Mer intensitet än vanligt

Hade möte på jobbet på eftermiddagen och kom hem lite senare. Som vanligt hade jag  tajmat vädret rätt bra, för det var en underbar kväll med månsken och hög klar luft. Inte ett regnmoln i sikte. Först hade jag tänkt att longera Mackan, men när både Jossan och Rebecca dök upp samtidigt så ändrade jag min plan så att den innefattade 30 minuters ridning istället.

För att över huvud taget komma upp på min häst så var jag tvungen att ringa ner Amanda tilll stallet så att hon fick både hålla i och hålla emot. Hålla i Mackan och hålla emot när jag skulle sitta upp. För som vanligt så ville Mackan inte alls stå still vid uppsittning. Hur lång tid skall det ta för honom att fatta att han skall stå still?? Vi gör det här relativt ofta, men det är likandant varenda eviga gång? Finns det någon där ute i etern som har ett bra tips?

När jag kom ut i paddocken så hade Rebecca redan skrittat fram, och inte var det många minuter inte.. Eftersom jag inte vill hamna emellan staketet och Rebecca så gjorde vi lite omvändingar i ridreglerna i dag – jag red alltid innanför Rebecca. Jag skrittade fram ordentligt med både vändningar och halter innan jag började trava. I dag körde jag lite mer trav än vad jag har gjort tidigare, eftersom tanken är att få upp honom lite i kondition innan det är dags för vintervilan i december-januari. Han travar på riktigt bra, men ibland så slocknar han fullständigt och bara dör på spåret. Det blir några steg i skritt innan jag får fart på traven igen. 

När jag hade travat färdigt så var Rebecca redan klar. Jag fattar inte hur ungen hinner med: Skritta fram, trava och galoppera i båda varven samt skritta av på bara 20 minuter?! Alla gör vi olika.. I och med att Rebecca valde att gå in så ville jag inte rida själv i mörkret, så jag hoppade av och promenerade med Mackan i 10 minuter innan jag gick in med honom.

Förhoppningsvis så blir det uteritt på fredag och då är det lite bättre ställt med bjudningen för Mackans del. Såg just på nyheterna att det skulle vara en stor sol över västsverige på fredag, så det lär bli en skön tur med de andra i stallet. (Förhoppningsvis så kommer inte Amanda och ber om att få rida, för då har jag så svårt att säga nej..)

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 30

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen