Mer intensitet än vanligt

Hade möte på jobbet på eftermiddagen och kom hem lite senare. Som vanligt hade jag  tajmat vädret rätt bra, för det var en underbar kväll med månsken och hög klar luft. Inte ett regnmoln i sikte. Först hade jag tänkt att longera Mackan, men när både Jossan och Rebecca dök upp samtidigt så ändrade jag min plan så att den innefattade 30 minuters ridning istället.

För att över huvud taget komma upp på min häst så var jag tvungen att ringa ner Amanda tilll stallet så att hon fick både hålla i och hålla emot. Hålla i Mackan och hålla emot när jag skulle sitta upp. För som vanligt så ville Mackan inte alls stå still vid uppsittning. Hur lång tid skall det ta för honom att fatta att han skall stå still?? Vi gör det här relativt ofta, men det är likandant varenda eviga gång? Finns det någon där ute i etern som har ett bra tips?

När jag kom ut i paddocken så hade Rebecca redan skrittat fram, och inte var det många minuter inte.. Eftersom jag inte vill hamna emellan staketet och Rebecca så gjorde vi lite omvändingar i ridreglerna i dag – jag red alltid innanför Rebecca. Jag skrittade fram ordentligt med både vändningar och halter innan jag började trava. I dag körde jag lite mer trav än vad jag har gjort tidigare, eftersom tanken är att få upp honom lite i kondition innan det är dags för vintervilan i december-januari. Han travar på riktigt bra, men ibland så slocknar han fullständigt och bara dör på spåret. Det blir några steg i skritt innan jag får fart på traven igen. 

När jag hade travat färdigt så var Rebecca redan klar. Jag fattar inte hur ungen hinner med: Skritta fram, trava och galoppera i båda varven samt skritta av på bara 20 minuter?! Alla gör vi olika.. I och med att Rebecca valde att gå in så ville jag inte rida själv i mörkret, så jag hoppade av och promenerade med Mackan i 10 minuter innan jag gick in med honom.

Förhoppningsvis så blir det uteritt på fredag och då är det lite bättre ställt med bjudningen för Mackans del. Såg just på nyheterna att det skulle vara en stor sol över västsverige på fredag, så det lär bli en skön tur med de andra i stallet. (Förhoppningsvis så kommer inte Amanda och ber om att få rida, för då har jag så svårt att säga nej..)

Lev väl!

 

 

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 30

Profilbild för Okänd

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa.

5 reaktioner till “Mer intensitet än vanligt”

  1. En stallkompis till mig har alltid godis när hon ska sitta upp, hästen står still och väntar på sitt godis som hon ger när hon satt sig till rätta i sadeln. Jag vet inte riktigt hur hon gjort från början och på unghästarna kan det ju vara ok men hennes tolvåriga häst går inte ett steg utan sin godisbit så jag vet inte om det är det bästa sättet:) Ella som hade lite bråttom som unghäst fick gå fram lite (inte rusa iväg, men något steg var ok) medan jag var på väg upp i sadeln men jag gjorde halt när jag satt i sadeln och berömde när hon stod stilla då, idag står hon helt stilla. Eftersom att hon är en känslig dam så tror jag att om jag krävt mer hade jag bara fått spänning och obehag i situationen. Hon var dock endast 157 cm som treåring och jag kan tänka mig att det inte går att göra det samma med Mackan som är betydligt större.

    Gilla

  2. Tack för tipset! Bara inte risken är att man får rida med en pinne med en hängande morot framför hästen..
    Mackan har aldrig fått godis hos sin uppfödare och knappt här heller. Några gånger har jag testat att ge honom hästgodis, men det har hänt att han faktiskt har spottat ut godiset. Jag kan ju alltid försöka med äpple eller morot i små bitar. Vi gör ett försök!

    Gilla

  3. Skall jag dra upp överläppen och visa huggtänderna också? Tror du verkligen att det biter på din syster? Om jag känner henne rätt så kommer hon bara att flina åt mig.
    Puss på dig!

    Gilla

  4. Jag tänker ungefär som Katta med min, skulle jag envisas med att få D att stå blickstilla, då skulle jag bara provocera fram ett bråk. Jag vet att det står i Jens unghästbok att de är viktigt att de lär sig att stå stilla vid uppsittning, och jag tycker själv det är ouppfostrat att de knatar iväg – om dom är 12!
    Men jag tror att målet når jag – med min otåliga häst!- snabbare om jag inte gör så stor sak av det. Än. Fast min är ju bara 1,60 och jag har pall och ridhusväggar att ställa upp henne mot:)

    Gilla

Lämna ett svar till Katarina Glyssbo Avbryt svar