Nytt för i år är att jag har lämnat styrelsen och uppdraget som tävlingsansvarig och dessutom kommer jag inte stå som ansvarig på någon tävling i år. Skönt.

När jag kom hem från mötet så såg jag att Jossan var på väg att ta in sin ponny och det visade sig att hon hade tänkt att rida ut. Vilken tur för mig. Jag hade också tänkt att rida ut, men helst inte ensam. Snabbt in och byta kläder, snabbt ner till stallet och ta in Mackan. I dag var han också larvig när jag skulle ställa honom vid stubben, men det tog inte lika lång tid i dag. Jag tror att jag skall skaffa en bärbar pall istället, för då kan jag flytta den ända tills dess att Mackan behagar stå still. 

Vi red runt Falkasand, in på Mor Annas väg, genom skogen, vidare förbi Furulund och genom hoppskogen, gräsvägen och Jutegårdsvägen hem. Trots lite väl hårt underlag så blev det en del trav och också lite galopp. I hoppskogen tog jag några skutt med Mackan, och det var jätteroligt. Han gjorde inga stora unghästhopp utan flöt istället över hindret. Väldig behaglig känsla. Efter hoppskogen så märkte jag att han började bli lite väl trött, så sista kilometern ledde jag honom istället för att rida. Det känns som en bra avslutning när han hade varit så duktig tidigare. 

I dag kom Baronessa tillbaka till stallet efter att ha varit i Borås i två månader. Det märktes att hon var tillbaka, för nu var det slut på tystnaden. Hon skriker nämligen så fort någon av de andra hästarna nästan bara tittar åt hennes håll. Hopplös gammal tant på 23 år..

I morgon får Mackan vila.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 75

Kvällspromenad

Sista lediga vardagen på lovet – vart har tiden tagit vägen? Allt det där som jag skulle ha gjort blev liksom inte av.. Ok, en del har jag fixat, men långt ifrån allt som jag hade planerat. I morse började jag med att röja i tvättstugan och därefter städade jag undervåningen. När det var klart så åkte jag och Axel till återvinningen med massor av skräp, tomglas och annat. Skönt att få det gjort. Jag hann också med att dra bort allt (!) hår på benen, vilket tog ca 60 minuter..

När det var dags för mig att ta mig an Mackan så började det mörkna och jag valde då att ta en promenad med honom istället för att rida. De andra i stallet hade redan ridit, så sällskap fick jag klara mig utan. I dag fick Mackan gå med dressyrsadeln på eftersom det är dags att introducera den. Tanken är att jag skall växla mellan hoppsadel och dressyrsadel för att så småningom förmodligen rida mest i dressyrsadeln. Sadeln verkar ligga bra på Mackan också. Jag hade den tidigare på Salna och därefter hade Martina den på Madam. Visst är det härligt när sadlar kan användas på fler än en häst! Utrustad med gott om reflexer, blinklampa och hjälm så fick vi en skön 1-timmes promenad i mörkret. Hem och värma rumpan! Trots långkalsonger så blir jag iskall. Dålig cirkulation i fettet?? (Jag har tyvärr inte fått tummen ur och fixat någon fleecekjol ännu..)

Lev väl!

 

 

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 60

Full fart med Amanda

Amanda tog hand om Mackan och stallet eftersom jag fortfarande var på Bollerup med Martina. Amanda red ut med Jossan i dag också och det var full fart som vanligt. Jättekul, tycker Mackan.

Amanda berättade att Mackan hade haft svårt att stå still vid stubben när hon skulle sitta upp. De hade använt Picke som bromsklots, men Mackan hade bara promenerat på honom också. Till slut fick de honom att stå någorlunda still så att Amanda kunde komma upp. 

Nu har Mackan en period där han skall testa det mesta. Det som har gått bra tidigare fungerar ofta inte alls – och vise versa. Skam den som ger sig..

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 45

Promenadrunda

Visst är det underbart nu när ljuset håller i sig lite längre på eftermiddagarna? Det känns lite lyxigt att komma hem vid 5-tiden och faktiskt kunna se omgivningarna. Att det sedan inte tar särskilt lång stund innan det är mörkt är en annan femma.. Jag brukar försöka rida ut när det är ljust, men i dag var det läge att testa mörkerkörning med Mackan. Rebecca skulle ut en sväng med sin ponny och jag gjorde henne sällskap, men på mina apostlahästar istället för på Mackan. Försedda med blinkljus, pannlampa och gott om reflexer så gav vi oss iväg i mörkret. Precis som jag hade räknat med så var det inga som helst problem att promenera i mörkret. Det som eventuellt kunde ställt till det var alla skuggor från billyktor och pannlampan, men han reagerade inte ens. Skönt.

Vi skulle inte vara ute så länge, men det blev en rask promenad i ca 60 minuter. Inte alls dumt med tanke på att jag faktiskt har missat mina joggingrundor det senaste.. Jag hade bett Amanda och Axel att fixa kvällsmaten så att den stod på bordet vid 20-tiden, men som vanligt så var jag tidsoptimist och var 20 minuter sen. Ursäkta.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 60

Utan sällskap.

Kan man äta hundar? I morse önskade jag att just hund skulle stå på menyn i kväll. Bråttom till jobbet och hundarna har fräckheten att bara dra iväg, rakt ner till stallet! Jävla hundar, säger jag bara. Att de sedan har stora hängande öron som bidrar till att de (verkar) har minimal hörsel gör ju inte saken roligare. Ut och jaga hund. Arg som ett bi fick jag till slut in dem i hundgården och kunde åka till jobbet. Nu kan ju den som läser det här kanske tycka att det finns en logisk orsak till att hundarna inte vill gå in i hundgården, men de har verkligen en lyxig sådan. Ytan är grusad och säkert närmare 60 kvm och det finns en varmbonad lekstuga med veranda. Tala om att ha det bra. Allra helst vill jag skicka maken och hundarna på lydnadskurs, men när jag påtalar att de är olydiga så tar han det som en personlig förolämpning. Jag tror att det är med honom som med många ryttare och deras hästar – hästen blir som ens barn och dem talar man inte illa om utan att råka illa ut.

Dagen på jobbet flöt på rätt bra och vips så var det dags att åka hem. Underbart när dagarna går fort. 

Önskemålet för dagens ridning var trav och galopp ute, men då jag inte fick sällskap av någon alls, så fick det bli skritt. Det är väl inte optimalt att rida ut ensam på en 4-åring, men Mackan brukar sköta sig så bra och någon gång måste ju vara den första. Det är faktiskt lite tröttsamt att vara beroende av andra hela tiden, men nu känner jag att friheten är nära..

När vi hade skrittat en bit så sa Mackan "nu tänker jag gå ut på ängen med dig", men jag kontrade med "nej det skall du inte alls, så jag styr ut dig på vägen igen", "titta matte, jag kan böja mig som en makaron och gå dit jag vill ändå" blev Mackans svar. Skam den som ger sig, så till slut kom vi upp på vägen igen. Efter ytterligare en bit så fick han ett litet spel för något – jag vet inte vad – men det klarade jag mig också ur. Därefter blev det skritt på korta tyglar och inte på halvlånga.. Vi kom fram till hoppskogen och jag red i 8:or runt tallarna, klättrade på de få ställen där det går att klättra och jag lät honom kliva över både stock och sten. Det var riktigt mysigt. Resten av rundan gick riktigt bra och vi kom hem innan det blev mörkt. 

Lev väl! 

 

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 50