Styrketräning

Mulet? Det var mulet väder i dag när jag vaknade. Nu har det varit strålande solsken i många veckor och det är inte utan att jag har blivit lite bortskämd – och alla andra också för den delen. Faktum är att jag bara har tagit för givet att solen skall skina varje dag, och därför kände jag mig lite överraskad i dag.

Förmiddagen och dagen tillbringade jag i grönsakslandet med att rensa bort kirskål och annat ogräs. Håkan planterade häcken som vi köpte i går. Det blir så himla fint! Något av det bästa jag vet är bar jord utan ogräs, så länge det nu varar..

Dagens ridpass fick gå i läxans tecken. Jag fick ju i läxa av Marie att skritta i uppförsbackar – och tänk, jag hittade en liten backe här hemma som får duga till vardags. Det är backen som går ner till reningsverket, och om man går den åt andra hållet så blir den lagom lång och lagom brant så här i början. När jag hade gått backen upp på långa tyglar så vek jag av in i skogsdungen och trampade över ljung och sten ner till början av backen och började om igen. Efter ca 20 minuters styrketräning så red jag rundan runt reningsverket.

När jag var mitt ute i skogen och red så mötte jag en bil, eller rättare sagt en liten Jeep-liknande sak. Den var armégrön med en vit stjärna på dörren och den hade en störtbåge istället för tak. På störtbågen satt det kamouflagenät och något som liknade en kulspruta. Tala om att Mackan blev konfunderad! I Jeepen satt det en man i min ålder och en yngre kille. Båda hade armékläder på sig!? Jag funderade ett tag på om det var militärövning i trakterna, men de berättade att de var ute och sköt paintball. Paintball? I skogen? Tamt sa jag till dem att "då är det bäst att akta sig om det kommer en färgpatron farande..". Men de lovade att de var försiktiga och såg sig noga för innan de sköt. Va? Frågan är om man får skjuta i skogen över huvud taget? Mannen berättade glatt för mig att han var ju tvungen att låta testosteronet svämma över ibland, och då tänkte jag "och låtsas att man är något som man egentligen inte är..". Macho kanske? Jag hoppas verkligen inte att de kommer att hålla till i skogen på helgerna, det är ju oftast då både ryttare och hundägare är ute. Avslutade rundan med backen på Brinkens väg innan jag gick hem igen. Innan jag hade kommit ända hem så gjorde vi några flyttningar undan för höger skänkel, och det gick jättebra. Kul! Hemma fick Mackan massage och stretch.

Nu blir det kanske trångt i stallet. Förhoppningsvis har vi hittat en häst till Martina – bara den går igenom besiktningen. Den är 3 år och e:A-dur. Håll tummarna att det går vägen. Baronessa skulle egentligen åkt nu i slutet av april, men de har blivit lovade att få stå kvar maj ut. I värsta fall får väl Mackan och den nya hästen sova ute..

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 45

Profilbild för Okänd

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa.

4 reaktioner till “Styrketräning”

  1. Det är alltid lika roligt att leta häst, och lika roligt är det när man hittar någon. Just nu har jag svårt att koncentrera mig på mitt arbete, funderar istället på om vi skall röntga eller ej, när jag kan åka till skåne mm 🙂

    Gilla

  2. Så spännande med en ny häst. Hoppas allt går bra. Har ni hittat honom i Skåne? För det är väl inget sto?

    Gilla

  3. Det blev en kille till, så några föl lär det inte bli hemma hos oss.. Han var annonserad på Blocket, men jag hade själv inte sett annonsen. Det var en kompis till mig som såg den och det visade sig att hon kände säljaren. Lite lustigt. Amandas ponny Katinka köpte vi i Skåne, Mackan är köpt i Skåne och Martinas Madam kom också från Skåne. Snart känner jag mig som en skåning..

    Gilla

Lämna ett svar till Beata Ekman Avbryt svar