Åkte hem från jobbet för att luncha hästarna och äta lite själv. Bäst som jag sitter där och äter så hör jag en helikopter komma över hagarna. Den flyger på galet låg höjd och hästarna springer som tokiga i hagen. Utan att tänka mig för så sprang jag ut på gräsmattan och viftade och skrek åt den att sticka iväg. Som om de kunde höra mig.. Frågan är vad jag tänkte på? Förmodligen såg de mig inte heller eftersom det var elledningarna de hade ögonen på. Förra året var det likadant. Då hade jag mitt tidigare halvblod som sprang omkull och kanade ca 1,5 meter in i hagen intill – därefter hade hon sträckt sig. Till råga på allt så blev hon oerhört rädd för allt som kom flygande i luften efter det. I dag var det Katinkas tur. Hon gick visserligen inte omkull, men hon måste ha sträckt sig ordentligt för hon haltade rejält när Amanda började trava henne. Typiskt. Hon är till salu och vi har några som är intresserade av att prova henne så snart hon är igång och hoppad efter sin korta vintervila. Detta gör förmodligen att vi inte kan åka på hoppträningen på torsdag, vilket i sin tur kanske leder till att det dröjer med en ev försäljning också. Elbolaget säger att man som hästägare skall ha koll på när ledningarna helikopterbesiktigas genom att läsa Kunggörelser i tidningen samt lyssna på lokalradion – men vem gör det varje dag?
Häst: Katinka
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Relaterade
Författare: dressyrbitchen
Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad.
Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver.
Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa.
Visa alla inlägg av dressyrbitchen
dressyrbitchen 
Usch vad irriterande! Skönt att hästarna inte skadade sig värre dock, det har ju skrivits hel del om hästar som fått avlivats efter liknande händelser 😦
GillaGilla